Rimlig förklaring kring Cats Falck i SvD:s arkiv

För fem år sedan bloggade jag en del om fallet Cats Falck och Lena Gräns, väninnorna som försvann den 18 november 1984 och som påträffades döda på botten av Hammarbykanalen i maj 1985. Fallet avskrevs som en olyckshändelse, men genom åren har många spekulativa teorier lagts fram om mord. Över ett decennium efter att de dött framhävdes att Stasi skulle varit skyldiga och drogat kvinnorna och sedan satt dem i Lena Gräns vita Renault och vält dem över kajkanten. Orsaken till att jag tog mig an fallet 2013 var alltså de påstådda Stasikopplingarna och mordteorierna.

Jag intresserar mig för underrättelse- och säkerhetstjänsternas historia och sedan länge har jag avfört fallet som något som tillhör detta ämne. Dock har läsare titt som tätt hört av sig till mig med synpunkter och tankar, till exempel på vilka skador bilen borde ha haft, hur den borde ha rört sig ner i vattnet för att inte tala om varför eller varför inte Stasi skulle ha varit inblandade.

För fyra dagar sedan publicerade Expressen artikeln ”Dödsgåtan: Cats Falck och väninnan hittades i bilen i hamnbassängen” av Arne Lapidus. Jag fick tips om att det fanns intressanta och nya bilder i artikeln där man från olika håll kunde se att det inte var skador på fälgarna samt inte minst att det fanns en bild där man ser hur nära bostadshuset Hamnvakten var kajen.

Redan 2013 försökte jag beskriva området så som jag fått det beskrivet från de som var där och då. Själva kajen var fortfarande i bruk för godstrafik och det var således smutsigt ruffigt samtidigt som flerbostadshus precis hade uppförts strax intill.

Vid den här tiden gick inte vem som helst till kajen på kvällstid, eftersom det då var ett tillhåll för kriminell verksamhet. Här fanns knarkare (vilket vi ska återkomma till) och när militären eller brandkåren dök i hamnen fiskades det upp åtskilliga mängder av handväskor men även en del vapen, bilar och människor som tagit livet av sig. Samma dag då Cats Falck och Lena Gräns hittades hade militären redan plockat upp en människa som tagit livet av sig samt det vapen han använt.

Detta skriver jag för det är kanske lite svårt att se området på detta sätt, då det i dag är ett charmigt och tryggt flanörsstråk. Det var det alltså inte vid den här tiden.

Nyfiken som jag är sökte jag på ”Cats Falck” i SvD:s tidningsarkiv. Mellan 1981 och 1983 finns hon med som facklig representant i jobbannonser från SVT som berör fransktalande reportrar. Som journalist gjorde hon en teaterdokumentär om barncancervården. Den 24 november 1984 återkom hon i egenskap av försvunnen tv-reporter. Ingen förstår vad som hänt henne och Lena Gräns. Våldsbrott misstänks.

Redogörelser kring försvinnandet före bilen och kropparna hittas lägger pusselbitarna jag tidigare inte fått. Det ges en grundlig redogörelse för tidsplanen söndagen den 18 november 1984.

Cats Falck måste ha varit ledig från arbetet på måndagen. Hon uppges saknas på sitt arbete först på tisdagen. Lena Gräns barn har tillbringat helgen med fadern, som skulle lämna dem på dagis på onsdagsmorgonen. Då Lena Gräns inte hämtade barnen som avtalat på onsdagseftermiddagen larmar barnens pappa polisen.

Vi kan här konstatera att de två kvinnorna verkar ha haft möjlighet att ha en långkväll ute, eftersom båda verkar ha varit lediga.

Vi går vidare i den exakta tidsplanen för söndagen den 18 november 1984:

Klockan 12 har Lena Gräns och Cats Falck hjälpts åt med en vindsröjning. Klockan 18 är de klara och gör sig i ordning inför kvällen i Cats Falcks lägenhet. De ska på Café Opera och träffa väninnan Ulla Jones klockan 22, men innan dess ska de gå på restaurang.

I nyhetsrapporteringen berättar polisen att åtminstone Lena Gräns var en flitig gäst på Stockholms innekrogar, varför våldsrotelns spanare direkt efter försvinnandet vände sig till människor i denna miljön för att få vittnen och tips. Här ses civilklädda poliser visa bilder av de försvunna kvinnorna i kön till Café Opera.

I nutida nyhetsrapportering nämns alltid att kvinnorna var på en restaurang där Lena Gräns bror jobbade. De åt middag och delade en (1) flaska vin. Nu får jag veta att det inte är en tillfällighet att de hamnar på restaurang Öhrns på Folkungagatan på Söder. De är där då Lena Gräns bror ska bjuda dem på mat och vin. Jag gissar att det kan vara kopplat till den sex timmar långa vindsröjningen som skett samma dag.

Middagen de åt ska ha återfunnits vid obduktionen. Jag vet inte om alkoholkoncentrationen har kunnat utmätas.

Hur mycket alkohol drack Lena Gräns och Cats Falck – egentligen? Vi vet inte. En teori man bör ha i åtanke är att mannen som bjöd, Lena Gräns bror, kan ha haft anledning att för polisen uppge en mindre mängd alkohol än vad som egentligen intogs. En flaska vin kan nämligen för många vara väldigt lite att dela på under ett 2 timmar och 45 minuter långt restaurangbesök. Och de hittades ju senare i en bil.

Enligt SvD anlände de kl 18.45 och lämnade restaurangen kl 21.30. Innan de lämnade restaurangen lånade Lena Gräns 300 kronor av brodern, som precis bjudit dem på middagen. Pengarna ska användas på Café Opera. Pengarna återfanns i bilen när de hittades året därpå.

Det här är alltså det sista vi vet om kvinnornas kväll. De dök aldrig upp på Café Opera. Vad vi däremot vet är att de uppenbarligen verkar ha satt sig i Lena Gräns bil. Själv hade jag aldrig satt mig i en bil då föraren druckit en halv flaska vin. I synnerhet om föraren är kvinna, då vi kvinnor tål mindre alkohol. Varför sätter de sig i en bil när de druckit alkohol? Varför inte ta tunnelbanan? Det är små detaljer jag ej förstår.

Klockan 10 söndagen den 25 november 1984 får polisen in ett tips om att ett vittne sett en bil gå över kajkanten i Hammarbyhamnen. Tidpunkten stämde med att Gräns och Falck lämnat restaurang Öhrns och brandkårens dykare draggade under ett par timmar ända tills ännu ett tips kom in. Den här gången menade ett vittne att en bil kört ner vid Skeppsbron nära Logårdstrappan. Dykarna flyttades till det nya stället och detta är alltså anledningen till att man ej fann Falck och Gräns bil, för den låg ju i Hammarbyhamnen. Man blev helt enkelt inte klara.

Till SvD säger polisen att tips nummer två var trovärdigare. Jag vet vad de egentligen menar. Tips nummer ett härrör nämligen från en knarkare som suttit i Hammarbyhamnen den aktuella kvällen. Problemet är att han precis tagit en överdos. Innan han dog hann han berätta för sina knarkarkompisar vad han sett, varpå detta kommit till polisens kännedom. Därmed blev vårt gissningsvis viktigaste vittne omvandlat till en andrahandskälla.

Polisen söker senare vittnen från restaurangen. Lena Gräns och Cats Falck ska nämligen ha pratat med middagsgäster på bordet intill. Dessa två män och två kvinnor har jag för mig att det har spekulerats kring, men de förefaller vara normala middagsgäster som dessutom satt kvar på restaurangen en stund efter att Gräns och Falck lämnat förrättningen. Polisen vill helt enkelt bara ha kontakt med dem för att veta om de försvunna kvinnorna nämnt något av vikt som kunde lösa gåtan kring deras försvinnande.

I december 1984 berättar SvD att anhöriga utfäst en belöning om 10 000 kronor till den som kan ge tips som gör att de försvunna kvinnorna ELLER Lena Gräns bil kommer tillrätta.

I januari 1985 höjs belöningen till 50 000 kronor och gäller nu enbart tips om att kvinnorna kommer tillrätta.

Den 29 maj 1985 dyker militär från KA 1 i Hammarbyhamnen. Medierapporteringen har inget om att de först bärgar en man. Media brukar ju inte rapportera som självmord. Det som blir en nyhet dagen efter är att Cats Falck och Lena Gräns har hittats. Felaktigt står det i SvD att det var marinens attackdykare. I övrigt är det bra sammanfattat.

Brott misstänks inte

Den mest intressanta artikeln är från dagen efter. Budskapet är alltså tydligt. Brott misstänks inte. Det hela betecknas som en olyckshändelse. I artikeln finns en flygbild över området där fyndplatsen, Cats Falcks lägenhet och Öhrns hörna finns utritade.  Skaffa gärna en prenumeration för att titta på denna bild!!! Polisen menar att mycket talar för att tjejerna återvänt till Cats Falcks lägenhet på Barnängsgatan, och att de på vägen, då de haft tid över, kan ha beslutat sig för att övningsköra.

Just övningskörningspåståendet har ständigt återkommit i nyhetsrapporteringen och nu får jag förklaringen till denna. Cats Falck ska nyligen ha fått körkort, men hade mycket liten körvana. Inför ett planerat bilköp hade hon under hösten tränat med en anhörig på kajområdet då det fanns stora svängytor om 25-30 meter. Det var alltså Cats Falck som hittades bältad i förarsätet iförd högklackade skor. I artikeln nämns också att det var väldigt halt den aktuella kvällen samt inte minst ett påpekande att bilen måste haft väldigt låg fart eftersom den låg någon meter från kajkanten. En halkolycka pekas alltså ut. Brottsmisstankarna är avförda.

I samband med Expressens artikel i förra veckan gjorde fd SVT-journalisten och På Spåretvinnaren Elisabeth Höglund ett mycket viktigt inlägg om Cats Falck. Hon minns den aktuella olyckskvällen eftersom hon själv upplevde såphalkan. Läs hennes inlägg! Hon är ett viktigt vittne, och hon argumenterar väl för varför hon ser det hela som en olycka. Dessutom påpekar hon något viktigt: alla de som utgår från att Cats Falck var något stort på gång och att det handlade om vapenexport får här ta sig en funderare, för Falcks dåvarande chef Ingemar Odlander kände inte till något mer än att hon höll på med en skattehistoria.

Varför hittades inte kvinnorna tidigare? Det döks ju väldigt mycket vid den här tiden, bland annat i Hammarbyhamnen. Förklaringen ges i boken Röjdykare i vått och torrt där dåvarande dykledaren för röjdykarkommandot Staffan Littorin berättar att de vintern 84/85 hade tid över och gjorde mängder av dykningar åt polisen. Deras arbete följdes ivrigt av pressen.

Det enda ställe i Hammarbyhamnen de inte dök på var ca 100 meter där polisen varit helt säkra på att det legat fartyg förtöjda vid olyckstillfället. Det var alltså inte sant, eftersom Lena Gräns bil låg just här. I boken erkänner Staffan Littorin att han blev irriterad över polisens tvärsäkra bedömning, som visade sig vara helt felaktig. En viss avund kände han också över att mindykarna fick cred för något som borde ha lösts av röjdykardivisionen.

Bara inom ett dygn meddelades att misstankarna om misstänkt våldsbrott skulle avskrivas. Det påpekades att Falck var ovan bilförare och att hon var ovan vid den ovanliga bilmodellen. Ishalkan på kvällen påpekas, men plötsligt är information om alkoholintag borta. 1988 återkommer referenser till olyckan att man utgått från att bilen haft mycket låg fart och tippat över traversen vid kajkanten.

Stasimordteorin dyker upp 1997, alltså 12 år efter att kvinnorna omkommit. Ett anonymt brev har anlänt till Säkerhetspolisen. Läs gärna artikeln, eftersom det finns detaljer som är viktiga kring brevet, men också om att det genom åren florerat teorier kring kvinnornas död. Rikskriminalens chef bedömde dock alla tips som substanslösa och brevet från Tyskland som spekulativt. Falcks fd chef Ingemar Odlander tillbakavisade med bestämdhet påståendet att Falck grävt på illegal vapenhandel.

Visst är det intressant att du ändå numera kan läsa så tvärsäkra påståenden, t ex på Wikipedia, om att Cats Falck grävde på just vapenexport, fastän hennes fd chef tillbakavisade detta.

Plötsligt 1997 hette det att den utfästa belöningen skulle gå till att ”lösa gåtan” kring de försvunna kvinnorna. Som om gåtan inte hade lösts 1985. Stasiteorin har spätts på genom åren, trots att mängder av fakta talar mot allt detta.

Till de mer komiska hör att det så kallade brevet från Tyskland 1997, som är ursprunget till teorin om Stasis mordkommando om 3 personer som anlänt till Sverige, ska ha författats på så erbarmlig tyska att det bedöms vara skrivet av en svensk. Bakgrunden till uppgiften i SvD är att journalisten Christoph Andersson haft en radiodokumentär med det minst sagt talande namnet ”Scopet som försvann”.

Dokumentären har två teorier. Story 1: Stasis mordkommando om 3 personer kommer till Sverige och avrättar de två kvinnorna, för att den ena gräver på vapenexport. Story 2: Två kvinnor dör i en bilolycka då bilen har blankslitna däck och det är såphalt den aktuella kvällen.

Christopher Anderssons grävande efter sanningen som för honom till Tyskland och möten med en fd Stasiman får i SVD:s radiokrönika 2004 följande eloge:

”Det är hårresande hur ett brev av det slaget kan förföra nyhetsredaktion efter nyhetsredaktion och sätta all källkritik ur spel. Story nummer två är för död att duga, medan nummer ett tycks duga för bra för att dö”, skriver Stefan Spjut träffsäkert.

En grupp om 10-20 militärer tillhörande KA 1 mindykarna hittade alltså den vita bilen, samt de försvunna kvinnorna den 29 maj 1985. De utlovade 50 000 kronorna har enligt en källa som önskar vara anonym aldrig betalats ut till dem. De har faktiskt inte ens erhållit ett tack från anhöriga.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Journalistik, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.