Guillou blev inte Sveriges sexigaste man – misstänkte röstfusk

Förra söndagen var Malena Ivarsson gäst hos Anna Hedenmo i SVT:s Min sanning. Fem miljoner svenskar eller nästan 70 procent av befolkningen ska 1988 ha sett den auktoriserade kliniska sexologen och programledaren i Fräcka Fredag, som lades ner efter sex avsnitt. Själv minns jag henne i Linje Lusta från Sköna Söndag, som föregick det ”fräckare” programmet.

I inledningen av Min Sanning får Jan Guillou en framträdande roll. Redan innan första sändning skrev pressen ner Fräcka Fredag. Anna Hedenmo läser upp ord som förekom i media:

”Opassande, skamligt, simpelt, billigt, stillöst, uruselt. HUR STOD DU UT!?!”

Det är inte bara Anna Hedenmos ord, utan även tonläge och skratt som tänder intervjun. Det går liksom inte att slita sig från programmet, som bara blir bättre. Det är nu som Jan Guillou kommer in i bilden. Han är en av många journalister som sablar programmet innan det ens är sänt och han kallar, enligt Ivarsson, det för ”ett horprogram”.

”Vad kallade han programmet?” frågar Hedenmo.

”Jag tror han sa knulleriprogram men det fanns också en artikel i Sydsvenskan där han skrev att nu skulle Sveriges Television sänka sig så lågt så de skulle göra horporgram och den kvinna de hittat på gatan det var jag.”

Hade dessa kommentarer yttrats under dagens #Metoo-debatt hade Jan Guillou fått löpa gatlopp och rullats i tjära och fjädrar, men det här är 80-talet då det uppenbarligen var okey med offentliga påhopp av sexuellt nedsättande karaktär. Karln uppträdde ju som en tölp, och inte som den gentleman som han ständigt vill att alla ska tro att han faktiskt har uppfostrats till.

Skickligt för Anna Hedenmo in oss läsare i Malena Ivarssons verklighet 1988. Vi får veta att Jan Guillou och Malena Ivarsson ”satt vägg i vägg på Malmö-TV”. Hon hade gjort Sköna Söndag och skulle nu få ett eget program på SVT. Han gjorde Rekordmagazinet. Det är intressant att Anna Hedemo inte riktigt vill kalla dem kollegor, utan säger ”en kollega kan man säga”, vilket vi ska återkomma till.

”Varför var han så arg tror du?” undrar Hedenmo.

”Han var arg av många skäl”, svarar Malena Ivarsson. ”Dels var han väldigt sur över att han inte blev utsedd till Sveriges sexigaste man när vi gjorde Sköna Söndag.”

Nu börjar Anna Hedenmo spontant skratta och undrar hur Malena Ivarsson kan veta det.

”Det sa han. Han trodde ju inte på resultatet”, säger Malena Ivarsson.

Mannen som utsågs till Sveriges sexigaste var Sven Wollter. Jan Guillou ska ha gått och ”gruffat” över detta, som Magdalena Ivarsson uttryckte det.

”Han trodde vi hade myglat med rösterna”, hävdar Malena Ivarsson.

I detta läge inflikar Anna Hedenmo den obligatoriska tv-kommentaren: ”Han är inte här och kan ge sin version av det här”. Fallet Jan Guillou släpps inte, ty Anna Hedenmo, som uppenbarligen läst på, frågar Malena Ivarsson om de genmälen hon gav i media. Malena Ivarsson var nämligen väldigt arg på Jan Guillou.

”Kommer du ihåg vad du svarade honom?” 

”Ja, att han behövde sexterapi. Att han förmodligen var hämmad”, svarar Malena Ivarsson.

Själv hade jag gärna velat vara en lus på väggen på Malmö-TV vid den här tiden. Vilka var alla de andra anledningarna som Jan Guillou hade för att vara arg på Malena Ivarsson? Ett skäl jag tror på är konkurrens. Många tror felaktigt att Jan Guillou blev en stjärna efter IB-affären 1973, men så var det faktiskt inte alls. Under många år hade han det svårt på arbetsmarknaden. 1987/88 hade han äntligen fått plats i medias strålkastarljus, men endast som frilansare. Det är ju faktiskt därför Anna Hedenmo inte kallar Jan Guillou för en kollega till Malena Ivarssson utan ”en kollega kan man säga”.

Således kunde Jan Guillou hamna i exakt samma situation som Malena Ivarsson och få sitt program nerlagt vilken dag som helst. De tidningar som återgav hans hätska utlåtanden borde rimligen insett att det var en konkurrent som ville förgöra en annan konkurrent, dessutom på ett sätt som i dagens #Metoo-debatt hade varit fullständigt omöjlig. 

För skojs skull slår jag i digitala arkiven och hittar belägg för mitt påstående. I november 1986 får jag första träff som handlar om att Guillou ”våldsamt” attackerar Sköna Söndag.

”Men det är kanske mera en personligt än ideologiskt betingad reaktion”, skriver krönikören Hemming Sten.

Det var tydligen, inom media, känt att det finns en fnurra på tråden långt innan Fräcka Fredag ens var påkommen! I augusti 1987 kan jag i DN läsa att Malena Ivarsson fått åtta program av Fräcka Fredag medan Jan Guillou fått tre (3).

I mars 1988 skriver Hemming Sten en tv-krönika som handlar om ifrågasättande om SVT:s inriktning. Nu är det inte Fräcka Fredag som ifrågasätts utan Sköna Söndag, som är ett ytligt program. Jan Guillou uppges vara kritisk till att SVT satsar på Sköna Söndag medan hans eget Rekordmagazinet får krympande resurser. I april får vi veta att Jan Guillou under vintern kritiserat SVT för att Fräcka Fredag kunnat göra reportageresa till Brasilien medan Rekordmagazinet inte haft råd med resa med tåg från Malmö till Helsingborg. Jan Guillou har verkligen en känsla för dramatik! Han släpper inte agget mot Malena Ivarsson utan skriver även en bok, där hon får en roll 1990.

Under tiden på Rekordmagazinet får Jan Guillou själv väldigt mycket kritik – bland annat för att driva propaganda i sitt program. I mars 1987 skriver tv-krönikören Hemming Sten att Jan Guillou ”driver kampanj utan motstycke för kurderna och mot Hans Holmér”. Som debattör kan han ta sig an ämnet men att ägna sig åt pamflettjournalistik i SVT passar sig inte. Han har till och med ställt upp i Barnjournalen ”utan antydan till försök till objektiv sakbeskrivning” i frågan. 

Artikel som fladdrar förbi under Min Sanning som tyder på agg på det personliga planet.

Genom åren har jag följt Jan Guillou och tekniken att göra ner en person tycker jag varierar. När han gör ner kvinnor, även journalister, finns en tydlig tendens till ”lilla stumpan du förstår inte”-attityd. Relationen till Malena Ivarsson tycks haft mer explosiva dimensioner, och handlar nog väldigt mycket om vad som faktiskt hände innanför väggarna på SVT Malmö.

Dagen före sändningen av Min Sanning intervjuades förresten Jan Guillou i norska Aftenposten. Vad som sagts fick stor spridning i Sverige när SvD gjorde en rewrite.

”Det är hög tid att de här sakerna kommer fram. Trakasserierna har visat sig vara oändligt mycket större än man trodde, och de måste bort”, citeras den nu självutnämnde trakasseri-experten Jan Guillou om #Metoo

”En äldre man är det mest motbjudande man kan vara nuförtiden. Man blir osäker på om man kan ge kvinnor en kram”, säger Jan Guillou och låter väldigt sårad.

Malena Ivarsson sa att det fanns flera anledningar till att Guillou var sur. Flera är minst tre och lite av detta har jag skrapat på. Se gärna Min Sanning med Malena Ivarsson och tänk efter. Visst känns det som om Anna Hedenmo vet mer än vad hon frågar om. Vad som hänt innanför SVT Malmös väggar må vara en hemlighet för allmänheten, men mellan tv-husen tror jag nog allt att det finns kommunicerande kärl, i synnerhet när det finns papper på saker och ting.

TEXT: LENA BREITNER

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik, Sverige. Bokmärk permalänken.