Förstaomnämnande på spionord kan var riktigt fel i SAOB

Svenska Akademiens ordbok SAOB kan vara en rolig läsning. Jag slog på spion. Visste du att spiongök anses etablerat i svenska språket? Det fanns tydligen i början på 1800-talet och var ett nedsättande uttryck för en spion. Sökningar på nätet och i DN:s eller SvD:s arkiv (som är från 1860- och 188-talet) gav nada. Ordet verkar inte ha överlevt.

Visste ni att man inte helt kan lita på SAOB? Jag tittade på ordet spionpolis, som under 1900-talet var en lite mer folklig benämning på säkerhetspolisen. Det jag reagerade på var inte definitionen utan språkproverna på ordet spionpolis – de är från 1950 och 1962. Jag har tidigare uppfattat detta som ”bevis” för att det är här själva ordet introduceras i svenska språket. Och, jo, det ska det faktiskt egentligen betyda. Men nu är just denna hänvisning fel. I tidningsarkiven hittade jag att ”svenska spionpolisen” enligt SvD gripit en tjeckisk liga 1942. Eftersom vi är mitt i andra världskriget syftar tidningen på Allmänna säkerhetstjänsten, en superduperhemlig organisation benhårt styrd av Socialdemokraterna där spionjägarna främst satt på polisens kriminalavdelning. 1941 hittar jag en annons för tidningen Se som kan berätta om spionpolisernas mästare i aktion. Vilket land det gäller vet jag inte.

DN 1935. I Wien får allmänheten veta hur industrispionage går till.

DN är ännu tidigare ute med att berätta om hur ”hemliga spionpolisen” arbetar. 1935 kunde vi på en utställning på Wiens polismuseum beskåda hur spionpolisen arbetade. Visserligen pågår kapprustningen för fullt, får vi veta, men målet för de så kallade verksspionerna är fabriker och industrier där recept och patent stjäls och smugglas ut i klackar, tandkräm och inte minst i stora tvålar.

Ordet ”spionapparat” gör mig nyfiken. SAOB hänvisar till 1940 för introduktionen och betydelsen är spionväsendet och hela spionorganisationen. Jag får träff år 1900 i DN, som förklarar att Ryssland går i täten och har en väl utvecklad spionapparat, dvs välutvecklat spionorganisation. Ordet spionapparat tycks ha överlevt kalla kriget. Jag får flera nutida träffar, t ex 1992 då SvD kan berätta att den åtalade Markus Wolf varit chef för den östtyska spionapparaten med 4 000 agenter. Spionapparaten är i det här fallet alltså Stasis avdelning Hauptverwaltung Aufklärung, HV A.

Orden spionroman och spionthriller gör mig nyfiken. SAOB har språkprover från 1945 respektive 1946. Men orden introducerades faktiskt under andra världskriget. SvD har en bioannons för Storstad i mörker 1942 där DN citeras i sin recension att just det här är en spionthriller. DN började använda ordet redan 1941 om filmen The Bucharest ballerina murders. Spionroman är en mycket tidigare företeelse är 1940-talet. DN hänvisar 1913 till en spionhärva i Köpenhamn ”som ett kapitel ur en utländsk spionroman”, vilket ju tyder på att genren verkar varit ganska etablerad redan här, åtminstone i utlandet. SvD:s första träff är 1933 i en novell som hänvisar till alla förföriska vamp som förekommer i alla spionromaner.

Allt det här gjorde mig nyfiken, varför jag kontaktade SAOB:s redaktion. Och jo, de är ytterst medvetna om att de digitala tidningsarkiven som KB tagit fram gör att man nu hittar nya förstabelägg på väldigt många ord. Redaktörerna för 30-40 år sedan må ursäktas ty de hade ju inte tillgång till behändiga digitala sökmotorer. När SAOB-redaktionen har hunnit till ö någon gång i början på 2020-talet sätter arbetet igång med uppdatering – inte minst med att ge nya förstabelägg på när ord introducerade i svenska språket.

Spionlingot verkar SABO få göra en rejäl genomsyn på. Ordet agent som i ”hemlig agent” är inte ens med. Det närmsta jag kan hitta är förklaringen ”hemlig handtlangare i ngn dålig sak”. Men så inleddes ju arbetet med SAOB i slutet på 1800-talet.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Förstaomnämnande på spionord kan var riktigt fel i SAOB

  1. dolf skriver:

    (härledningen av ”thrill” baserade jag på Websters Collage Edition)

  2. dolf skriver:

    Ett litet bidrag i de språkliga funderingarna, att ”spionthriller” är av senare datum än ”spionroman”, ”spion”, som är besläktat med ”speja”, verkar ha kommit till oss via tyskan från italienska (http://runeberg.org/svetym/0928.html). Likaså kommer ”roman” från tyska och franska http://runeberg.org/svetym/0740.html. ”thriller” (som inte tas upp i Runebergs etymologiska) har väl med all säkerhet kommit till svenskan från engelskan, och är en bildning till ”thrill” som kommer från gammal engelska thyr(e)lian, genomtränga/borra, från thyrel perforera, hål från basen thurk ”through”.
    Min föräldrageneration (jag är född 1960, mina far var född 1916 och min mor 1928) var vad jag förstår ”tysk”, och min generation är den första riktiga ”engelska” generationen. Engelska blev väl inte obligatoriskt i grundskolan förrän mot slutet av 60-talet?
    Skiftet från tyskan till engelskan lär nog ha sin fulla förklaring i andra världskriget.

    • Lena Breitner skriver:

      Du har spanaren/spionen redan i Bibeln. Slå på Mose så ska du få se, liksom spionerna som skickas till Jeriko innan murarna raseras. Finns olika bibelöversättningar dock. I nya är de ”spejare”

Kommentarsfältet är stängt.