Rättegången mot Ilich Ramírez Sánchez alias Carlos Jakalen startade i går i Paris. Den redan livstidsdömde 62-åringen står åtalad för ett antal bombåd i Frankrike på 80-talet.
Sverige verkar inte ha några bevakande reportrar på plats, däremot finns åtminstone en svensk reporter i USA för att skildra rättegången mot Michael Jacksons läkare. Intressanta prioriteringar!
Den rapportering som finns hos TT/AFP och som svenskar som läser svenska tidningar får sig till dels är inte fel, men det saknas mycket väsentliga delar. Svenskar kan läsa om hur Schakalen knyter sin näve (men upplyser inte den ovetande om att det är en kommunisthälsning), det berättas att ”den forna terrorledaren” nu är både gråhårig och kulmagad.
På frågan i rättssalen om vilket yrke han har svarar han:
”Jag är professionell revolutionär.”
Går man t ex över till The Guardian får man en klart fylligare version:
Asked by the president of a specially convened panel of seven judges to state his occupation, Sánchez replied ”professional revolutionary”, adding, ”in the Leninist tradition”.
Han säger att han tillhör den marxist-leninistiska traditionen, men det bör också påpekas att mannen numera konverterat till islam. När hans exfru Magdalena Kopp gav ut sina memoarer (Die Terrorjahre. Mein Leben an der Seite der Carlos) för ett par år sedan beskrev hon vilka Carlos ”nya” idoler var, nämligen Saddam Hussein, Usama bin Laden, PFLP:s grundare George Habash samt diktatorn Hugo Chávez. Rätt intressant cocktail må jag säga!
The Guardian beskriver att det finns en slags Carlos-hejjarklack i rättssalen som jublar ibland och Carlos kastar slängkyssar till en skådespelare och politisk aktivist vid namn Dieudonné och som anges vara flerfaldigt dömt för antisemitiska uttalanden. Själv passar Carlos på att attackera ”den zionistiska staten Israel” i rättssalen.
Just det här visar vilket värde det är att ha en reporter på plats, som kan skildra även det som finns i luften, mellan raderna.
Både i Sverige och utomlands får vi i alla fall veta att Carlos intervjuats i El Nacional i söndags. Artikeln har ni här. Men i korta drag går den ut på att Carlos säger sig ha legat bakom (samordnat) över 100 terrorattacker som lett till mellan 1 500 och 2 000 människors död.
Enligt The Guardian har Carlos fram till nu bara medgett gisslantagningen 1975 i Wien (OPEC-mötet). Tja, i våras erkände ju Carlos ungefär samma sak i svensk media som han nu sagt till El Nacional. Det handlar om SVT:s Kobras dokumentär om Carlos Schakelen.
I SvT Kobras program uppgavs ”bara” runt 150 av dessa mellan 1 500 och 2 000 dödade människor vara ”oskydiga”, något som jag i våras menade att Kobraredaktionen rimligtvis borde bett Carlos att precisera vad det var för något. Nu får vi i alla fall veta svaret. Att 10 procent eller runt 200 personer var ”civila offer”. Det var ju intressant. ”Oskyldiga” och ”civila” borde då enligt Carlos sätt att resonera vara samma sak. Är man då ”skyldig” om man inte är civil? Till vad är man skyldig då i så fall?
Jag har läst ett antal skildringar av herr Sánchez genom t ex exfrun Magdalena Kopp och Bassam abu Sharif.
I ”Min fiende min vän” byter Carlos skepnad bara på några sekunder. Först är Carlos marxist. Sedan slår han ihop klackarna och gör honnör och får abu Sharif att tro att Carlos är militärt utbildad. I nästa sekund kysser Carlos en kvinna på handen och abu Sharif förstår att Carlos är en gentleman.
I Magdalena Kopps beskrivning bestämmer Carlos sig för att Kopp är hans trots att hon har en annan, och när utmanövreringen är klar förklarar Carlos högt och ljudligt att hon ska lyda honom. ”Ich bin dein Mann und ab jetzt musst du mir gehorchen.” På sin födelsedag får hon sedan en tårta dekorerad med texten ”Till min gamla ko”.
Dottern Rosa uppges av Kopp i dag se sin pappa som en sydamerikansk macho. Att han ser sig själv som den bästa, vackraste, intelligentaste och mest omtänksamma mannen i världen. Själv skulle jag nog, utan någon som helst psykologisk utbildning i bagaget, klassificera mannen som välutvecklad narcissist med klara tecken på mytomanska och psykopatiska drag.
Carlos greps 1994 och har suttit i fängelse sedan dess. Det skulle nog vara långtråkigt för vem som helst att sitta så länge innanför fyra väggar, men för en macho-narcissist måste det vara outhärdligt.
Carlos kontakt med omvärlden är starkt begränsad. Men så gifter han sig med sin advokat. Ställer upp i svensk tv och i venezuelanska El Nacional och skarvar med sina ledaregenskaper och hur många han dödat. Och så blir han åtalad i en rättegång som bevakas av mängder av internationella journalister. Är det ingen som funderat på att all denna uppmärksamhet tillfredsställer denne mans personlighet å det grövsta?
Han må ha dödat människor, men få mig inte att tro att han är en stor ledare så som han framhäver sig själv. Han har för mycket ego för detta. När han erkänner siffror hit och dit handlar det bara om att tala om att han är störst och bäst i världen för att skapa rubriker. Hör honom ropa: Se mig! Se mig! Se mig!
Tankar om IB 