GRN bryr sig inte om att Agenda ”glömde” Guillous KGB-bakgrund

Strax innan jul lämnade min man Gunnar Ekberg och jag in en anmälan mot SVT Agenda till Granskningsnämnden. Nu har ett avgörande kommit i ärendet.

Granskningsnämnden ursäktar sig med att de måste prioritera sina resurser. De har inte tid. Eller möjligen att de inte har lust. Ärendet är nedlagt.

Jag noterar att DN nyligen ilsknade till då Granskningsnämnden börjat granska dagstidningarnas webb-sändningar – på eget initiativ! DN fälldes på senaste decembermötet där bara Granskningsnämndens egeninitiativärenden behandlades, enligt tidningen Journalisten.

Det intressanta är att två av ledamöterna, kommunikatören och tidigare journalisten Staffan Dopping samt förre DN-medarbetaren Clas Barkman ifrågasatte hela granskningen och undrade varför i hela fridens namn Granskningsnämnden börjat utvidga sitt verksamhetsområde.

”Enligt radio- och TV-lagen ska sådana inslag inte omfattas av tillsyn från Granskningsnämnden”, citerar Journalisten Clas Barkman.

DN:s redaktionschef Caspar Opitz ifrågasätter varför de ska granskas av ytterligare en instans. Allmänhetens Pressom­buds­man (PO) Ola Sigvardsson, som är en av de instanser som redan kan granska DN, anser att det är olyckligt att TV-inslag på tidningarnas hemsidor nu ska granskas av två olika instanser – PO och Granskningsnämnden.

Jag tycker mig ana en maktkamp i frågan. Tidningen Journalisten rapporterar i samma artikel att PO och Utgivarna var för sig driver frågan om en gemensam me­dieombudsman (MO). Frågan ligger på Kulturdepartementet. Går det igenom läggs Granskningsnämnden ner. Eller tar över den nya MO-kostymen. Vilken tupp som ska bli tupp på den nya hönsgården är ju antagligen väldigt viktigt.

Granskningsnämnden är en instans ur takt med tiden.

2014 friade de en SR-dokumentär med så allvarliga brister att journalistkåren unisont borde rodna. GRN krånglade sig ur det ”obehagliga ärendet” där etik och sanning satts åt sidan, bland annat genom att hävda att de inte kunde inkludera SR:s textmaterial på hemsidan i granskningen, endast det som gått ut i etern.

Utvecklingen har gått mot att SVT, TV4 och Sveriges Radio ständigt hänvisar till extramaterial på hemsidan, som också läggs ut som nyhetstexter. Dagstidningarna direktsänder tv och lägger ut bandade intervjuer. Man konkurrerar med varandra och går in på varandras planhalvor.

Läs: SVT och SR använder licenspengarna åt att alltmer konkurrera med privatägda dagstidningar.

För nyhetskonsumenten och för den som råkat ut för ett övertramp är det ytterst förvirrande med de många instanserna att välja mellan. Att granskningsinstanserna börjar konkurrera med varandra samtidigt som vissa principiellt viktiga frågor förbises visar att Granskningsnämnden i sin kamp för överlevnad bortser från sitt egentliga uppdrag.

Vad gäller vårt ärende påstår Granskningsnämnden nu att de inte har tid, eller möjligen inte lust, att granska frågan om det var sakligt att SVT Agenda ”glömde bort” att nämna att Jan Guillou inte bara är spionförfattare och debattör, utan att han även är dömd för spionage mot Sverige och själv har erkänt att han arbetat för KGB i fem år. De har tydligen en viktigare kamp att ägna sig åt. Sin egen överlevnad. 

Vad var det då vi anmälde? Enkelt sammanfattat anmälde vi redaktionens presentation av Jan Guillou i sändningen 11 december 2016. Jan Guillou hade kallats in som kommentator till att det ryska spionaget mot Sverige hade ökat.

Spionförfattaren och debattören Jan Guillou, som följt frågan i många år, menar att den ökande rapporteringen i media och från militären i kombination med det höjda tonläget i Ryssland får oss att se överdrivet mycket spioneri i sådant som sedan visar sig vara nåt helt annat”, var den olyckliga presentationen i SVT:s Agenda.

Granskningsnämnden har alltså att tillse kravet på saklighet. Av Granskningsnämndens hemsida framgår:

”Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.”

Det var just detta vi valde att anmäla. Vi menade att betydande uppgifter om Jan Guillous bakgrund hade utelämnats, vilket har inneburit att tittarna gravt vilseletts. Vi begärde att Granskningsnämnden skulle pröva det faktum att Agenda utelämnade uppgifter om:

  1. att Jan Guillou själv är dömd för spionage mot Sverige.
  2. att Jan Guillou 2009 medgett att han under fem år varit betald agent för den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB (som det noteras att Rysslands president Putin varit officer inom).

Läs hela anmälan här.

Vad kom då Granskningsnämnden fram till? De tackade mig för min anmälan, informerade mig om att en ordförande i granskningsnämnden har läst anmälan och beslutat att den inte ska leda till en granskning. Skälen var:

”Anmälningar och synpunkter från allmänheten är viktiga som underlag för nämndens tillsynsarbete. Enligt Myndigheten för press, radio och tv:s instruktion ska nämndens granskning främst avse de anmälningar vars prövning bidrar till effektiv kontroll och en god efterlevnad av gällande regler.

Frågor av principiell betydelse eller som berör en enskilds personliga intressen eller liknande intressen för företag ska dock alltid prövas.

För att effektivt utnyttja myndighetens och gransknings­nämndens resurser behöver nämnden prioritera vissa anmälningar. Detta innebär att alla anmälningar inte kan prövas.

Kort och gott:

Granskningsnämnden skulle kunna pröva ärendet, men har inte lust. Eller möjligen: De har inte tid för de har så begränsade resurser. Nu kanske ni förstår varför jag med intresse noterar DN:s och PO:s kritik mot en instans som uppenbarligen har tid att försöka utöka sitt verksamhetsområde!

En seger i alla fall!

maandi

Reaktionerna på twitter mot Agendas val av kommentator till ryskt spionage var ofta kvalificerade.

Är det då hela världen att Granskningsnämnden lagt ner vårt fall? Inte alls. Jag får gratulera dem till att ha tagit ännu ett spadtag till sin egen grav.

Dessutom är det upplyftande att ha kartlagt sociala mediers reaktion på Guillous närvaro i SVT Agenda som kommentator till både sovjetiskt och ryskt spionage, från kalla kriget till idag.

I efterhand skrev Jan Guillou en krönika i Aftonbladet och hävdade att hans yttrandefrihet hade ifrågasatts av tre borgerliga kvinnor. Han menade att han var en kvalificerad vänsterman i ämnet.

Denna utmaning kunde jag ej motstå. Jag räknade ihop reaktionerna på twitter och kom fram till att bara en på twitter tyckt att Jan Guillou varit kvalificerad. Unisont dånade ifrågasättandet av Jan Guillous närvaro i programmet.

Etta på tweet-toppen var människor, ofta ganska tunga i försvarsdebatten, som ifrågasatte varför en person med KGB-bakgrund och som själv var dömd för spionage mot Sverige skulle få kommentera det ryska spionaget.

berg

Många tyckte det var höjden av humor att Jan Guillou kallats in för att kommentera ryskt spionage.

Högt upp på listan hamnade också människor som i största allmänhet undrade varför Jan Guillou hamnat i rutan just där och då.

En tydligt trend var humor. Den ena efter den andra tweetade raljerade över att Jan Guillou kallats in som kommentator som komplement till Must-chefen Gunnar Karlssons uttalanden om ökat antal IT-angrepp, ökat antal påverkansoperationer och det extremt tydliga utpekandet av Ryssland som det land som dominerar attacker och insatser mot Sverige.

SVT Agendas redaktion kan inte ha varit oberörda av att så kraftigt ha bli häcklade på twitter för valet av Jan Guillou som spionkommentator.

lundgrenSedan KGB-affären 2009 har Jan Guillou allt oftare hamnat i blåsväder där journalistkåren inte längre varit särdeles hovsam.

Från att ha plockats in på parti och minut som spionkommentator hittar jag de senaste åren i princip bara ett underhållande inhopp av honom som kommentator i P4 Radio Sjuhärad, där han spekulerar i om radiomasten attackerats av ”Småkillar, eller halvstora killar”. Jag minns också en webb-sändning från Aftonbladet till fotbolls-EM i Polen och Ukraina där Jan Guillou togs in som expert på fransk fotbollshistoria. Till och med jag, som är sportointresserad, hörde hur pinsamt det var. Eller komiskt, om man vill se det så.

SVT Agenda gjorde sig kort och gott till åtlöje den 11 december 2016. Att bli offentligt häcklade biter bättre än ett utslag i Granskningsnämnden. Således är min min man och jag nöjda med slutresultatet.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Journalistik, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till GRN bryr sig inte om att Agenda ”glömde” Guillous KGB-bakgrund

  1. Claes Henrikson skriver:

    ”Kvalificerad vänsterman”? Är inte det litet som ”kulturman”. Eller i alla fall en självmotsägelse?

Kommentarsfältet är stängt.