Sveriges Radio och IB-affären. Del I: Styrelseordföranden Olle Wästbergs märkliga agerande mot Jan Mosander

Sveriges Radio har en lång och inte alltid så vacker historia kring bevakningen av IB-affären, som i år fyller 40 år. En som i högsta grad är medveten om detta är den tidigare IB-agenten Svante Winqvist, som gång på gång fått erfara att de etiska regler som press, radio och tv har att agera efter inte alltid tycks gälla honom. Nu har ytterligare ett fall kommit i tryck, nämligen genom journalisten Jan Mosanders bok ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare” (Fischer & Co).

Hela kapitel 17 är läsvärt och handlar om hur det går till på Sveriges Radio. Det som intresserar mig är hur Jan Mosander berättar att han och kollegan Erik Ridderstolpe förberedde en direktsänd tre timmar lång hearing om IB-affären 1998, men att detta stoppades av P1-ledningen med motiveringen att det snart var val.

Det blev ett stort tumult, men Jan Mosander gav inte upp. Han åkte till Göteborg för att intervjua Svante Winqvist och för att lägga materialet i andra sändningsformat.

Sammantaget kan man säga att Mosander ger en bild av att det var svårt att få Winqvist att ställa upp på en intervju, mycket pga att han hade en viss erfarenhet av osakliga journalister. Men till sist blev intervjun av.

”Han var förvånansvärt öppen. Det var första gången en IB-agent lät sig frågas ut så utförligt”, skriver Mosander (s 382).

Men det som är anmärkningsvärt är inte detta, utan det som kommer några rader längre ner. Det jag hittat via arkiv är att sändningarna sker lördagen den 6 september 1998, dels i God morgon, världen!, dels i programmet Efter tolv.

Efter helgens sändningar skriver Jan Mosander att han och kollegan Erik Ridderstolpe fick ett mejl från styrelseordföranden i Sveriges Radio Olle Wästberg, som just precis då kandiderade för Folkpartiet i riksdagsvalet som skulle ske två veckor senare. Vad ville då Wästberg?

”Wästberg ifrågasatte att vi i sändningarna gett utrymme åt Svante Winqvist, som han betecknade som en ‘välkänd mytoman'”, skriver Mosander, som också konstaterar:

”Även om det var en oskriven regel så poängterades det ofta internt i företaget hur viktigt det var att politiker och andra i styrelsen inte tilläts lägga sig i och påverka enskilda program – vilket vi tyckte att Wästberg nu gjorde”. 

Mosander påpekar också att det kunde finnas ett personligt intresse för Wästberg att misstänkliggöra Winqvist. I sin pågående riksdagskampanj drev Wästberg ”hårt kravet på en sanningskommission om IB”, något som Winqvist ställt sig emot. Och det intressanta är ju att Mosander/Ridderstolpe som ett alternativ till denna kommission velat ha en hearing, som alltså stoppats av Sveriges Radios ledning, där Olle Wästberg satt.

Mosander påpekar i sin bok att han inte alls ser Winqvist som en mytoman, däremot betecknar han Winqvist som en petimäter, vilket jag personligen (och säkert många andra) leende kan instämma i.  

Efter att ha läst Mosanders bok letade Winqvist för drygt två veckor sedan upp Olle Wästbergs kontaktuppgifter och skickade ett mejl med en fråga om Mosanders uppgifter stämde. Winqvist ville också veta i vilket avseende han kunde betecknas som mytoman. Om Wästberg inte själv var ursprungskällan till mytomanpåståendet ville Winqvist veta var denna uppgift kom från.

Ännu har inget svar kommit. Expressens tidigare chefredaktör, den tidigare generalkonsuln i New York, den tidigare styrelseordföranden för Sveriges Radio har svarat att han ska läsa Mosanders bok först.

Är det fel att intervjua vissa personer? Kan man hävda att vissa personer inte bör intervjuas med motiveringen att de är mytomaner? I så fall får Sveriges Radio skära hårt i sina sändningar. Det är inte ovanligt att personer som är allmänt kända för att vara synnerligen kreativa med sanningen kan få väldigt mycket tid i etern, och det tycks inte hindra SR att de även är dömda i domstol för sin kreativitet.