Varför är det så många fel i Guillous Hamiltonromaner?

För ett tag sedan införskaffade jag några gamla Hamiltonböcker på antikvariat. Jag hade tänkt läsa dem med lite olika frågeställningar, men det går lite trögt. Några litterära mästerverk är det ju inte. Försöken att stöpa om den verkliga historien till något annat och att utsätta läsaren för tillrättalagda politiska budskap är pinsamt märkbara.

Som exempel står det på sid 120 i Coq Rouge:

”När firman släpade in Kröcher och dom där andra galningarna eller vad dom var, jag vet inte för jag sysslade aldrig med den saken, så kopplade man på ett par palestinier på tåget. Dom hade visserligen inte med Kröcherligan att göra men dom skulle få lift ur landet, var det tänkt. På så sätt märks det ju att firman gör rätt för sig och griper terrorister i massor”, citeras Säpotjänstemannen Fristedt.

”Palestinierna” som greps  var i verkligheten latinamerikaner. De hette Jaime Okusono Martinez och Tomas Okusono Martinez. De hade var för sig hittat en dansk respektive svensk kvinna att gifta sig med, så de fick uppehållstillstånd. De hade visst med Kröcherligan att göra, vilket framgår klart och tydligt i journalisten Bent Blüdnikows bok Mexikaner-sagen, läs mer här. I efterhand står det klart att de var utsända av Castros Cuba, det vill säga underrättelsefolk med viss dragning åt terrorism. Gripandet av dem skedde genom en samordnad insats mellan danska PET och svenska Säpo. Den ansvarige för det senare var Olof Frånstedt, som tyvärr glömde bort att berätta om händelsen i sin sk memoarer.

Nu kommer vi till det roliga i kråksången. När Jamie Okusoni Martinez greps 1977 ställde sig den danska kultureliten på barrikaderna. Susanne Brøgger ska ha skrivit protestbrev mot utvisningen och Johannes Møllehave diktade om den onde ministern som ville ha Martinez utvisad.

Gissa vem som också ställde sig på barrikaderna? Jojomänsan! Jan Guillou åkte till Köpenhamn för att även han tala för Martinez sak! Det är otroligt intressant att se att Guillou väver in så mycket av sina egna erfarenheter, men råkar ”tolka allt fel” så att två mycket konspirativa och farliga män görs om till några oskyldiga stackare som bara gripits och utvisats för att Säpo ska få upp sin statistik! 

Det finns inte bara politiska ”feltolkningar” i Guillous böcker. Genom åren har jag lyssnat på många som reflekterat över alla andra slags fel i Hamiltonböckerna, vilket är intressant med tanke på att det hela tiden marknadsförs, bland annat av Guillous hustru, att Guillou gör sån himla massa research så som ingen annan journalist kan och gör. Ja, han researcher så mycket att han kan typ allt. Eller?

2012 tog jag i ett inlägg upp att en Henry K.O. Norman hade analyserat böckerna på grund av mängden fel och konstiga svengelska uttryck som ”Beroende på vår militära” muskel, ”Båda har de sniffat på moskén”, ”Secret Service gick bananer” och ”Deras måltid låg i ruiner”. Klicka på länken här så hittar ni en 68-sidigt exceldokument med konstigheter som Mozarts Tyskland (Mozart var österrikare) eller Moskvas Röda Orkestern (en fd KGB-agent borde väl känna till Röda Kapellet?) för att inte tala om ”avhoppade muslimer” (vad i hela friden är det?!?) eller att en man råkade ut för att g-krafterna slet i hans kropp då han hoppade ut ur ett flygplan. Det man råkar ut för när man hoppar är den naturliga tyngdkraften. G-krafter är något helt annat som man råkar ut när ett flygplan svänger väldigt snävt och i hög hastighet.

Min man, som är en erfaren dykare, bläddrade igenom I nationens intresse och hittade mängder av felaktiga dykbeskrivningar. På sid 402 går dykare ner i ruffen och sätter sig på huk medan de pressar så mycket luft de kan ur våtdräkterna. 

”När de reste sig upp satt gummihöljet nästan skrynkligt runt deras kroppar”, står det.

”Det är uppenbart att han inte kan skilja mellan en torrdräkt och en våtdräkt”, säger Gunnar Ekberg. ”Eftersom han beskriver blandgasdykning befann man sig i  den tid då man inte längre använde den gamla typen av torrdräkt utan torrdräkt med variabel volym, som var i bruk redan på 70-talet. Den behövde man inte pressa luft ur och den blev inte skrynklig. Det räckte att trycka på en knapp i brösthöjd. En våtdräkt har inte någon luft att pressa ut och är aldrig skrynklig.” 

Kan alla fel vara tillfälligheter? Jag tror inte det. Ofta har Jan Guillou själv skrutit om all hjälp han har fått i sin research. Det vet jag att han har! Jag har själv talat med flera som med förtjusning berättat detaljerat hur de lurat i Jan Guillou felaktigheter, som sedan hamnat i hans böcker.

Hur många fakta- och språkfel har ni själva hittat i böckerna. Hör gärna av er!

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Varför är det så många fel i Guillous Hamiltonromaner?

  1. Själv minns jag att Arn i en av Arnböckerna knäböjer vid Jesu grav och som Guillou av någon märklig anledning lyckats förlägga till Oljeberget av alla ställen…

  2. dolf skriver:

    Det är länge sedan jag läste någon av Hamilton-böckerna (men jag har läst alla om det inte är så att det tillkommit någon på slutet jag missat). Jag har väl inte några männen av rena fel jag sett (fast jag borde har reagerat på det där med G-krafter), men minns mycket väl just språkaspekten som du tar upp. Inte bara underliga direktöversättningar av engelska uttryck (det jag specifikt minns för det skavde så var ”morsaknullare”). Han har en tendens att skriva med en engelsk meningsbyggnad också. Jag undrar om det är för att hon tror att det skall imponera eller om det är för att han är så inkrökt i att läsa engelska texter att han inte ens inser det.
    Men, det sagt, han är definitivt ingen litterär höjdare, men han är ändå en bra och ganska medryckande berättare, trots det många gånger undermåliga språket.

Kommentarsfältet är stängt.