Carlos Schakalen: Tredje livstidsdomen och hans högra testikel

För några dagar sedan kom beskedet. Terroristen Carlos Schakalen, alias Ilich Ramírez Sánchez, döms till livstids fängelse för en terroristdåd han begick mot ett apotek i Paris 1974. Två personer dödades och 34 skadades. Formellt sett kanske domen inte betyder så mycket, eftersom Carlos redan är dömd till livstid två gånger tidigare för andra brott.

Den första livstidsdomen fick han i december 1997 för mordet på två franska DST-agenter och den avhoppade PFLP-mannen Michel Moukarbal 1975, ett dåd som ska visa sig ha vissa svenska kopplingar. Händelsen återfinns i en rapport till svenska justitiedepartementet  i samband med Sjukhusaffären 1975 men har tyvärr oftast i Sverige beskrivits på ett felaktigt och förvirrat sätt. På den döde PFLP-mannen hittas nämligen kontaktuppgifter till skandinaver, bland annat en svensk kvinnlig läkare (se fotnot 1).

Själva mordet på Moukarbal kan ni se som intro i filmen Carlos the Jackal från 2010. Carlos, som redan då satt bakom lås och bom, blev ytterst förnärmad då hans utveckling till fet och fläskig skildrades. Just hans övervikt ska jag återkomma till då just detta var av största vikt vid gripandet av honom.

Den andra livstidsdomen fick Carlos 2011 för bombattentatet i mars 1982 mot ett tåg mellan Paris och Toulouse. Fem dödades och 77 sårades. Carlos ska också ha gjorts ansvarig för en bilbombsexplosion månaden efter mot en arabisk tidning. En dödades och 63 sårades. Här befanns Carlos skyldig i sin frånvaro i december 1983.

Den andra rättegången mot Carlos visade sig vara intressant, i alla fall när jag läste utländsk press. Carlos gjorde kommunistisk hälsning och förklarade att han var ”professionell revolutionär i den Leninistiska traditionen” (vilket jag förstår innebär att ”ex” dvs expropriation, dvs bankrån och stöld är helt okey). Under rättegången satt åskådare och jublade och Carlos sågs kasta slängkyssar till skådespelaren och den politiske aktivisten Dieudonné M’bala M’bala som redan då var flerfaldigt dömt för antisemitiska uttalanden och som 2015 dömdes för att ha urskuldat terrorattackerna mot Charlie Hebdo på Facebook.

Redan här hade Carlos konverterat till islam, vilket innebar att han genom sitt uttalande berättade att han bekände sig till två religioner ty marxismen är också att betrakta som en religion. 2007 när exfrun Magdalena Kopp lanserade sina memoarer fick vi veta att Carlos hyllade såväl Saddam Hussein som terrorledaren Usama bin Laden, terroristorganisationen PFLP:s grundare George Habash samt inte minst Venezuelas president Hugo Chávez. Slängkyssarna till antisemiten Dieudonné känns på något sätt förklarliga ty Carlos visar sig senare själv bli dömd till böter för antisemitiska uttalanden till en fängelseanställd.   

Den tredje livstidsrättegången verkar ha gått i ungefär samma stil som den andra. Carlos rapporteras ha förklarat sig vara ”professionell revolutionär” sedan tonåren. Han har suttit i en glascell, flankerad av tre poliser, och därifrån haft sin egen lilla show: han har rabblat långa monologer, kastat slängkyssar till media och upprepade gånger kysst sin advokats hand.

Advokaten kallas ofta hans fru och heter Isabelle Coutant-Peyre, som i SVT:s Kobra våren 2011 okritiskt fick framföra att hennes ”man” är intelligent, exceptionell, belevad, oerhört bildad och elegant. Själv tror jag att hon drabbats av en försenad tonårsrevolt och finner det spännande att vara ”gift” med en man som vad jag förstår bara flyktigt kan vidröra henne i polisers eller fängelsevakters närvaro.

Fästman är ett bättre ord på relationen eftersom den muslimska ceremoni som hölls i fängelse 2001 inte är juridiskt giltig i Frankrike. Coutant-Peyre var separerad men inte skild från sin man. Carlos å sin sida var fortfarande gift med palestinska Lana Jarrar, som numera är försvunnen eller möjligen död.

Coutant-Peyre hänvisar till att han är skild enligt islamsk traditioner och att deras giftermål erkänns i den muslimska världen. De ska gifta sig juridiskt när Carlos släpps, sa hon för över tio år sedan. Redan vid andra livstidsdomen kändes detta som ett löfte utan innehåll. Nu är Carlos fyllda 67 och har fått en tredje livstidsdom.

Hur gick det då till när Carlos greps? 2015 var jag på historisk terroristkonferens utanför Warszawa och där bland forskare, journalister och fd hemliga agenter kom vi att ha intressanta informationsutbyten där Carlos fetma, fåfänga och högra testikel diskuterades.

Carlos Jackalen greps av franska DST-agenter i Khartoum i Sudan söndagen den 14 augusti 1994. Vid den här tiden var Carlos överviktig och hade gjort åtminstone en fettsugning för att så att säga komma i form. (Ni minns väl hur ytterst förnärmad han blev när han skildrades som en fläskig före detting i Carlos the Jackal 2010?)

Nåja, det räckte inte med fettsugning, för Carlos ville ha barn med Lana Jarrar och det gick inte så bra. Efter läkarundersökning visade det sig att hans fetma med påföljande åderbråck på i synnerhet högra testikeln ansågs påverka hans spermaproduktion. En operation var alltså att rekommendera, något som genomfördes på Ibn Khaldoun-kliniken i Kharthoum lördagen den 13 augusti, alltså dagen före gripandet.

Sjukhusbesök och i synnerhet kirurgiska ingrepp är något säkerhets- och underrättelsetjänster intresserar sig för. Jag vill minnas att Mohammad Ghaddafi var livrädd för att bli störtad. Därför opererades han bara med lokalbedövning och mängder av säkerhetsåtgärder. Han delade för övrigt plastikkirurg med Berlusconi. Jag gissar att just denna plastikkirurg var föremål för fler än en främmande makts intresse…

Frankrike har ju en tradition av att ta emot diktatorer som behöver vård på lyxsjukhus. Jag har svårt att tro att säkerhets- och underrättelsetjänsterna passivt tittade på. Nej, om inte annat såg de väl till att ta reda på diktatorns statistiska överlevnadsprognos.

Detta sagt så att ni förstår att Carlos Schakalens små ingrepp som fettsugning och testikeloperation var riskabla moment för honom. Operationerna var kringgärdade med mängder av säkerhetsaspekter, men inte hjälpte väl det. Sudaneserna ville bli av med Carlos och dagen efter testikeloperationen fick franska DST-agenter, efter samarbete med CIA och sudanesiska säkerhetstjänsten, ta över den svage och drogade terroristen, som sövdes ner och fördes till ett plan som lyfte med destination Frankrike.

DST-agenterna hade dock bestämt sig för att skoja lite med Carlos och talade därför bara engelska sinsemellan. Carlos var livrädd för Mossad och trodde att det var israelerna som hade tagit honom. Enligt min källa ska DST-agenterna gått så långt så att de sjöng den israeliska Hava Nagila när Carlos vaknade upp på planet.

FOTNOT 1:
Ur rapporten till justitiedepartementet ang mordet på Moukarbal:

”Bland hans tillhörigheter påträffades bl a namnet Saima Jonsson, Haganäs, Älmhult (Sverige – 0476/12918). Hon är identisk med Saima Viveka Jönsson 430116. Hon är läkare och driver ett privat sjukhus i Älmhult. Det är bl a känt för säkerhetsavdelningen att Saima Jönsson sedan 1972 fungerat som kurir för PFLP och uppgifter finns bl a att hon forslat sprängämnen till Paris och att hon svarat för förberedelsearbetet vid PFLP:s och Japanska Röda arméns terrorattack mot Shell-raffinaderiet i Singapore i januari 1974”, står det bland annat i den tresidiga personbilagan som blev offentlig handling 1988.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Carlos Schakalen, FRAnkrike, PFLP, Saima Jönsson, terrorism. Bokmärk permalänken.