Christoph Andersson i Studio Ett och en missuppfattning av Studio Ett

I dag har journalisten Christoph Andersson varit i Studio Ett och pratat om sin bok ”Operation Norrsken – om Stasi och Sverige under kalla kriget” (Norstedts). Intressant program, inte minst för Anderssons seriöst källkritiska hållning till arkiven i Tyskland och Sverige.

Jag reagerade över att den kvinnliga intervjuaren ställde en fråga om att det ”finns då människor (pluralis) som felaktigt pekas ut som Stasiagenter i Säpoarkiven”. Kära dar. Jag känner inte till något pluralis i denna fråga.

Däremot kan jag säga att svenska journalister bär ett otvetydigt stort ansvar för att denna missuppfattning sprids som en farsot, bland annat nu alltså via Studio Ett.

Vad som är sant är att Säpo någon gång kring 2000/01 ska ha listat en person (singularis) i ett (1) PM till den grupp av personer som de facto har ERKÄNT samarbete med Stasi, vilket alltså Säpo nyligen erkänt att detta inte är sant i just precis detta fall. Således har man rättat detta PM gällande en (1) person.

Fakta: Vi kan konstatera att ett erkännande inte har skett i detta enskilda fall. Däremot sa journalisten Mikael Holmström/SvD i en SR-intervju för något år sedan att det varit rätt av Säpo att utreda just precis denna personen ifråga. Holmström var mycket tydlig på denna punkt.

Slutsats: Säpo har erkänt ett misstag. Däremot har de troligen agerat korrekt då de har utrett en person så som sig bör. Åklagare har dock inte funnit några bevis som räckt för att väcka åtal för samarbete med Stasi. Eller för all del med någon annan underrättelse- eller säkerhetstjänst. 

Studio Etts uppfattning om att det är flera personer som felaktigt utpekats som Stasiagenter kan troligen härledas till Expressens olyckliga rubrik den 15 september 2011. I rubriken påstås det att Säpo påstått att ett par (pluralis) varit Stasis agenter, vilket alltså inte är sant.

Problemet är att brödtexten inte stämmer överens med rubriken, och brödtexten hänvisar så vitt jag vet korrekt till den bok som hela tjafset gäller, där en forskare getts tillgång att läsa delar av Säpos utredningar. 

En i duon har utretts för eventuell koppling till Stasi, den andre misstänkte Säpo att han jobbade för Sovjetunionens militära underrättelsetjänst GRU. Eftersom Ryssland inte är så glada i att öppna sina arkiv så befinner man sig bevismässigt i ett limbo. Det går varken att fria eller fälla. Frustrerande – javisst, men så är det ofta i den här världen.

I övrigt har svensk journalistkår varit väldigt slarviga och påstått att alla omkring 60 personer som Säpo utredde 2000/01 har varit Stasiagenter. Detta är något av det mest förfärliga i hela historien.

Det korrekta är följande: Sveriges journalistkår har inte sett Säpos utredningar, men har slentrianmässigt påstått att personer som varit utredda varit utpekade som Stasiagenter av Säpo fastän så inte varit fallet. Sanningen är att Säpo utrett ett antal misstänkta personer, varav en enorm utredning har lett till två erkännanden med tillhörande fällande domar. Det finns också erkännanden av varierande grad från andra personer om samarbete med Stasi. 

Vad gäller huvuddelen av de utredda har inga övertygande bevis lagts fram via Säpo för att de varit Stasiagenter. Däremot har en person som ivrigt inför Säpo 1994/95 förnekat samarbete med Stasi i somras erkänt att han faktiskt arbetade för Stasi. I 25 år dessutom. 

Snurrigt – javisst. Men häng med på min slutsats: Bland de av Säpo utredda finns otvetydigt ett antal Stasiagenter. Bland de utredda finns också ett antal oskyldiga människor. Däremellan finns en varierande skala av människor som varit naiva och sagt lite mer än de borde, eller kanske till och med blivit utpressade för att gå en fruktad säkerhetstjänst ärenden.

Vem är Du att veta vem som är skyldig eller oskyldig om Du inte tagit del av arkiv i Sverige, Tyskland och kanske även några andra länder? Det är detta som är det grundläggande problemet. De flesta som snackar om det här har inte begärt ut ett papper hos något av arkiven. Således grundar sig väldigt mycket på tro och icke på vetande. Och tro, det är väl det man gör i kyrkan.

Länk till radioprogrammet här. 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, DDR, GRU, Säpo, Sovjetunionen, spionage, Stasi, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.