Jan Guillous terroranklagelser inte fakta – Året Runt fälls i PON

Hösten 2017 blev vi informerade om att Året Runt hade en förfärlig artikel om IB-affären. Efter införskaffande av sagda tidning kunde vi konstatera att så var fallet. Min man Gunnar Ekberg fick 70-80 rader i den stora artikeln utan att ens ha intervjuas. Vad värre var. I princip allt byggde på Jan Guillous något tillskruvade version av den så kallade sanningen. Enkelt summerat: Jan var god. Min man var ond. Oemotsagd användes utdrag ur en Guillou-krönika i Aftonbladet där Guillou påstått att min man begått terrorbrott. Plus lite andra nedsättande saker.

Med tanke på allvaret i påståendet kanske både journalisten och den ansvarige utgivaren borde ha tänkt sig för. Kan det stämma? Är det inte ett allvarligt påstående? Det kanske vore på sin plats att kolla andra källor – typ genom att ringa Gunnar själv och höra vad han hade att säga. Men si, nej, det gjorde man inte.

Nu har artikeln fällts i Pressens Opinionsnämnd. Det tackar vi för. Det var banne mej på tiden att någon satte ner foten. Guillou har i årtionden ägnat sig åt att sprida falska påståenden om min man. Välvilligt har detta getts plats i media för detta.

Mer information här

 

x107_2018 uttalande Året Runt

x107 Året Runt_sign

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik, Sverige. Bokmärk permalänken.