Cats Falck och Hammarbyhamnen. Öde område med fönsterutsikt

Mina tidigare inlägg om Cats Falck och Lena Gräns väcker fortfarande intresse. Många engagerade personer har hjälpt till att försöka beskriva den tidens olycksplats, närmre bestämt Norra Hammarbyhamnen i november 1984.

Var platsen öde eller inte? Tja, otvetydiga rapporter från polis och andra tyder på att ”dit gick man inte”, i alla fall inte kvällstid. I dag är det ett mysigt och upplyst promenadstråk med många båtar vid kaj. 1984 var detta ett ruffigt industriområde med järnvägsspår och godsvagnar som stod lite längre bort från olycksplatsen.

Vem vandrar omkring på ett öde och obelyst industriområde mitt i natten? Dykningar i hamnen ger en fingervisning om klientelet: många tomma damhandväskor (trolig dumpningsplats för väskryckare) samt i något fall även vapen.

Samtidigt är det kanske fel att betrakta platsen som ett ställe i avsaknad av mänskliga ögon, som kunde notera vad som skedde. En av mina läsare har påpekat att bostadshusen framför kajplats 310, där Cats Falck och Lena Gräns hittades 1985, redan var uppförda i början på 80-talet.

HSB-föreningen Bostadsrättsföreningen Hamnvakten bildades redan på 1970-talet och en koll på mäklarsidor visar t ex att för Färgargårdstorget 26 och 28 anges byggår 1982, Färgargårdstorget 38 anges byggår 1981.

Västra halvbågeformen av fastigheterna har adressen Vintertullstorget. Jag hittade på nätet att Vintertullstorget 34 uppfördes 1984.

Jag vet inte riktigt vad den exakta definitionen på ”byggår” är enligt mäklare, men då byggtider är ganska korta i dag förutsätter jag att spaden i jorden, byggtid och inflyttning ofta brukar inträffa under ett och samma år. Om spaden sätts i jorden i oktober och inflyttning är i april skulle jag gissa att ”byggår” sätts till året fastigheten är klar.

Jag konstaterar i alla fall att Norra Hammarbyhamnen i november 1984 må ha varit ett ödsligt ställe, men brist på ögon som skulle kunna ha noterat underligheter vid kaj behöver det inte ha funnits. Även om området var obelyst så är aldrig en stad beckmörk.

Även om jag själv för länge sedan lämnat teorierna om mord kan vi väl göra resumé kring mordteorierna :

  • att något sett till att få tjejerna till Norra Hammarbyhamnen
  • att dessa någon antingen på plats i hamnen eller någon annan stans hällt i dem 1 liter kranvatten vardera alternativt drogat dem
  • att dessa någon därefter släpat in dem i bilen
  • att dessa någon därefter lyft bil + passagerare över den 15-20 cm höga krankajen så att passagerarsidans hjul hamnat nära krankaj. Till detta krävs en 5-6 starka personer.
  • att dessa 5-6 personer därefter ska ha puttat i bilen, som vurpade och hamnar i vattnet upp och ner innan den sjönk.

Hur lång tid skulle inte ett sådant här scenario ta? Borde inte vem som helst inse att ett sådant här omständligt hanterade skulle ha kunnat locka till sig uppmärksamhet från någon eller några av de boende med fönster- och balkongutsikt? Det räcker ju med att bara en person tyckte det var mysigt att släcka ner i lägenheten och gå ut på balkongen för att ta en cigg och njuta av Stockholmsnatten för att nyfikenheten skulle vara väckt kring vad i hela fridens namn som pågick vid kaj. Uppmärksamma medborgare som ringer polisen för att påpeka att något är i görningen hör inte till ovanligheten.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Cats Falck, DDR, Journalistik, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.