Vad var IB-affären egentligen? Del 1: tidsfakta och juridiska turer

Med anledning av att det i år är fytioårsjubileum för IB-affären kommer jag att i ett antal inlägg ta upp vad själv affären. Ja, vad var IB-affären egentligen? För er som tror er tvärsäkert veta så vill jag påminna o vad P O Enquist skrev i Expressen den 6 maj 1974:

”Så sjunker nu långsamt IB-historien in i den halva glömska där man inte längre minns vad det handlade om, eller vilka fakta som var väsentliga, bara att alltsammans var olustigt och konstigt.”

Om Ni tror er vara tvärsäkra på vad IB-affären var för något så konstaterade en i samtiden engagerad person fyra månader efter att dom fallit i tingsrätten att själva essensen i affären blivit grumlig för de flesta.

Det är väl så med vissa affärer att namnet lever kvar som ett eget varumärke. Men hur många kan egentligen redogöra för vad Toblerone-affären, Lewinsky-affären, Sjukhusspionaffären,  Watergateaffären eller för all del Iran-Contras-affären var för något? De mest begripliga är de som enkelt kan sammanfattas i en tidningsrubrik. Värre är det med de flesta andra.

För att återgå till IB-affären kan vi väl börja med lite tidsfakta. Fakta är alltid viktig för att förstå en affär och här skalar vi ner det till det mest grundläggande. Vi börjar med den för sin samtid gängse offentliga version om att Peter Bratts och Jan Guillous arbete med IB-avslöjandet påbörjades 1972.  Det sammanfaller med Guillous version om att han avslutade relationen med KGB pga IB-avslöjandet.

1972

• Under sommaren informeras försvarsministern av militärledningen om att viss verksamhet riktad mot IB pågick. Under hösten pågick viss omorganisation av IB. Senare kom det fram att det var några till tidskriften Fib/Kulturfront knutna journalister som bedrev verksamheten. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• Jan Guillou säger själv 2009 att han upprätthöll kontakten med KGB ända fram till 1972, men att Gergel byttes ut som handledare efter ett par år. Skälet med att han bröt med KGB var att han börjar jobba med IB-avslöjandet. Källa: Expressen

1973

• Den 3 maj. Det första IB-avslöjandet kommer ut med nr 9 av Fib/Kulturfront. 10 sidor om svensk underrättelsetjänst. AB publicerar förhands på materialet den 2 maj. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• Den 10 maj 1973 erhöll försvarsminister Sven Andersson brev från den tidigare medarbetaren vid underrättelsetjänsten Håkan Isacson, som skriver om påstådda brott. Brevet lämnas över till riksåklagaren 11 maj. Brevet distribueras vidare direkt till chefsåklagaren Robèrt. Förundersökning inleds. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• 17 maj, nr 10 av FIB/Kulturfront utkommer. Gunnar Ekberg avslöjas som IB-agent m m.
• 15 juni 1973 JK beslutade att inte väcka åtal i tryckfrihetsmål gällande Fib/K nr 9. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• 24 september publicerar Aftonbladet uppgifter ur FIB/K nr 17 och redovisar i huvudsak innehållet i Peter Bratts bok ”IB och hotet mot vår säkerhet”.
• 27 september Fib/K nr 17 kommer ut. Samma dag lämnar justitieminister över Fib/K nr 17 till Justitiekanslern med anmälan enl 9 kap 2 paragrafen tryckfrihetsförordningen. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• 18 oktober meddelar Robèrt att förundersökning mot Isacsonbrevet till Sven Andersson avskrivs. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• 19 oktober. Robèrt beslutar att anhålla Bratt, Guillou och Isacson misstänkta för spioneri. Anhållningsbeslutet verkställs 22 oktober och samma dag görs husrannsakan på Fib/K:s redaktion. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73 och IB-åtalet B 653/73
• Oktober 1973 hävdar Jan Guillou att arbetet med Peter Bratt om IB har pågått i två år. Detta upprepas 2ggr: 2 år. Han vill inte säga när han träffade Isacson första gången. Källa: IB-åtalet B 653/73.
• 5 november häktningsframställan. 9 november förhandling. Bratt överklagar häktningsbeslutet. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• 5 december förordar JK åtal mot Peter Bratt för tryckfrihetsbrott. Källa: JO 1975: dnr 3002 och 3298/73.
• 10 december stämningsansökan lämnas in mot Bratt, Guillou, Isacson.
• 18-20 december huvudförhandling Stockholms tingsrätt.

1974

• 4 januari avkunnas dom. Bratt och Guillou får ett år vardera för spioneri enl 19 kap 5 paragrafen brottsbalken. Isacson får ett år för spioneri och medhjälp till spioneri enligt 19 kap 5 paragrafen samt villlkorlig dom för förmögenhetsbrott.
• 8 januari. JK lägger ner tryckfrihetsåtal mot Bratt.
• Guillou har i förhör med Säpo hävdat att Bratt och han gjort lika mycket inför arbetet med avslöjandet, men efter dom i tingsrätten ändrar sig Guillou. Han menar nu att han inte varit med om att avslöja IB:s verksamhet i Finland samt FRA:s verksamhet. Detta accepteras i Hovrätten 14 mars 1974. I övrigt fastställs tingsrättens dom för spioneri. Straffet för Guillou fastställs till 10 månader.
• Guillou begär prövningstillstånd till högsta domstolen, något som han nekas den 17 september 1974.

Källor:

Justitieombudsmannen Gunnar Thyressons utredning om IB-affären daterad 1975-09-12, Dnr 3002 och 3208/1973

IB-åtalet, Stockholms tingsrätt, målnummer B 653/73. Förvaras på Stadsarkivet i Stockholm. Åtalet finns i digital form och kan beställas via Föreningen Sveriges öga och öra http://www.soo.se.