Eftersom fallet Cats Falck och Lena Gräns engagerat många kommer här ytterligare ett inlägg. Efter alla läsares frågor och teorier om rosa vätskor i lungorna, 08-vatten och avsaknad av avvärjningsskador var jag tvungen att ringa en auktoritet, närmre bestämt rättsläkare Peter Krantz i Lund för att få lite fakta att väga mot alla glada amatörers funderingar (inklusive mina egna).
Ni som redan förstår vad jag menar kan scrolla direkt ner till samtalet med Peter Krantz.
1. BAKGRUND
I journalisten Christoph Anderssons bok ”Operation Norrsken” beskrivs obduktionen av de två kvinnorna den 31 maj 1985. Kvinnorna har då varit försvunna sedan mitten av november, vilket betyder att de antagligen har legat i Hammarbyhamnen i ett halvår.
Vid obduktionen konstateras, enligt Andersson, att det hittas en centimeterstor ”huddefekt, med sönderfrasade kanter” i Cats Falcks ansikte. ”Likaså en klar rosafärgad vätska i hennes lungor” om cirka en liter. Även Lena Gräns har en liter sådan vätska i lungorna. Någon förklaring till vätskan ges inte, vilket är synd. (s 129)
Andersson har talat med den obduktionsassistent som var med vid tillfället, Gert Winhagen, som tycker att det är underligt att de två sitter prydligt fastspända i säkerhetsbältena.
”Det normala är att man försöker lossa bältet och sedan försöker ta sig ut ur bilen”, säger Winhagen som också uppges reagera på att kvinnorna saknar avvärjningsskador (typ rivsår på händer och fingrar när de försökt ta sig ut).
Det är dessa uppgifter som inte förklaras och som gör att vissa fortfarande tänker mordkomplott och förgiftning, vilket späs på av andra uppgifter om ”08-vatten i lungorna”, vilket bl a kommer från programmet P3 Dokumentär från 2007.
Uppgiften om 08-vatten bör sättas i sitt sammanhang. Det är Cats Falcks väninna Ulla Jones, som berättar att hon efter ett antal år i USA i början på 90-talet går på Café Opera och där träffar en kompis som säger sig känna en snart pensionerad Säpoman som sägs veta någonting om fallet. Det bokas en middag och ”Säpomannen” kommer dit. Ulla Jones beskriver honom som en sjömanstyp som uppenbarligen varit med om mycket i livet. Det är den här mannen som under middagen säger att det var ”08-vatten” i lungorna på Cats Falck och Lena Gräns. När Jones inte fattar så kommer förklaringen: Kranvatten.
Av radioinslaget framgår att den snart pensionerade Säpomannen dricker väldigt mycket och är väldigt berusad när han berättar att personer ska ha kört ner två slangar i kvinnornas halsar, en som tar ut luft och en som pumpar in 08-vattnet i lungorna.
Det är den här mannen som säger att det är slangarna som har färgat vattnet som senare hittas i Cats Falcks och Lena Gräns lungor. Mannen säger att Ulla Jones och hennes väninna absolut inte får föra vidare det han sagt till någon, i alla fall inte under det närmaste året.
Varför det är viktigt att inget får föras vidare på ett år förklaras inte. Däremot kan ni gärna själva lyssna här och själva bilda er en uppfattning om mannen låter trovärdig eller som en person som vill impa brudarna (själv är jag nog benägen att tro det senare, det hela börjar ca 26 min in i programmet).
2. SAMTALET I DAG MED RÄTTSLÄKARE PETER KRANTZ
Rättsläkare Peter Krantz är nog allt en journalisternas favorit. Svarar i telefon och är informativ och kunnig i sitt ämne. Han tvekade inte en sekund när jag i dag ringde för att få svar på 1 liter rosaliknande vätska i lungorna, trots att han inte haft med obduktionen av Cats Falck och Lena Gräns att göra. Svaret var enkelt. Rosafärgad vätska i lungorna är naturligt:
Enligt Peter Krantz brukar det återfinnas ca 1,5 liter vätska i lungvävnaden (inte lungorna) på vuxna människor som har drunknat. Till en början är vätskan visserligen lite gulaktig, men om kroppen legat ett tag i vattnet blir färgen allt mer rosafärgad. Cats Falck och Lena Gräns hade troligen legat i ett halvår.
Exakt vad det var för kemiskt som hände i kroppen ska jag inte ge mig på att försöka förklara, men Krantz nämnde bland annat något om äggviteämnen m m. Krantz har själv hittat denna rosafärgade vätska vid flera obduktioner av drunknade personer, bland annat på den 19-åring som hittades i Helsingborgs hamn 1979 (se vidare om fallet Keith Cederholm på Wiki här).
För övrigt har min man, som likt många värnpliktiga dykare varit med om att bärga lik, berättat att det brukar vara något rosa i munnen på de han plockat upp.
Jag inser nu att jag inte ens frågade Krantz om vad han ansåg om teorin från den snart pensionerade och berusade Säpomannen som på 90-talet påstått på en middag att Cats Falck och Lena Gräns haft kranvatten i lungorna och att rosafärgningen av vattnet i lungorna kom sig av att de slangar som gärningsmännen använt färgat av sig. Det kändes inte längre … relevant.
Nästa fråga gällde att en, eller möjligen båda, satt bältade när de hittades, samt att de saknade värjningsskador på fingrar och händer.
Peter Krantz höll fullständigt med om vad jag tidigare skrivit, nämligen att det är väldigt svårt att komma loss ur ett säkerhetsbälte när man hänger uppochner i det. Avsaknad av värjningsskador reagerade han inte heller över, utan svarade att det inte är ovanligt att människor blir paralyserade när något så här chockartat händer.
I fallet med Cats Falck och Lena Gräns har de uppenbarligen gjort en vurpa och sedan fallit drygt tre meter ner i vattnet med bilen. Det är mörkt och de har svårt att orientera sig. De hänger uppoch ner. Plötsligt kommer det iskallt vatten över dem. Det är väldigt lätt att sitta i en soffa och veta hur man ska göra. Annat är det i verkligheten.
Hur mycket skador eller hur lite skador kvinnorna borde ha haft kunde han inte säga något om. Trafikolyckor kan vara väldigt olika. Ibland kan en avliden person ha väldigt kraftiga skador, medan det ibland är en enda sak som är dödsorsaken och resten av kroppen är helt intakt.
Peter Krantz gav några tänkvärda ord. Om att vi påverkas mycket av det vi ser i filmens värld. Att det vi ser i filmer ibland görs, inte för att det är så utan för att vi ska förstå vad det är som händer.
Jag förstår vad han menar. Som att människor som dör i trafikolyckor alltid har blod i pannan. I alla fall på film.
Tankar om IB 