Aftonbladet fick pudla åt Guillou om bränder på flyktingboenden

Tänk. Det finns faktiskt folk som fortfarande läser Jan Guillous krönikor, trots att de förlorat stinget för länge sedan. Själv öppnade jag för ovanlighetens skull hans söndagskrönika i Aftonbladet i söndags, mest för att jag var nyfiken på hans ämnesval med tanke #Metoo och rådande orkanvindar kring Aftonbladet, men så värst mycket läsning blev det inte eftersom krönikan kändes ganska intetsägande.

Hade jag kommit ett antal rader längre ner hade jag höjt på ögonbrynen för det Guillouska påståendet:

”Bara år 2016 anlade extremhögern i Sverige över 50 mordbränder på flyktingförläggningar (enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som sitter och räknar sådant).

Som nyhetsjournalist har jag sett bränder på flyktingförläggningar gå från att vara möjligen troliga attacker utförda av utstuderade personer utifrån (läs: främlingsfientliga krafter) för att typ två dagar senare konstateras vara ”konflikt på boendet”. I somras fick jag ganska utförligt beskrivet om varför elen till köket stängdes vid en viss tid eller varför man inte fick röka på rummet. Jo, brandlarmet kunde gå pga torrkokning och ej släckta fimpar i papperskorgen. Kort och gott: som nyhetsjournalist har jag lärt mig hållit mig otroligt försiktig med dessa incidenter, eftersom de kan bero på så många olika saker.

Nu hade alltså Jan Guillou trampat i klaveret och inte bara påstått att extremhögern stått för över 50 mordbränder under 2016. Han hade dessutom varit klantig nog att hänvisa till källan: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Den som googlar kan lätt hitta fakta från MSB om antalet bränder på flyktingförläggningar, vilket Chang Frick på Nyheter idag var först med att göra redan på måndagen, inklusive en intervju med en av rapportförfattarna.

Det är inte alls sant att MSB räknar bränder utförda av högerextrema. Deras statistik  om bränder på flyktingförläggningar definierar inte gärningsmannen utan incidentens art, vilket antingen är:

  • anlagda från utsidan av byggnaden
  • eller från insidan av byggnaden
  • eller olyckshändelse (t ex torrkokning som jag redan nämnt)
  • eller suicidfall/psykisk ohälsa.

Principiellt kan det alltså vara så att en person boende på boendet gått ut utomhus och slängt in något brinnande i byggnaden. Likväl kan en utomstående ta sig in på boendet och tända på och sen skubba därifrån. MSB:s statistik bygger alltså inte på hur många gärningsmän som begått hatbrott eller och vilka som inte har gjort detta.

MSB definierar inte gärningsmannen vad gäller bränder på flyktingförläggningar.

Statistiken jag fick tag på med enkel sökning från MSB rörde sig bara om första 5,5 månaderna på 2016. Statistiskt borde antalet bränder 2016 slutat kring ca 85 stycken, varav statistiskt 60 procent av dessa troligen klassades som olyckshändelser (typ torrkokningen jag nämnde). Jan Guillous 50 högerextrema attacker tycks därför vara oerhört tveksamma även som påstående i sig. Däremot hittar jag ett påstående från Expo där de menar att ett år innehållit 50 misstänkta attacker – men det rör sig inte om 2016 utan 2015.

Hur slutade denna story. Nyheter idag gjorde en story med uppföljning där Lena Melin på Aftonbladet fick uttala sig. Hon var inte alls övertygad om att Jan Guillous påståenden var oriktiga. Krönikor faktakontrolleras dessutom inte på Aftonbladet, får vi veta.

Men, jo rättelse blev sedan gjord i krönikan. Uppgiften om mordbränder togs helt enkelt bort, med den motiverande förklaringen att uppgiften inte gått att verifiera. 

Aftonbladet fick pudla åt Jan Guillou.

Att inte Aftonbladet lärt sig? Visserligen är krönikeformen så fri att man kan ha mindre rätt i dem utan att det så att säga blir ”fel”. Via Jan Guillou har vi ju fått lära oss att man kan kalla folk för kriminella tjuvjägare utan belägg för det och utan att det blir förtal för det. Kort och gott har Guillou lärt oss att man kan slinta på tangenterna rätt rejält utan att det blir några som helst konsekvenser, vare sig inifrån Aftonbladet eller utifrån.

Fast så var det ju den berömda krönikan från 2015, den som fick rubriken ”Muslimska mördare kommer vi aldrig att kalla serieskyttar” och som gjorde Jan Guillou till en äkta driftskucku på sociala medier. Expressens kulturmedarbetare Kjell Häglund gick igenom alla faktafelen i krönikan ”Kjell Häglund skingrar rökridåerna kring Jan Guillous faktafusk”, som inleddes med det eleganta:

”Sanningen blir det första offret när Jan Guillou hamrar in poänger i flammande ideologiska kolumner.”

Jan Guillous krönika, som blev en otrolig snackis, ligger kvar på Aftonbladets hemsida utan rättelser. Däremot gjorde Jan Guillou sedan en (1) pudel gällande krönikan. Han bad om ursäkt för att ha påstått att boken Almedalen har fallit handlade om ”hur muslimerna angriper Almedalsveckan i stor skala”. Kjell Häglund hade ju informerat honom om att det var vita högerextremister som var terroristerna.

Det blev faktiskt en jättenyhet att ”Jan Guillou erkänner fel” år 2015. Två av de roligaste nyhetsartiklarna att läsa är faktiskt SVT:s artikel och denna från Resumé. Anledningen är att ni får ett axplock av reaktionerna år 2015 på sociala medier:

”Historiskt. Men alla de andra felen i krönikan då?”, citerar SVT år 2015 Sveriges Radios digitala direktör Martin Jönsson.

”Undrens tid är inte förbi. Kan det vara detta som föranledde jordskalvet i Göteborg?”, citerar SVT år 2015 Johan Hilton, förlagschef på Atlas.

”Guillou inleder nu en artikelserie där han kommer att be om ursäkt för sina sakfel, ett i sänder: Den pågår till 2030″, skrev Lars Anders Johansson, i dag redaktionschef på Timbro.

”Detta kan vara det största som har hänt i svensk mediahistoria. Jan Guillou ber om ursäkt för att ha ha fel”, skrev Ivar Arpi, i dag ledarskribent på SvD.

Expressen Kultur drämde till med ett: ”Plötsligt händer det. Jan Guillou ber om ursäkt för fel. Efter @jkjellhaglunds artikel.”

”Kan fortfarande inte riktigt komma över det här med att Jan Guillou erkände att han hade fel. Gissar på att det inte sker igen förrän 2025”, skrev Naomi Abramowicz 2015. Hon är i dag vikarierande ledarskribent på Expressen.

Vad kan vi dra för slutsatser av allt detta? Jag tror att Naomi Abramowicz har rätt. Något mer erkännande om att ”jag hade fel” tror jag inte kommer från Jan Guillou de närmsta åren.

Däremot är jag lite förvånad över att någon på AB inte blivit satt att kontrollera hr Guillous alster efter superduperfadäsen 2015.

Men Lena Melin på Aftonbladet har i Nyheter idag svarat att de inte faktakollar krönikor, och att hon inte tror att andra gör det heller. Johanne Hildebrandt har på twitter sagt att hennes krönikor blir kontrollerade, vilket hon är tacksam för. Det är väl sådant som kallas ambition om att hålla hög kvalitet.

TEXT: LENA BREITNER 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik. Bokmärk permalänken.