DDR 7 oktober – ett jubileum över en diktatur som föll

I dag är det 70 år sedan DDR grundades. 30 år sedan DDR-diktaturen genomförde sitt allra sista firade. Snart är det jubileum för en mur som föll. Hur kan man förklara detta absurda land?

I lördagens Skånskan hade jag 3 000 tecken på mig. Det var en utmaning. Jag valde två händelser. 1949: Min mamma flyr från Ingenting. 1980: En Stasiofficer skämtar om Titanic.

Jag har i åratal förundrats över svenskars okunskap om vad som hände efter att andra världskrigets slut. När jag sagt att mamma flydde sommaren 1949 med sin familj i en roddbåt från sovjetiska ockupationszonen av Tyskland är den allra vanligaste motfrågan ”Var de judar?”

Ja, redan här kajkar samtalet. När jag försöker svara på just den specifika frågan med ett ”Nja, jag tror inte det, men man vet ju aldrig. Morfar var ju född i dagens Polen och växte upp på ett barnhem så 100-procentigt kan jag inte svara på om vi är judar eller inte” blir den snabba motfrågan i princip alltid ett ”Var de nazister?”

Det är just i sådana här situationer det är läge att hämta andan. Utan att rodna ställer svenskar mig inför förhörsliknande situationer: Min etniska bakgrund måste redogöras! Är jag inte jude måste min familj ha varit nazister!

Detta jag berättar har aldrig hänt i andra länder, eller för all del i samtal med svenska judar. Säger jag att min mamma och hennes familj lämnade ryska ockupationzonen 1949 nickas det, eller så får jag svaret att det är mycket som hänt i natt och dimma, och så övergår samtalet till något annat. Folk som kan sin historia ägnar sig inte åt dumma förhör!

Det var faktiskt nuvarande ärkebiskopen Antje Jackelén som fick mig att reflektera över varför svenskar är så dåligt upplysta om Tysklands historia. När jag och min Stasi-forskarkollega Svante Winqvist träffade henne i egenskap av biskop i Lund efter Aleksander Radler-affären 2102 reflekterade hon över det synnerligen ensidiga utbudet i boklådorna om tysk historia. Alla böcker handlade ju om Hitler. Det fanns ju så mycket mer av tysk historia, menade hon.

Strax därpå var jag i Stockholm och gick in på Wettergrens, som mig veterligen då var Sveriges största boklåda. Jag fick ihop ca 110 titlar tysk historia. Jag tror det var två (2) som inte handlade om Hitler. Antje Jackelén hade haft rätt. Något liknande har jag inte sett i något annat land.

Svensken har alltså Hitler på längden och tvären av näthinnan när man jag säger att min mamma lämnade sovjetiska ockupationszonen av Tyskland 1949. Vad som hände före Hitler eller efter Hitler är för svensken i gemen något synnerligen vagt.

Reportaget i Skånskan började alltså med logiska fakta. Min mamma flydde inte från DDR. Hon har aldrig bott där. Efter andra världskrigets slut upphörde Tyskland att existera. Landet delades upp i fyra ockupationszoner, varav den ryska var den värsta av dem alla. Min mamma och hennes familj hade oturen att hamna i just denna zonen.

I somras var det 70-årsjubileum sedan min mamma kom till Sverige. Det var en två dygn mycket farlig tur från sovjetiska ockupationszonen av Tyskland. De steg iland vid Falsterbohus vid 12-tiden på dagen den 5 juli. Min mamma lämnade alltså inte DDR, då det ännu inte fanns. Hon flydde inte heller landet Tyskland, för det fanns inte heller. Min mamma flydde från Ingenting.

1949 var faktiskt ett toppår för båtflyktingar som kom till Sverige. Alla som kom för egen maskin utreddes som sk illegala flyktingar. De som steg iland på Öland, Blekinge eller Skåne sattes på Citadellet i Landskrona, där de levde isolerat den första tiden. Föregångaren till Säpo, Allmänna Säkerhetstjänsten, bodde med dem under utredningstiden.

Den 7 oktober 1949, alltså tre månader efter min mammas ankomst till Sverige, utropades DDR. Först fick den heta Tyska Demokratiska Republiken, TDR, och det utlovades allmänna val inom ett år. Val hölls regelbundet i diktaturen, men möjligheten att välja var en chimär. DDR blev en enpartistat. En socialistisk enhetsstat. Landet som blev expert på Fake News innan Fake News ens var uppfunnet.

Efter murens fall har det gång på gång avslöjats hur mycket DDR ljög om allting. ständiga nyheter om produktionsmål som överträffade tidigare överträffade produktionsmål var lögner rätt igenom. DDR var efterblivet, tekniskt och ekonomiskt. Det hjälpte inte hur många politiska fångar man än sålde till väst eller hur mycket HV A stal av uppfinningar och forskning. Gapet mellan öst och väst bara växte.

Ofta påstås att det var USA:s president Ronald Reagan som fick muren på fall. Det är helt felaktigt. I min artikel i Skånskan förklarade jag hur det var: Diktaturer som bygger på planekonomi är predestinerade att falla samman av sig självt. Frågan är bara när sammanbrottet kommer.

Sovjetiska ockupationszonen och senare DDR dränerades på unga och välutbildade människor, som flydde till väst. För att hindra fler från att fly byggdes murar, den sista ”proppen” sattes i Berlin 1961. Det officiella Fake News-beskedet var att muren var ett skydd mot fascisterna (dvs kapitalisterna) i väst. Till det roliga hör att den som blev pensionär kunde resa fritt. Förhoppningen var väl att pensionärerna skulle bli kvar i väst så DDR slapp sörja för dem!

Kvar i DDR hade man planekonomi. Det är sedan länge bevisat att det inte funkar att låta staten planera en ekonomi inpå minsta skruv. Det skapades genast brister, och i bristekonomin började den svarta marknaden florera. Människor är rationella. Således började i princip hela befolkningen jobba så lite som möjligt, så att även deras vara blev en bristvara så att de kunde stjäla på jobbet för att sedan fixa sig något annat.

Se där! Nu förstår du varför restaurangpersonalen var så sur. Du åt ju upp den mat de hade tänkt ta med sig hem för att äta upp själv eller för att fixa sig ett par jeans eller något annat!

Ett land där hela befolkningen jobbar för att skapa brister kan bara gå under. Det har inget med Ronald Reagans Stjärnornas krig att göra!

Hur var det nu med skämtet om Titanic? Nio år före murens fall satt en man som jobbade för Stasi och skämtar om en annan kommande ”katastrof”. Herr Bohnsack arbetade  för Stasis utrikesspionage, HV A, Hauptverwaltung Aufklärung, och tog hjälp av Titanic när han inför sina chefer beskriver tillståndet i DDR:

”USA, Sovjet och DDR vill bärga Titanic”, säger han. ”USA vill ha juvelerna som tros finnas i kassaskåpet. Sovjet vill ha den toppmoderna tekniska utrustningen, och DDR … (Bohnsack gör en konstpaus). DDR vill ha orkestern som fortsatte spela fastän fartyget sjönk.”

Berättelsen har jag hämtat ur boken Stasiland av Anna Funder (Forum 2003). Där står det att läsa att Herr Bohnsack utbildade sig i DDR till journalist, men rekryterades till den hemliga avdelning Sektion X, som ägnade sig åt desinformation.

Sektionen uppdrag var att läcka falska uppgifter till journalister och som skulle skada personer i Väst. Oftast gällde det politiker, som kunde få sina karriärer förstörda av ihopfogade inspelningar av samtal som aldrig ägt rum, eller ihopkokat ”sprängstoff” om nazistiskt förflutet. Det kunde säkerligen finnas sanningar också, men Sektion X uppdrag var inte att hålla sig till sanningen.

Det är i detta perspektiv som vi ska se herr Bohnsacks uttalande. Han tillhör den yttersta makten i en förtryckande stat. Inför sina chefer skämtar han öppet om undergången för den egna staten, nio år före murens fall. Visserligen varnas han för sin skämtsamhet, men det säger något om tillståndet i DDR anno 1980. Folk visste vart det brakade hän. Frågan var bara när det skulle inträffa.

I dag är det 30 år sedan DDR med pompa och ståt firade sitt 40-årsjubileum. Diktatorn Erich Honecker tog emot en mängd andra diktatorer. Förstod de där och då att alla skulle falla som käglor inom kort?

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Har gett ut boken Det hemliga Malmö 2020 (med Gunnar Ekberg) och Om Tango 2001 - om ordlösa samtal om konsten att kramas. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien.
Detta inlägg publicerades i DDR, Hauptverwaltung Aufklärung, Stasi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till DDR 7 oktober – ett jubileum över en diktatur som föll

  1. Pingback: DDR 7 oktober – ett jubileum över en diktatur som föll | Vietnamkrigen

Kommentarer är stängda.