Synen på Säpo – från häcklad och avskydd till i dag

Satt och tittade i dag på livesändningen då Säpos årsbok 2017 presenterades. En mycket välbesökt presskonferens, må jag säga och informativ på många sätt. Som vanligt får jag lite flashbacks och funderingar när jag ser hur dagens Säpo bemöts av media. Allmänheten, många journalister och även makthavarna har i dag stort förtroende för Säpo. Så har det inte alltid varit.

Under kalla kriget kunde man förstöra en hel middag om man sa att man jobbade på säkerhetspolisen”, berättade en fd PET-chef för mig för några år sedan. ”I dag är det något helt annat.”

Ungefär likadant var det i Sverige. Säpo var under kalla kriget den onde, som övervakade stackars oskyldiga vänstermänniskor. De jagade palestinier och kurder som oftast i media presenterades som helt oskyldiga, trots att bevis för vare sig för eller mot fanns. ”Säpo kartlade skådespelare” var t ex rubriken i Expressen 1988. I bildtexten till bilden på skådespelaren Anders Lönnbro kunde vi läsa att Säpo kartlagt hans liv och att han var stämplad av Säpo pga att han varit aktiv i KFML(r).

Bara så ni vet: detta marxistiska (r)evolutionära parti hade alltså i sitt partiprogram att ta makten med våld, så att inte hålla koll på dem hade varit tjänstefel eftersom Säpos uppdrag är att skydda demokratin!

Hur Expressen, eller ens Anders Lönnbro, kunde veta att Lönnbro blivit kartlagd inpå bara skinnet är fortfarande för mig ett mysterium, ty Säpos arbete är ju hemligt till och med för den som blivit övervakad.

Lite senare skulle Säpo gå ut och kommentera alla kalla krigets överdrivna medierapporter om att Ditten och Datten blivit övervakade. En hel del av alla dessa människor som du eller jag kanske mött eller läst om i tidningar och som påstår sig ha blivit övervakade av Säpo har antagligen inte alls blivit övervakade.

Den som skickar fråga till Säpo om de finns i deras arkiv får nämligen oftast mumbojumbosvar som bygger upp ofantliga förväntningar. Sanningen är att Säpo har rätt att varken säga ja eller nej på frågan om du eller jag finns i deras arkiv. Detta för att människor med onda avsikter inte ska kunna kartlägga vilka inom ett nätverk eller organisation som Säpo har koll på och vilka de inte har koll på.

Således visste Anders Lönnbro m fl troligen inte alls under kalla kriget om de blivit kartlagda av Säpo. Men de sa så för det hade ett syfte: de ville misskreditera svensk säkerhetstjänst och hävdade ofta och gärna att man borde övervaka nazistiska organisationer lika mycket som de vänsterextrema.

Själva tesen att Säpo borde övervaka nazistiska kretsar exakt lika mycket som vänsterextrema har drivits även under 2000-talet. På DN Debatt 2007 drev borgarrådet Yvonne Ruwaida och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (båda MP) tesen att Säpo trakasserade muslimer, underblåste islamofobin och förföljde människor i utsatta områden. I dag ges denna typ av argument knappt någon plats i media. Kanske beror det delvis på Säpos öppenhet. Fd Säposchefen Anders Thornberg klargjorde ju förra sommaren i Almedalen att man höll ögonen på 3 000 extremister, varav två tredjedelar uppgavs finnas inom islamistiska kretsar och resterande fanns inom vit makt- och autonoma vänstermiljöer. Extremrörelsernas och extremistkramarnas krav på att Säpo ska ”övervaka alla grupper lika mycket” förefaller ju ganska löjliga ur detta perspektiv. I dag var det intressant att höra Ahn-Za Hagström, senior analytiker på enheten för Säpos kontraterror ställa den retoriska frågan om ”Vem är värst?” och sedan avfärda den med att Säpo inte alls såg på hoten på detta sätt, utan att man tittade på enskilda hot var för sig. Ni fattar va? Den gamla tesen som drivits till leda sedan kalla krigets dagar avfärdas till förmån för en myndighet som prata om reella hot och extremister som är beredda att ta till våld.

Det är intressant också att den misstänksamhet som funnits inom journalistkåren mot Säpo har bleknat rätt markant, och en del handlar om att de gamla barrikadkämparna nu antingen dött, pensionerats eller blivit så gamla så att knappt någon lyssnar på dem längre. En av de mest framträdande påhejarna för tesen om att Säpo är statens onda redskap har varit Jan Guillou. Han har använt sig av flera plattformar för att driva denna tes, allt från att (låtsas) vara journalist till att driva argument i fiktionens form, till exempel i de sk Hamiltonböckerna. I dag ses Guillou mest som en gammal ointressant farbror. Försäljningen av böcker går inte särskilt bra, säger GW.

En annan person som drivit tesen om Säpo som kränker oskyldiga stackare är Ulf Bjereld, en gammal r-are som efter bytet till partibok i (S) i mitten på 80-talet fick fart på karriären. Som forskare kopplad till Säkerhetstjänstkommissionen fick han en stark plattform att framhäva extremvänsterns oskuld, till exempel då han presenterade en svensk läkare som bevisligen hade terroristkopplingar och som var gift med en man som satt i politbyrån på terroristorganisationen PFLP som en stackars oskyldig sjuksköterska som avlyssnats av Säpo. Bjereld har delvis desavouerats efter enträget och upprepat påpekande i media och sociala medier om hans politiska kopplingar och bakgrund, samt inte minst hans bristande akademiska meriter. Den som var först ut att föra fram fakta och ifrågasättande var PM Nilsson i Expressen 2006. Läs gärna hans ledartext Vem är Ulf Bjereld? som än i dag står sig riktigt väl för att förstå varför man bör vara försiktig med hans argument.

Det finns också andra faktorer som påverkat att Säpo numera står högt i kurs. Makthavares egna intresse av sin personliga säkerhet inverkar naturligtvis. Det finns säkert ett samband mellan det ökande hotet mot politiker i största allmänhet och det faktum att inget parti tycks gruffa om höjda anslag till livvaktsskyddet. Varje partis partiledare med familj får ju en del av kakan i form av ökad trygghet!

Det ökande terrorhotet då – har det påverkat? Ja och nej. Hotet hade vi även under kalla kriget, och det hände en hel del här i landet. Mer än vad ni antagligen kommer ihåg. Skillnaden är att nu tas hoten väldigt mycket på allvar.    

Min vän som jobbat på PET under kalla kriget orkade inte alltid på en middag säga att han jobbade på PET, och jag tror att säkert en och annan Säpotjänsteman också undvek ämnet vid den här tiden. I dag är det nya vindar som blåser i samhället, som gör att det är coolt att jobba på Säpo.

Är då Säpo bättre i dag än vad man var under kalla kriget? Är det inte det som gör att folk har större förtroende i dag för Säpo? Till vissa delar är nog Säpo bättre, men till andra delar är de mycket sämre. En kritik som jag hört framföras är att man i dag jobbar väldigt mycket hand i mun, till skillnad från innan. Jag har också hört från flera håll att man i dag är en organisation som fokuserar alltför mycket på teknik och för lite på till exempel historia. De gamla uvarna som satt på en enorm kunskapsbank och som jag förstått fanns en hel del av under andra världskriget och kalla kriget verkar inte alls finnas kvar på samma sätt i dagens organisationer. Jag tror det ligger i tiden, för det är ju inte längre lika många som får guldklockor efter 25 år på företaget. Dagens unga byter jobb oftare och då försvinner kunskapen och erfarenheten ut genom dörren när de slutar.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Säpo, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Synen på Säpo – från häcklad och avskydd till i dag

  1. dolf skriver:

    PET som i (danska) Politiets Efterretningstjeneste?
    ”I bildtexten till bilden på skådespelaren Anders Lönnbro kunde vi läsa att Säpo kartlagt hans liv och att han var stämplad av Säpo pga att han varit aktiv i KFML(r).”
    Det är ju onekligen en viss ofrivillig humor i att någon som är aktiv i ett parti där ”(r)evolutionär” ingår i partinamnet klagar på att bli övervakad.

Kommentarsfältet är stängt.