Jan Guillou ville att PO Yrsa Stenius skulle avgå efter KGB-affären

I dag meddelades att journalisten, författaren och tidigare PO Yrsa Stenius har avlidit. Hon blev 73 år.

Yrsa Stenius var kulturchef på Aftonbladet 1979–82 och politisk chefredaktör 1982-87. 2007 utsågs hon till Allmänhetens Pressombudsman, PO. Det var i den senare egenskapen hon definitivt kom under min radar. Vi talar om Jan Guillous KGB-affär 2009/10.

EXPRESSEN AVSLÖJAR: GUILLOU HEMLIG SOVJET-AGENT – Tog emot pengar av KGB. Så löd Expressens löpsedel lördagen den 24 oktober 2009. Inne i tidningen fanns 14 sidor som handlade om avslöjandet. Det att Jan Guillou medgivit att han fått uppdrag att skriva artiklar på begäran från en KGB-officer, att han fått betalt och att han fått skriva på kvitton.

Dessutom berättade Jan Guillou om hur han genom konspirativa former kunde stämma träff med KGB-officeren genom att rita med en krita på en telefonkiosk på Sveavägen.

”Jag skulle gå till en viss telefonkiosk, den utanför biografen Grand, skriva en siffra med krita på väggen som angav en förutbestämd mötesplats”, berättade Jan Guillou för Expressen.

Jan Guillou anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman och det var så Yrsa Stenius blev inblandad i ärendet. Guillou erkände visserligen i sin anmälan att Expressen aldrig använt ordet ”spion” om honom, men han menade att deras formuleringar, löpsedlar och förstasidor ”kan bara betyda att jag skulle ha arbetat som spion åt Sovjetunionen och därmed också vore särdeles, för att inte säga extremt moraliskt klandervärd (landsförrädare)”, citerar Pressens Opinionsnämnd Jan Guillou i sitt utlåtande 2010-06-01, DNR 52/2010.

Det hela resulterade i en förvirrad debatt i media, skickligt orkestrerad av Hr Guillou själv, om vad Expressen egentligen hade påstått. Hade Expressen påstått att Guillou var spion och landsförrädare utan att använda de orden, eftersom de konsekvent hållit sig till ordet ”agent”. 

När PO Yrsa Stenius lämnade in sin bedömning till PON gick hon på Jan Guillous linje och ville fälla Expressen för publiceringen. Hennes ställningstaganden blev väl omskrivna 2010 och ingår som delar i nekrologer som skrivits om henne i dag. Det gäller till exempel Expressen som skriver att ”I rollen som PO klandrade hon även Expressens guldspadevinnande avslöjande om att Jan Guillou varit agent hos ryska säkerhetstjänsten, KGB.” Aftonbladet, kallar hennes tid som PO som ”stormig” och skriver att det är ”bland annat efter att hon tagit ställning för Jan Guillous sak i en tvist med Expressen.”

Yrsa Stenius förordade att Expressen skulle klandras för publiceringen, men Pressens Opinionsnämnd friade tidningen. Detta presenterades som att Stenius förlorat.

”När nu opinionsnämnden underkänner Yrsa Stenius klanderyrkanden, bör hon ta konsekvenserna av den ohållbara situationen. Det är viktigt med en respekterad pressombudsman och det tror jag att vi kommer att få snart,” citerade SvD Jan Guillou 2 juni 2010. 

Men enligt SvD tog Stenius kritiken med ro:

”Vi var oeniga, vilket inte är så ovanligt i det här systemet. Det händer vid varje sammanträde. Det finns ingen anledning för mig att avgå”, sa hon till reportern Mattias Magnusson. 

I realiteten verkar det redan ha stått klart att Yrsa Stenius skulle lämna ämbetet. Hon skulle nämligen gå i pension. I september 2010 aviserades vem hennes efterträdare skulle bli: Ola Sigvardsson.

Jan Guillous kommentar är riktigt komisk, eftersom Ola Sigvardsson varit med om att fria Expressen. Han var en av de arton ledamöter i PON som deltagit i beslutet och han var inte en av de fyra som varit skiljaktiga. 

Stormade det egentligen så mycket kring Yrsa Stenius? Jag vet inte. En sak vet jag i alla fall: det stormade väldigt mycket mer kring Jan Guillou vid den här tiden, men han var otroligt skicklig på att få det att låta som något annat än vad det egentligen handlade om.

Expressens löpsedel lördagen den 24 oktober 2009.

Så här många år efteråt är det intressant att läsa Yrsa Stenius bedömning till KGB-publiceringen. Den är faktiskt bara två sidor lång och egentligen låter hon faktiskt inte så tvärsäker i sitt förordande att fälla Expressen som samtiden framställde det som.

Helt korrekt konstaterar hon att Allmänhetens Pressombudsman fått en ”dispyt” i knät ”om hur budskapet på de ovan nämnda löpsedlarna ska tolkas” samt inte minst vad Expressen egentligen hade påstått. Var ”spion” liktydigt med ”agent” som Guillou påstått?

I Sverige tittades det i Svenska Akademiens ordlista, som om dess redaktion förstod sig på underrättelse- och säkerhetstjänster. Jo, SAOL menade att agent och spion var synonymer, vilket de inte alltid är. I striden mellan Guillou och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hade Guillou hävdat att Expressen försökt sig på ”en nytolkning av ordet sovjetagent”.

Till ett av de mer horribla argumenten Guillou lägger fram hör att han påstår att alla som samarbetar med främmande makts underrättelseofficerare gör någon olagligt, vilket inte är sant (läs gärna spionåklagare Lindstrands utlåtande så ska ni få se)

Guillou påstår dessutom att det fanns andra termer för ”laglig kontakt”, till exempel ”informell kontaktman” som utvecklades i Östtyskland. Trots att jag forskat många år i Stasiarkivet har jag ännu aldrig kommit i kontakt med begreppet. Där är begreppen GM eller IM, det vill säga ”hemlig medarbetare” eller ”Inofficiell medarbetare”. I vissa fall är de olagliga, i många fall inte. 

Hade danska, tyska eller brittiska journalister satt sig in i den svenska debatten hade de nog baxnat, ty de är oftast kristallklarare än kristallklar med spionlingot. De som skriver i ämnet vet precis vad skillnaden mellan en spion, agent, källa, tjallare eller informatör är, gissningsvis för att de kommer från ett NATO-land där man är mera van vid spionåtal och -domar samt inte minst det faktum att tillgången på arkivhandlingar oftast är ofantligt mycket bättre än vad det är i Sverige, vilket naturligtvis gör att vissa journalister kan specialisera sig i ämnet underrättelse- och säkerhetstjänster. I Sverige har vi pinsamt få journalister som är duktiga på und/säk, men det är som sagt var inte enbart kårens fel. Finns inte arkivhandlingar att tillgå är det ju svårt att gräva.

Åter till Guillou-fallet. Yrsa Stenius bedömning betonar analysen av löpsedelns ordval, typsnitt och grad samt inte minst det faktum att det på löpsedeln fanns en vinjett med orden ”EXPRESSEN AVSLÖJAR”. Det hela ”ger vid handen att Expressen trodde sig offentliggöra ett scoop: Jan Guillou hade ett förflutet som rysk spion” och därmed förordades fällning av tidning.    

Det finns en tvetydighet i utlåtandet. Ett av de mest intressanta konstateranden som PO Yrsa Stenius gjorde var att Guillou ”verkligen utfört uppdrag åt KGB och sålunda ägnat sig åt vissa äventyrligheter i underrättelsebranschen”. Här ges Expressen rätt att kalla Guillou sovjetagent! I min värld låter det som om Yrsa Stenius inte var så tvärsäker, men en hållning var hon ju tvungen att ha i ärendet till nämnden.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik, Sverige. Bokmärk permalänken.