Små guldkorn om Saima Jönsson i DN:s digitala arkiv

Det är otroligt spännande med de nya digitala arkivtjänster som vissa dagstidningar har. Vips, så kan vi t ex ta fram vad Saima Jönsson sa till DN för 29 år sedan.

Mediebevakningen i augusti 1988 har jag varit inne på flera gånger tidigare på denna blogg. Det var ju då hemliga dokument gällande Sjukhusaffären i Göteborg avhemligades för Expressen och Aftonbladet. En som i högsta grad pekades ut och ställde upp i media samt förnekade sin koppling till terroristledaren för PFLP Wadie Haddad var Lundaläkaren Saima Jönsson.

Tidigare har jag tagit upp att hon ställt upp i Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och ja – nu har jag upptäckt att hon var i DN också.

Sammantaget är medias konfrontation av Saima Jönsson en skolbok i hur journalister absolut inte ska göra när de konfronterar en terroristutpekad person.

Vi har ju inte inspelningar av vad som sades, men det är tydligt att ingen enträget tycks be henne svara ja eller nej på konkreta frågor om kopplingar till terroristorganisationen PFLP. Istället citeras hon mest med motfrågor och får själv forma bilden av sig själv som offer – hon agerar kränkt, säger att hon trott Sverige var en demokrati och att hon misstänkt att hon varit övervakad.

Påståendet ”att hon fungerat som kurir åt befrielserörelsen PFLP under hösten 1972 och haft kontakt med PFLP:s chef för Europa-operationer, Wadi Haddad” som står i dokumenten som släpptes besvaras i Expressen med ett:  

”Vad har de fått det ifrån? Står det att det är känt? Hur är det känt? Jag har ingen aning om något sådant. Jag har flera kollegor på sjukhuset i Beirut som heter Haddad, det är ett väldigt vanligt namn. Men jag kan inte dra mig till minnes någon Wadi.”

I DN är det likadant:

”Det är absurt. Om det inte vore så allvarligt skulle man kunna skratta åt det”, sa hon till DN publicerad 20 augusti 1988 (se även ettan).

Ingen av tidningarna presenterar Saima Jönsson för vad hon verkligen är – gift sedan 1976 med terroristledaren, tillika medlemmen i terroristorganisationen PFLP:s politbyrå, Marwan el Fahoum, mannen som sedan 1979 var kontaktperson och beställare av danska Blekingegadeligans många värdetransportrån och ett inbrott i ett vapenförråd utanför Flen där 733 kilo pansarskott, handgranater, minor, sprängmedel och ammunition stals, läs mer här. Han var också den som beställde kidnappningen en rik mångmiljardär i början på 80-talet. 25 miljon er dollar skulle PFLP dra in på kidnappningen. Huruvida Blekingegadeligan verkligen kidnappade mångmiljardärsarvingen Jörn Rausing eller inte vet vi inte. Enligt initierade personer uppfattas kidnappningen troligen ha ägt rum och skötts i det tysta. Familjen Rausing förnekar dock att en kidnappning ägt rum.

Vidare på Marwan el Fahoums lista hör att han strax efter intervjun med Saima Jönsson skickar sin närmaste medarbetare, schweizaren Marc Rudin, för att bistå vid det kommande rånet på Købmagergade i Köpenhamn. En polisman, Jesper Egtved Hansen, kommer att mördas. Ingen kommer att fällas för mordet, men Marc Rudin pekas ut som en av de huvudmisstänkta. el Fahoum blir internationellt efterlyst.

Om just dessa kopplingar vet inte de svenska journalisterna som konfronterar Saima Jönsson. Vi kan inte lasta dem för det vi vet i dag, men det är sedelärande att se hennes agerande. Vet ni hur vanligt det är med dessa ”professionella gråterskor”? Hur otroligt skickliga de är på att agera offer och inte besvara raka frågor.

I DN:s artikel från 20 augusti 1988 känner jag igen det mesta från de andra tidningsartiklarna. Jag ler beklagande när DN refererar till att Saima Jönsson, som är gift med en man som sitter i terroristorganisationen PFLP:s politbyrå, uppger att hon tror att ”en del av hennes patienter kan ha varit medlemmar i PFLP”.

”Jag frågade inte efter politisk tillhörighet när jag behandlade någon. Precis som jag inte frågar mina patienter i dag om de är med i exempelvis vpk”, citerar DN henne.

Hon är utpekad för att i maj 1973 ha smugglat sprängmedel till Paris. Men det var inte möjligt, enligt Saima Jönsson, och det är nu det börjar bli intressant:

”För då var jag i flyktinglägret Tel al Zaatar, där jag arbetade fram till 1976”, säger hon till DN.

Av artikeln framgår att hon visserligen var hemma på somrarna ”och arbetade på svenska barnkliniker” samt gick på möten och värvade nya sjuksköterskor och läkare som kunde jobba i flyktinglägren.

Låt oss därför titta på Saima Jönsson AT-bok, inhämtad från Socialstyrelsen.

Jag noterar att det finns underlag till alla svenska intyg i Socialstyrelsens akt, men att det saknas intyg från samtliga påstådda tjänstgöringar i flyktinglägren i Libanon. Socialstyrelsen har inte kunnat förklara hur Saima Jönsson fått tillgodogöra sig 6 år 2 månader och 16 dagars AT-tjänstgöring trots saknade dokument. De enda som intygar att Saima Jönsson faktiskt arbetat i flyktingläger i Libanon, enligt akten, är två personer – hennes nu avlidna mamma Vivie samt systern Sonja.

För ett antal år sedan höll jag föredrag på Armémuseum i Stockholm då jag reflekterade över de saknade delarna i akten. Efteråt kom en man fram till mig och förklarade att Socialstyrelsen inte varit så noga på den tiden.

I bakhuvudet har jag också avslöjanden under 2000-talet där grävande journalister gång på gång visat att Socialstyrelsen gett personer läkarlegitimation på tveksamma grunder. Minns ni reportaget i Kalla Fakta med mannen som fick läkarlegitimation efter att ha visat upp att han var med i en läkarförening? Jag gör det i alla fall. Veckan efter var det en kille som ställde upp och berättade hur han fixat läkarlegitimation – han köpte falska intyg på nätet, hämtade dem i Stockholms tunnelbana, lämnade sedan in dokumenten till danska Sundhetsstyrelen för att sedan få dansk läkarlegitimation som han sedan lämnade till Socialstyrelsen och fick svenskt läkarleg. Hans flickvän hade gjort likadant. 

Med detta sagt: jag hyser vissa tvivel till Socialstyrelsen i sin myndighetsutövning. Men låt oss nu istället titta på var Saima Jönsson uppger sig ha varit i maj 1973!

I den egenhändigt nedtecknade tjänsteförteckningen ska hon från den 15 januari 1973 till och med den 31 december 1974 ha tjänstgjort på Tel al Zatar i Libanon. Det rör sig om 1 år 11 månader och 15 dagar i sträck som hon uppger sig ha tjänstgjort i ett flyktingläger.

Är det någon som tror att hon var fastkedjad i lägret under nästan två år? Att hon aldrig åkte hem till Europa – för att hälsa på familjen, bada i Medelhavet eller ha storstadssemester?

Saima Jönsson kan ha varit i ett flyktingläger i Libanon i maj 1973. Eller så var hon i Europa. Kanske flög hon till Paris. Socialstyrelsen akt, mammans och systerns intyg och Saima Jönssons egna uttalanden är varken bevis för det ena eller det andra.

Saima Jönsson pekas 1988 ut för att i november 1972 ha varit kurir åt terrorledaren i PFLP Wadie Haddad. Ingen verkade 1988 riktigt tro på att det är sant. Hon är ju kvinna och läkare, presenterar gärna sig själv som någon som tar hand om barn, kvinnor och gamla.

2009 trillade polletterna ner för mig, när jag läste en recension om Blekingegadeligan i SDS. Min man Gunnar Ekberg hade ju berättat för mig att han, i egenskap av svensk underrättelseagent, gått kurir från terroristledaren Wadie Haddad till en kvinnlig läkare i Lund som hette Saima Jönsson. I memoarerna De ska ju ändå dö – tio år i underrättelsetjänst (2009, Fischer & co) preciseras överlämnandet till just november 1972. Källan i Säpos dokument kan inte ha varit någon annan än Gunnar Ekberg!

Gunnar Ekberg ska ha rest till Beirut i slutet av oktober 1972. Han har en anteckning om att han fått Saima Jönssons namn och kontaktuppgifter av terrorledaren Wadie Haddad den 31 oktober. Efter ytterligare några dagar i Libanon reste han hem. Överlämningen av kurirbrevet vid Flygbåtsterminalen i Malmö till Saima Jönsson är beräknad till första eller andra veckan i november 1972.

Var var då Saima Jönsson enligt henne själv? Jag studerar tjänstgöringsförteckningen från Socialstyrelsen som mamman och systern så välvilligt intygat att den är med sanning överensstämmande.

Enligt Saima Jönssons AT-bok ska hon ha börjat en tjänstgöring på Tel al Zatar i Libanon den 1 november 1972 och avslutat tjänstgöringen den 31 december. Vi talar alltså om en kort tjänstgöring om två (2) månader, där Gunnar Ekberg hävdar att han första eller andra veckan i november på den korta tjänstgöringen träffat henne i Malmö.

Varför i hela fridens namn var det nödvändigt för Wadie Haddad att beställa ett kurirbrev från Beirut till Saima Jönsson i Malmö den 31 oktober 1972 när Saima Jönsson faktiskt, enligt henne själv, skulle påbörja sin tjänstgöring i Beirut dagen efter. Är det inte lite fishy här?

Kan Saima Jönsson ha varit på två ställen samtidigt? Absolut! Enligt tjänsteförteckningen, som Saima Jönsson undertecknat med intyg från mamma och syster, ska hon ha tjänstgjort i både Broby och i Karlskrona sommaren 1975 där hon och under 3 månader och 6 dagar tillgodogjort sig 4 månader och 6 dagars AT-tjänst-tid!

För er som vill ha lite bakomliggande fakta: Hon uppger sig ha tjänstgjort i Broby 1/8-31/8-1975 och uppger sig ha tillgodogjort sig en (1) månads AT-tid (brutto). Samtidigt hävdar hon att hon tjänstgjort på Karlskrona barnklinik 25/5-31/8-1975 och uppger sig ha tillgodogjort 3 månader och 6 dagars AT-tid (brutto). Bara läkare kan göra så, enligt en sjuksköterska jag känner.

Hur var det nu med barnen? Alla barn som Saima Jönsson i DN menar sig ha tagit hand om på somrarna i Sverige.

Enligt ett tjänstgöringsintyg från 16/1-16/3-1975 ska Saima Jönsson ha tjänstgjort på Mariamottagningens ungdomsavdelning i Stockholm. Patientklientelet utgjordes av pojkar och flickor med alkohol- och narkotikaproblem. I september-oktober 1976 tjänstgjorde hon i Osby.

Således: varken varken sommar eller barn, som påstås i DN. Många av hennes AT-tjänstgöringar i Sverige är korta. 14 dagar på Sankt Lars i Lund. 16 dagar i Haparanda. 12 dagar på Landskrona kirurgiska klinik. Hon rör på sig mycket och tycks ha viss förkärlek för alkohol- och narkotikakliniker, förutom Karlskrona barnklinik som förekommer i Sjukhusaffärens dokument.

Vad var det egentligen som gjorde dessa, ofta kvinnliga, läkare och sjuksköterskor så intressanta för flera underrättelse- och säkerhetstjänster i världen? Helt enkelt för att flera av dem hade gift sig med PFLP-folk. Ärligt talat! Gifter man sig med män som är med i terroristklassade organisationer får man faktiskt finna sig i att eventuellt bli lite övervakad.

Sjukhusaffärens dokument och även andra källor återkommer ständigt till dessa, ofta kvinnliga, läkare och sjuksköterskor. Hela Sjukhusaffären kretsar kring PFLP-kopplingar (inte Carlos-kopplingar som media ständigt skrev om). Något som det sällan talas om är ju alla dessa ”mediciner”. Ständigt återkommer dokument om dessa ”mediciner”, som denna sjukvårdspersonal ska ta med sig när de reser till Mellanöstern. Uppgifter finns även om att sjukvårdsutrustning stjäls.

Låt oss t ex titta på Saima Jönssons väninna, en KFMLr-are vid namn Gunilla som är medlem i partiets Internationella utskott och som den 10/8-1974 ska resa ”söderut” den 11/8, ”troligen till något arabland”, noterar Säpo.

”Hon ska ha med sig mediciner ”dit ner””, står det i denna pm om läkaren Gunilla. 

Vidare har hon telefonövervakats från sin sommarvistelse på Tjörn sommaren 1974. Det talas om ”paket” som den kvinnliga läkaren Gunilla tyvärr visste blivit ett hafsverk då det varit en polisrazzia i kvarteret (i Göteborg).

”Hade de kommit på dem, så hade jag haft svårt att förklara”, uppgav den kvinnliga läkaren som alltså förekommer i Sjukhusaffären.

Av detta pm framgår också information inkommer 10/9 att Saima Jönssons väninna Gunilla imorgon med ”en Lotta Viktorsson” ska ringa ”PFLP-representant” på ett telefonnummer i Stockholm. Numret går till en kvinnlig läkare, som avled 2002.

Åter till DN:s artikel. DN refererar till att många medier kopplar ihop anställningen av sjukhusspionen Jan Lindqvist med Saima Jönssons kontakter med PFLP. Men detta förnekar Leif Andersson, ordförande för sjukvårdsstyrelsen i Göteborg.

”Det var inte hon. Det var en helt annan kvinnlig läkare som hade kontakt med kfml(r) och som var anställd av sjukvårdsförvaltningen i Göteborg”, citerar DN Leif Andersson.

Detta är något av de viktigaste uttalandena. För media blandar ständigt ihop. Saima Jönsson görs 1988 till ett trovärdigt offer genom att hon förnekar att hon jobbade på sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, fastän ingen har påstått någon sådant. Däremot jobbade hennes väninnor där. Sen om det nu var ”Lotta 1”, eller ”Lotta 2” eller ”Gunilla” eller ”Louise” som Leif Andersson syftade på är en annan sak. Min gissning är att det var Gunilla.

Jag hoppar fram i DN:s arkiv till år 1999. Den 7 juni detta år publicerar DN en artikel om ”Säpoutpekad läkare i dag i polisstyrelse”. Jag har i många år hört påståendet att Saima Jönsson suttit i den lokala polisstyrelsen och undrat var uppgiften kommer från. Det är alltså från DN, som nu kan berätta att regeringen hävt sekretessen kring Sjukhusaffären i Göteborg.

Ett 70-tal namn har nu offentliggjorts och visar att de kontrollerats och/eller stått under speciell övervakning av Säpo. De ska ha varit kopplade till kfml(r) och/eller Clarté. Men istället för att ringa ett nytt namn, typ till Gunilla eller ”Lotta 1” eller ”Lotta 2” eller ”Louise” så ringer DN Saima Jönsson och drar samma gamla visa från 1988 om igen. Dock blir artikeln, tyvärr, mer värderande.

”Säpo gör också ett stort nummer av att kvinnan har skickat brev till läkarstationen på Tjörn på västkusten”, står det att läsa i DN.

Själv tycker jag inte alls att Säpo gör ett stort nummer av just detta. Det är krass rapportering, där det mer intressanta är att den i Paris mördade och avhoppade PFLP-medlemmen Michel Moukarbal råkat ha Saima Jönssons kontaktuppgifter på sig.

”Den utpekade läkaren heter Saima Jönsson, är 56 år och arbetar i Lund. Hon är politiskt aktiv för vänsterpartiet och dessutom v-representant i polisstyrelsen för Skåne”, står det i DN.

Jag gillar inte riktigt DN:s belysning. Saima Jönsson ”suckar djupt när DN läser upp Säpos anklagelser om PFLP, Japanska Röda Armén och terroristattacker”. Varför använda ordet ”anklagelser”? Hade det inte varit mer sakligt att använda formuleringen ”läser formuleringar ur Säpos dokument”? Det här är ju faktiskt dokument som Saima Jönsson tagit del av allaredan. Hon har nämligen suttit och läst dem tillsammans med Aftonbladet och Expressen 1988. Ingenting av detta är nytt under solen.

Istället för att höra av sig till något av de nya namnen får Saima Jönsson köra gråterskan del II: hon är ”innerligt trött på” den här historien och att Säpo ”fått för sig” att hon skickat kodade meddelanden och att Säpo ”blev irriterade” (hur vet hon det) när Säpo inte lyckades knäcka koden, som Saima menar inte fanns. Artikeln avslutas med att hon nu vill lämna allt bakom sig.

FAKTA: Saima Jönsson har varit aktuell för flera länders underrättelse- och säkerhetstjänster sedan åtminstone hösten 1972 då Gunnar Ekberg rapporterade om hennes koppling till terroristledaren Wadie Haddad.

Hon var 1976-04-27 till och med 1994-10-24 gift med Marwan el Fahoum, som efter Wadie Haddads död 1978 tog över flera av Haddads arbetsuppgifter, bland annat  PFLP:s etablering av Skandinavien som basområde. Han beskrivs också som deras underrättelsechef. Från 1979 och fram till gripandet av Blekingegadeligan ca tio år senare var Marwan el Fahoum ligans förbindelseofficer och dess beställare av brottslig verksamhet.

Genom parallelläsning av statliga kommissionsrapporter från Säkerhetstjänstkommissionen (tack Ulf Bjereld), danska PET-kommissionen och Blekingegadekommissionen får man en klar bild av att PET och Säpo samarbetat i övervakningen av paret Fahoum-Jönsson allt sedan 1970-talet.

År 2015 fick Riksarkivet en förfrågan om Saima Jönssons och Marwan el Fahoums avställda Säpo-akter. Svaret blev att de inte fanns på RA, vilket innebär att Säpo uppenbarligen fyra decennier efter att övervakningen inletts fortfarande ansåg deras ärenden aktuella. Det bör påpekas att Marwan el Fahoum så sent som år 2014 fortfarande satt PFLP:s politbyrå. PFLP klassas fortfarande som en terroristorganisation, även om dess makt decimerades i och med murens fall. 

Uppgifterna i DN om Saima Jönssons politiska engagemang 1999 är intressant, ty jag har tidigare bara hittat henne på Vänsterpartiets valsedlar 2002. Aftonbladet listade henne som Sveriges rikaste V-politiker inför valet 2006. Hon hade då en förmögenhet på 5,9 miljoner kronor. Hade AB tittat på hennes förmögenhet år 2000 hade de klockat henne på 8,1 miljoner kronor. Jag finner det otroligt intressant att hennes förmögenhet ökar stadigt till just detta år, för att sedan, parallellt med att de politiska engagemangen ökar, kraftigt falla.

På SVT:s valintervju 2014 påstås hon alltså ha suttit i Regionfullmäktige i Skåne sedan 1998. Hon uppges hata riskkapitalister och bland ”dolda” talanger uppger hon att hon talar arabiska.

Hur ska vi sammanfatta denna långa text? Med att digitala tidningsarkiv är en guldgruva. Se till att använda dem – du också!

(c) Lena Breitner

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, IB, Journalistik, Marc Rudin, Marwan el Fahoum, PET, PET-kommissionen, PFLP, Saima Jönsson, Säkerhetstjänstkommissionen, Säpo, Sverige, terrorism. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Små guldkorn om Saima Jönsson i DN:s digitala arkiv

Kommentarsfältet är stängt.