Kremls citat av Astrid Lindgren måste vara felaktigt

Äntligen har jag hittat Astrid Lindgrens citat om ”Heil Hitler” i hennes Krigsdagböcker 1939-1945. I går lade jag ju ut ett inlägg på bloggen med det retoriska ”Kunde Astrid verkligen tänkta sig att heila Hitler?”

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 utgavs postumt. Hon jobbade på Allmänna säkerhetstjänstens postkontroll under kriget. Dagböckerna vittnar om att hon var antinazist och antikommunist. Räddast var hon för ryssen.


Jag tror det var Lars Wilderäng som först i Sverige att uppmärksamma att Kreml initierat en aggressiv reklamkampanj mot Sverige i Ryssland. Här pekas Sverige ut som nazistiskt. ”Bevisen” ska alltså vara så kallade ”citat” av Astrid Lindgren, Ingmar Bergman och Ingvar Kamprad. Jag skriver så kallade eftersom jag tycker man borde kontrollera om de stämmer och hur de har ryckts ut ur sina sammanhang.

Enligt Lars Wilderäng står det så här på ryska affischer att Astrid Lindgren skrivit:

“Och om det nu ska vara såhär, så ropar jag hellre “Heil Hitler” för resten av mitt liv än att ha ryssen här, i Sverige. Jag kan inte tänka mig något vidrigare.”

Affischen finns med länk till en bild och det är dålig upplösning men jag ser att ordet Sverige t ex finns med. Det bör påpekas att detta ord inte finns i det äkta citatet, som återfinns på sid 53-54 i boken Krigsdagböcker 1939-1945.

Det korrekta citatet återfinns på sid 53-54. Det har ryckts ur sitt sammanhang och är troligen en felcitering. Små ord som byts ut kan förvränga vad Astrid Lingren faktiskt menade.

Den 18 juni 1940 skriver Astrid Lindgren att Frankrike dagen innan har kapitulerat. Hon tycker att engelsmännen har fegat hittills och skriver att ”engelsmännen har haft en enastående förmåga att låta bli att slåss” och att ”‘Engelsmännen slåss till sista fransman’, som vanligt”. Därefter kommer det Kreml menar att Astrid har skrivit. Det korrekta är:

”Det värsta är, att nu vågar man snart inte önska Tysklands nederlag längre, för nu har ryssarna börjat röra på sig igen. De senaste dagarna har de besatt Litauen, Lettland och Estland under diverse förevändningar. Och ett försvagat Tyskland kan för oss här i Norden bara betyda en sak – att vi får ryssarna över oss. Och då tror jag hellre, jag säger ”Heil Hitler” i hela mitt liv än får ryssarna över oss. Något ohyggligare kan nog inte tänkas.”

Det skulle vara intressant om någon rysktalande tittade på Kremls påstådda citat. Spontant utan att själv vara rysktalande noterar jag en viktig språklig nyans som gåtts förlorad (eller förvanskats). I det ryska citatet beskrivs ryssarna som ”här” hos oss i Sverige. Som en gäst. Som en kompis på något sätt. Astrid Lindgren menade absolut inte detta. Hon använder de starkare orden ”över oss”, det vill säga att ryssarna skulle sätta sig på oss. Ta vårt land.

Om hon fick välja vilken brutal diktatur som skulle ockupera oss så var Nazityskland alltså det näst sämsta. Det allra värsta skulle att vara att hamna under hammaren och skäran. Pest eller kolera alltså.

Michael Winiarski påpekar i DN något intressant med citatet. Kreml har så att säga ”missat” att påpeka att citatet är från juni 1940.

Då rådde ännu vänskapspakten mellan de två totalitära diktaturerna Sovjet och Tyskland, skriver Winiarski.

Läs gärna fler citat av Astrid Lindgren från gårdagens inlägg, länk har ni här.

Publicerat i andra väldskriget, Ryssland | Kommentarer inaktiverade för Kremls citat av Astrid Lindgren måste vara felaktigt

Kunde Astrid verkligen tänka sig att heila Hitler?

I en reklamkampanj i Ryssland signerad Kreml utmålas Sverige som nazister. Lars Wilderäng konstaterar på sin blogg att retoriken är densamma mot Sverige som den var mot Ukraina strax innan anfallet.

”Bevisen” för att Sverige är nazistiskt är tre: Astrid Lindgren, Ingmar Bergman och Ingvar Kamprad med citat.

Min ryska är pover, så jag lutar mig åt översättningen Lars Wilderäng bidragit med:

Från barnförfattarens dagbok: “Och om det nu ska vara såhär, så ropar jag hellre “Heil Hitler” för resten av mitt liv än att ha ryssen här, i Sverige. Jag kan inte tänka mig något vidrigare”.

Har Astrid Lindgren verkligen uttryckt det här? Svaret är nja. Att översätta från svenska till ryska och sedan tillbaka till ryska leder alltid till förvanskningar. Den Astrid Lindgrenska finurligheten har nämligen helt gått förlorad.

Just nu grämer det mig att jag inte kan hitta var i hennes Krigsdagböcker 1939-1945 som det riktiga citatet finns. Jag har bläddrat och bläddrat nu på morgonen. Jag vet att hon har uttryckt det där om att heila, men hela citatet är ryckt ur sitt sammanhang.

Astrid Lindgren var en mycket politiskt intresserad person och hon följde kriget med största intresse i sina krigsdagböcker. Dessutom jobbade hon för Allmänna säkerhetstjänstens postkontroll. Hon ångade och sprättade upp brev och fick ta del av information om kriget via fältposten och brev från utlandet.

Svenskar som lever i dag börjar ofta andra världskriget baklänges. Hitlers död. Koncentrationslägrens öppnanden. Nürenbergrättegångarna. Nazismen var den onda kraften. Så tänkte alltså inte Astrid Lindgren, eftersom hon levde genom hela kriget. För henne var den största fienden alltid Stalin och Sovjet (som hon genomgående kallar Ryssland). Men hon gillar inte heller Hitler.

Nationalsocialismen och bolsjevismen – det är ungefär som två skräcködlor i kamp med varandra, skriver hon 1941.

Astrid Lindgrens hjärta klappar hårt för Finlands sak, som anfölls av Sovjet. Att dagens Kreml inte gillar hennes träffsäkra formuleringar förstår jag. Byt ut ordet Polen mot Ukraina, eller ”de baltiska staterna” mot något annat:

I dag har ryssarna också marscherat in i Polen ”för att tillvarata de ryska minoriteternas intressen” och Ryssland framställer det ena kravet efter det andra i de baltiska staterna – och får som de vill, skriver hon på sid 23 den 17 september 1939.

Redan 1939 ställer hon bolsjevismen och nazismen mot varandra. Av två onda ting anser hon bolsjevismen vara värst. Moskva är det största hotet och hon ändrar inte sin hållning.

1943 får beskriver hon bilder från Baltikum.

Det var alltså bilder från sannskyldiga slaktscener, som ryssarna gjort sig skyldiga till, innan de drog sig tillbaka. Nej låt oss aldrig få hit ryssen! står det på sid 173.

Det grämer mig att jag inte kan hitta citatet om att heila, men jag lovar att det finns någonstans. Jag vet att jag har läst det. Astrid Lindgren återkommer flera gånger till att hon både är glad och fasar för att det går dåligt för Hitler och nazismen. Av två onda ting är att hamna under Nazityskland det näst värsta och Moskva det absolut allra värsta. Att rangordna två eländiga saker innebär alltså inte att hon är nazist, men Kreml hugger ut citat så som de har lust för att passa deras syften. Astrid Lindgren är nämligen ett hot än i dag genom sina knivskarpa formuleringar.

Astrid Lindgren är ytterst medveten om baksidan på östfronten. Hon läser brev från Baltikum där man nu ”får dras med tyskarna” och hon skådar nazismens undergång.

När tyskarna bryter samman, då finns det ingen hjälp för Baltikum mer, mänskligt att döma – och då, arma människor, står det sid 259 den 20 mars 1944.

Sic transit gloria mundi! skriver hon när Hitler och Mussolini är döda (så förgör världens härlighet).

Hon är glad när kriget är slut, men på pingsdagen 1945 konstaterar hon att ryssarna besatt Bornholm.

Jag är rädd för ryssarna, skriver hon (sid 312).

Om någon hittar sidan med citatet om att göra hitlerhälsning så hör av er! Det är så nesligt att inte hitta det korrekta citatet och sätta det i sitt rätta sammanhang.

Publicerat i andra väldskriget, Ryssland | 1 kommentar

22 minuter om IM Lenz och IM Nelly

Fick ett tips i veckan om ett föredrag av Thomas Wegener Friis från Syddansk universitet som håller föredrag om IM Lenz och IM Nelly. Föredraget är från 2011 och ligger på YouTube.

Det stora mysteriet är egentligen inte IM Lenz och IM Nelly utan hur i hela fridens namn de två Extrabladetjournalisterna Mette Herborg och Per Michaelsen kunde fick ut informationen om Stasi innan det ens var möjligt att få tillgång till materialet i Stasiarkivet. Duktiga journalister? Riktigt den uppfattningen har pensionerat PET-folk jag talat med inte haft.

Själv har jag talat med en svensk som efter murens fall blev uppringd av Michaelsen som visste extremt mycket om Stasis övervaknings- och värvningskampanj mot honom. Det intressanta var att svensken inte kände till omfattningen själv, utan upptäckte det när han beställde handlingarna. När det var möjligt att begära ut alltså. Hur kunde Michaelsen känna till allt detta innan Stasiarkivet ens öppnat?

En snabb koll på danska wikipedia visar att det 2012 blev en affär i Danmark då Politiken hävdade att en känd journalist om Stasi-jägare själv varit Stasiagent. Källan på detta påstods vara Thomas Wegener Friis, men hela historien slutade med att locket lades på och Politiken fick backa och erkänna att dokumentation inte fanns för att belägga påståendet.

Det är konstigt med perioden kring 1999/2001.Varför dök vissa avslöjanden upp i media och varför? Varje land hade ett (ett) avslöjande som dök upp ungefär samtidigt. Sedan lades locket på. Det var som om någon vaggade hundens svans. Varför?

Kul upplägg förresten med att berätta historien som om vi befinner oss i en kriminalfilm. Länken har ni här.

Thomas Wegener Friis.

Publicerat i Danmark, DDR, Stasi | Kommentarer inaktiverade för 22 minuter om IM Lenz och IM Nelly

Jörn Svensson har avlidit

Jag möts av nyheten att Jörn Svensson har avlidit. Det var en man som inte gick obemärkt förbi. Han var född i Mariendal i Danmark den 13 februari 1936 och var Malmöbo på 60-talet. Då titulerades han fil lic och blev känd för sin bok ”Vägen till det fjärde riket” (Cavefors 1963), där han pekade ut Västtyskland som arvtagaren till det nazistiska tredje riket.

Jörn Svensson gick med i Socialdemokraterna men blev officiellt ett nyförvärv för kommunisterna hösten 1966 när han ställde upp vid C.H. Hermanssons valtal i Malmö. Dock betraktades Jörn Svensson i vissa kretsar redan som k-märkt sedan flera år tillbaka. SvD beskriver i länken t ex honom som en av de arga unga män ”som oroat partiledningen”. Han förnekade tillhörigheten.

Detta år 1966 var titeln byrådirektör eller planeringsdirektör vid Länsstyrelsen alternativt byrådirektör vid länsarbetsnämnden i Kristianstads län. Arbetslösheten skulle i alla fall lösas genom att företagen styrdes och förvaltades av de anställda, ansåg han. Politiken gillades uppenbarligen för Jörn Svensson valdes in i enkammarriksdagen 1970 (fyrstadskretsen, Kristianstad). Samma år pekades han ut för att vara ”kfml-sympatisör”, dvs till vänster om vänstern. Knappt hann han in i riksdagen förrän det skrevs artiklar om fanflykt och rykten om uteslutning ur riksdagsgruppen. Jörn Svensson betecknades som ”trotskist”. Han ansågs vara Kinavän, men blev senare inte insläppt i Kina.

Titeln fil lic väcker undran. Efter lite sökande i databaser verkar Jörn Svensson ha varit inne på ekonomisk historia. Avhandlingen han höll på med hette ”Jordbruk och depression 1870-1900. En kritik av den officiella statistikens utvecklingsbild.”

Jörn Svensson blev 85 år gammal. Bilden är från Riksdagens bildarkiv.



I samband med IB-affären 1973 blev Jörn Svensson i riksdagen en stark försvarare av FiB/Kulturfront och kritiker av t ex polisen. Han hävdade i riksdagen att polisen inte upprättat något protokoll vid husrannsakan, vilket inte är sant eftersom IB-åtalet innehåller väldigt många protokoll från husrannsakan.

”Bakgrunden till beslaget måste ha varit att försvåra FIB/Kulturfronts utgivning i stil med Spiegelaffären i Västtyskland”, citerades han i SvD.

Jörn Svensson tillhörde tillskyndarna om att Jan Guillou och Peter Bratt borde blivit föremål för ett tryckfrihetsmål och inte ett brottsmål.

Intressant nog var Jörn Svensson placerad i näringsutskottet, men var gång det var spionage eller terrorism på agendan typ utvisningar av medlemmar ur Japanska Röda Armén eller terroriststämpling av PKK skyndade han till talarstolen. 1985 krävde han till exempel att terroristlagen skulle ändras så att de anklagade (Svenssons ordval, red anm) och deras ombud skulle få full insyn i det material som låg till grund för anklagelserna (Svenssons ordval, red anm). Redan 1975 i samband med utvisning av två medlemmar ur Japanska Röda Armén hade han hävdat att hemligstämplingar skulle inskränkas så att riksdagen skulle få bättre kontroll.

Han satt i EU-parlamentet 1995-99 och i två årtionden i partistyrelsen. 1985 påstås han och Margareta Winberg i minneskrönikor ha blivit sambos. Det förefaller inte vara helt korrekt då Jörn Svensson 1987 offentliggjorde att han skulle lämna Skåne och riksdagen samt flytta ihop med sin partner i Jämtland. Viss kritik hade framkommit kring de många tjänsteresorna paret haft mellan Kristianstad och Östersund. Så sambo blev de alltså 1987. Sedan gifte de sig ett antal år senare.

I minneskrönikorna över Jörn Svensson framhävs särskilt att han för sin samtid tidigt brann för frågan om homosexuellas rättigheter. Jörn Svensson blev 85 år gammal.

Publicerat i IB-affären allmänt, Japanska Röda Armén, KFML, kommunism, Malmö, terrorism, tidsanda, Västtyskland | Kommentarer inaktiverade för Jörn Svensson har avlidit

BOPA:s födelsedagspresent till Hitler 1944

I dag är det Hitlers födelsedag. Dagen till ära borde man sitta och skåla på Rosengaardens bodega, ett stenkast från Kultovet i Köpenhamn. Men det råder ju pandemi och vi blir inte släppta över bron, så vi får fira hemma och minnas vårt besök 2018 på etablissemanget där Hestetyven den 20 april 1944 likviderades som en födelsedagspresent till diktatorn.

Gunnar Ekberg kollar in kulhålen.

En gång i tiden hette stället Rosengaardens vinstue och under ockupationsåren blev stället känt som ”Det bruna världshuset”. Hit gick Christian Marius Rudolf Christiansen sitt öde till mötes den 20 april 1944. Många år tidigare hade blivit gripen för häststöld, därav smeknamnet. Nu var Hestetyven en känd stikker som särskilt intresserade sig för den kommunistiska motståndsrörelsen. Han tjänade bra med pengar genom sina angiverier till Gestapo.

Undertecknad i den berömda baren 2018.

Den kommunistiska motståndsrörelsen BOPA hyste av förklarliga anledningar ett visst agg till Hestetyven, som de den aktuella dagen skuggats till Rosengaardens vinstue. Här ställde sig Hestetyven i baren för att spela tärning med sin livvakt Kurt Martens. Två BOPA-medlemmar stod i bakhåll på gatan beredda att skjuta medan den 26-årige Martin Evald Jensen och 27-årige Børge Thing gick in och likviderade Hestetyven med mellan sex och tolv skott. Sedan flydde gärningsmännen på cykel från platsen.

Det f d ”bruna världshuset” ligger ett stenkast från Kultorvet.

Skotthålen finns kvar bakom bardisken och de kan man få se om man ber snällt. Det finns även tidningsklipp och liknade att titta på för överintresserade. Adressen är Rosengården 11. När vi var där var rökning tillåten, så var beredd på att retirera ut vid händelse Lützendimma.

Martin Evald Jensen hette egentligen Niels Evald Jensen. ”Martin” var egentligen bara hans täcknamn. Han var ledare för en grupp inom BOPA som ägnade sig åt industrisabotage, bland annat mot Riffelsyndikatet i maj och december 1943. Sommaren 1944 blev han svårt skottskadad och gripen. I september samma år blev han placerad i koncentrationslägret Neuengamme. Han överlevde och dog strax före sin 80-årsdag 1998.

Martin Evald Jensen överlevde Neuengamme och blev 79 år gammal. Foto: Motståndsdatabasen

Likvidatören Børge Thing tilläts ha semester i Sverige för att hälsa på hustru och barn. Foto: Motståndsdatabasen

Den andre likvidatorn Børge Agergaard Thinge, hade hustru och barn i Sverige. De hade fått fly 1943 då de var judar. Själv hade han kort tid suttit i fängelse, men blev nu ett intressant mål för ockupationsmakten. Thing blev reell ledare av BOPA 1944 men fick med Allmänna säkerhetstjänstens godkännande ta en kort semester i Sverige för att träffa sin familj, som jag tror bodde i Uppsala vid den här tiden. Han lyckades smita undan tyskarnas många försök att gripa honom.

Hans täcknamn var bland annat Brandt, Børge Brandt, Ole Johansen, Ditlev Lind och Frederik Nakkebølle.

Efter kriget utbildade han sig på Hærens Officersskoleog och blev kapten. Han gjorde sedan karriär som försäljningsdirektör för en firma som sålde hörapparater. Han dog 1974 vid 54 års ålder.

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för BOPA:s födelsedagspresent till Hitler 1944

Hemligheter i Barsebäck och Vikhög

I dagens Skånska Dagbladet publiceras en artikel Minnesmärken över judeflykt föreslås signerad undertecknad och som handlar om att Kävlingeliberalerna vill ha minnesmärken efter judeflykten 1943 i Barsebäck och Vikhög. Partiet hade inga siffror på hur många som anlänt till de olika hamnarna, men jag gick med liv och lust in för att undersöka fallet.

För mig var det peace of cake att skaka fram detaljerad information. Gunnar Ekberg och jag har ju gett ut boken Det hemliga Malmö, som till ca hälften handlar om tiden strax före, under och efter andra världskriget. Att djupdyka i danska databaser, analysera dokument och ta rätt kontakter var så att säga något vi redan ägnat oss åt inför boken Det hemliga Malmö. Att översätta kunskapen till vad som går att få fram om Barsebäck och Vikhög var alltså inte svårt.

Artikeln i tidningen är uttömmande i sig, men för detaljerad information om enskilda fall hänvisar jag till webbartikeln här. Den som inte har en prenumeration kan teckna en provprenumeration för en överkomlig peng.

Artikeln bär alltså vissa spår av mitt intresse för hemliga tjänster och underjordiskt motstånd. Och jo, motståndsmän anlände även till Barsebäck och Vikhög.

Publicerat i Allmänna säkerhetstjänsten, andra väldskriget, Danmark | Kommentarer inaktiverade för Hemligheter i Barsebäck och Vikhög

Se Rohwedder på Netflix

Det var väldigt länge sedan jag skrev något om Stasi. Jag har inte bara haft paus. Jag har helt enkelt inte känt att det hänt något som gett mig energi att ägna mig åt ämnet.

Men så hände det. I höstas lanserade Netflix en egenproducerad dokumentär om mordet på Detlev Karsten Rohwedder den 1 april 1991 i Düsseldorf. Plötsligt kände jag en nytändning. Äntligen var det något nytt som lades fram. Känslan var densamma som när jag lärde mig om mordet på Alfred Herrhausen den 30 november 1989 i Bad Homburg von der Höhe. Båda morden påstås ha blivit utförda av Rote Armee Fraktion, RAF. Tvivel är förnamnet.

Deutsche Banks Alfred Herrhausen färdades i en skottsäker bil med livvakter, men gjorde misstaget att färdas samma väg varje dag. Bomben placerades på en pakethållare på en parkerad cykel. Den utlöstes via sensorer. Attentatsmännen lät första bilen i kortegen passera, men när Herrhausens bil bröt den infraöda strålen utlöstes bomben. Det blev en perfekt träff mot Herrhausen sittplats i bilen. Han dog en kort stund efter attentatet.

Efter mordet på Herrhausen skickades ett brev signerat RAF där de tog på sig dådet. Inget tyder på att medlemmarna i RAF var kapabla till att utföra ett för den tiden så tekniskt avancerat dåd. I en dokumentär jag såg för flera år sedan pekade man på dåd som senare hände i Mellanöstern och där samma teknik användes. Visserligen tränades RAF nere i Mellanöstern men vad är det som säger att de utförde dådet? För mig har RAF alltid haft drag av testuggande haschrökande individualister. Dådet mot Herrhausen var utfört av en strängt disciplinerad grupp som fått avancerad militärtekniskt utbildning.

Netflix serie om Rohwedder får mig att minnas mordet på Herrhausen. Vi hoppar något år framåt i tiden. Nu är vi mitt uppe i återföreningen av Tyskland och Rohwedder blir chef för Treuhandanstalt, Treuhand. Gamla DDR-företagen ska delas upp, säljas av eller läggas ner. Rohwedder blev symbolen för att många östtyskar blev arbetslösa.

Det fanns en hotbild mot Rohwedder. Han skjuts i sin bostad av en prickskytt. Bara bottenvåningen hade skottsäkra glas. Efter mordet tar en ny generation RAF-are på sig dådet. Men de verkar mest ha stått för poesin. Vem som utförde dådet? Det finns flera teorier. Den om att det var Västtyskland har jag svårt att tro på. Däremot att mordet är signerat Stasi, eller mera specifikt dess civila utrikesspionage HV A, finner jag troligt.

Mordet på Rohwedder är både amatörmässigt och professionellt. RAF-folket anses inte ha kompetens nog att lyckas med prickskytte med ett så svårt skott. Brottsplatsen är kliniskt städad, men man hittar en handduk och ett hårstrå som år senare visade sig tillhöra en RAF-are som då dör.

Allt är välregisserat. Alldeles för välregisserat för att vara signerat RAF. Se dokumentären om Rohwedder!

Publicerat i Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Rote Armeefraktion (RAF), Stasi | 2 kommentarer

Det hemligaste av allt på Arkivens dag

Sent ska syndaren vakna. Lördagen den 14 november 2020 hölls Arkivens dag. Malmö stadsarkiv hade bjudit in Gunnar Ekberg och mig, Lena Breitner, att ha en programpunkt under årets tema svart på vitt. Vi skulle prata om vår bok Det hemliga Malmö, som gavs ut i våras på Arx förlag, och om hur det är att gräva i hemliga arkiv.

Då vi levde under pandemin var det inte aktuellt med ett föredrag på stadsarkivet. Istället sände vi live via Zoom.

Efter mycket om och men har en läsare av min blogg tankaroib klippt ner vårt inslag med snygg intro och eftertexter. Så här är äntligen: Det hemligaste av allt – parallella arkiv och analyser av luckor i arkivdokument. Tack Lars W!

Publicerat i arkiv, Det hemliga Malmö, Malmö | Kommentarer inaktiverade för Det hemligaste av allt på Arkivens dag

Eva Hamilton: r-arna hade högst status på Journalisthögskolan

Styrelseproffset och fd vd:n för Sveriges Television Eva Hamilton har ställt upp i SR:s Söndagsintervjun. Programledaren Martin Wicklin är som vanligt väl påläst och gör ett intressant program i största allmänhet. Samtidigt finns det något som gör att programmet platsar på min blogg.

Eva Hamilton får nämligen frågor om tiden på journalisthögskolan i slutet på 1970-talet. Martin Wicklin undrar hur det var att ha hennes adliga bakgrund när journalistkåren var så väldigt mycket vänster.

”Journalistskolan hade skippat alla examina, därför att det var borgerligt. Och de som hade högst status i klassen var de som var Kfml(r)-are, och gärna från Norrbotten”, säger hon i intervjun.

Det bör understrykas att Hamilton under intervjun är noga med SVT:s värdegrunder och om att hennes egna politiska uppfattningar inte är något hon ens visar för vänner. Samtidigt formades hon av sin samtid med feminismen, Vietnamkriget och avkoloniseringen av Afrika. Hon bar under en tid träskor och hade hårklut, men har samtidigt senare inte genom livet varit troget ett enda parti.

Eva Hamiltons bekräftelse av r-arnas roll inom journalistkåren är inte förvånande, men är viktig att sätta i sitt rätta sammanhang. Enligt Wikipedia ska hon ha varit färdigutbildad 1976, året efter att Sjukhusspionaffären i Göteborg briserade.

Läser man vidare på Wiki får man veta att avslöjandet handlade om att Säpo hade placerat en spion på sjukvårdsförvaltningen i Göteborg och att han spionerade på anställda. I verkligheten har det senare visat sig vara fel. Det var inte Säpo utan Socialdemokraterna i Göteborg som placerade sjukhusspionen på sin post. Allt var klantigt skött, men det viktigaste av allt för denna text: det var inte ”vanliga” anställda som kartlades utan r-are, därför att de hade nära förbindelser med terroristorganisationer som PFLP. R-arnas sfär sträckte sig alltså både utrikes och inrikes, och var således både IB:s och Säpos angelägenheter.

Att r-arna dominerat flera yrkesgrupper i det svenska samhället är inget nytt. Frågan är hur bra journalistkåren i största allmänhet har lyckats att granska affärer e dyl där r-arna i högsta grad var instrumentella?

Man kan ju också ställa sig frågan varför statsvetaren Ulf Bjereld så ofta intervjuas i media? Eller för all del varför han så okritiskt granskades för sin medverkan i Säkerhetstjänstkommissionen? Är det för att han gör sig extra tillgänglig, eller finns det en koppling till att han är en journalistutbildad gammal r-are, som i Säkerhetstjänstkommissionen misslyckades kapitalt med att agera professionell forskare när han granskade r-arna?

Publicerat i Journalistik, KFML(r) | Kommentarer inaktiverade för Eva Hamilton: r-arna hade högst status på Journalisthögskolan

Vi sänder live kl 12 på Arkivens dag

I morgon lördag är det Arkivens dag. Årets tema är svart på vitt, vilket föreläsare får spåna lite fritt kring.

Gunnar Ekberg och jag har för Malmö stadsarkivs räkning fått i uppdrag att hålla ett evenemang. Vi har valt att sända live via Zoom med start klockan 12 i morgon. Vi öppnar mötesrummet cirka en kvart innan.

Så här ser presentationen ut.

Det hemligaste av allt
– parallella arkiv och analyser av luckor i arkivdokument

Vad är sant och falskt när man skriver underrättelse- och säkerhetstjänsternas historia? Källskydd, sträng sektionering och livslånga tystnadsplikter ställer till det för den som söker sanningen. Organisationer som sällan eller aldrig skriver sin historia likaså. De långa svenska sekretessgränserna sätter också käppar i hjulet för historieforskare. Men det finns lösningar. Parallella arkiv är viktiga, samt inte minst analyserna av luckor i dokumentationen.

Den före detta underrättelseagenten Gunnar Ekberg, som aldrig ombads underteckna en tystnadsplikt, och journalisten och släktforskaren Lena Breitner Ekberg, har efter drygt tio års forskning i olika hemliga arkiv gett ut boken Det hemliga Malmö.

Länk för att vara med på arrangemanget har ni här eller direktlänk här.

Utmaningen är inte bara att få ut dokument från arkiven. Det gäller att tolka dem också.

Publicerat i Hauptverwaltung Aufklärung, Historia allmänt, Holm Haase-affären, Malmö, spionage, spionage allmänt, underrättelsetjänst | Kommentarer inaktiverade för Vi sänder live kl 12 på Arkivens dag