GRN bör pröva Jan Guillous dolda agenda i Agenda

den 12 januari postade jag ett inlägg, som råkade få fel permalänk. Därav att det fanns problem med sökbarheten. Jag publicerar om exakt samma artikel för att testa sökbarheten.

Söndagen den 11 december 2016 medverkade Must-chefen Gunnar Karlssons i SVT Agenda. Han intervjuades om desinformation, påverkansoperationer och cyberattacker.

Den nation som pekades ut som främst ansvarig för ständiga attacker mot Sverige var Ryssland.

Det blev en stor nyhet, se t ex artiklarna Must-chefen pekar ut Ryssland som it-hot i SVT, Must-chefen: Ryssland bakom IT-attacker mot Sverige i DN och Must-chefen: Ständiga attacker från Ryssland i Expressen.

På sociala medier var reaktionerna entydiga: aldrig förr hade Must-chefen varit så tydlig, klar och faktamässig angående hotet mot Sverige.

Under intervjun med Gunnar Karlsson sändes också en inspelad tv-intervju med Jan Guillou, som presenterades som Spionförfattaren och debattören Jan Guillou, som följt frågan i många år.”

Den ”fråga” som Jan Guillou enligt Agenda följt i många år skulle alltså vara sk traditionellt spionage, dvs att skicka ut spioner och agenter i fält.

Reaktionerna på sociala medier var starka mot att Jan Guillou togs in som kommentator.

”Var inte Guillou på KGBs lönelista? Kommenterar nu ryskt spioneri i #svtagenda”, skrev konsulten och försvarstwittraren Mart Maandi i en tweet.
”Ja! Informatör åt KGB. Skandal att det inte nämns”, svarade ”försvarsvännen” Staffan Eriksson.

”Som att fråga räven om hur hönorna ska skyddas”, skrev MacallanSWE, som av presentationsbilden på twitter nog också bör klassas som försvarsvän. 

Tre anmälningar har hittills kommit in till Granskningsnämnden gällande 11 december-sändningens spionage-del. Två av dem ligger bakom dnr 16/03446 och har snabbt avskrivits. En Natokritisk anmälare var anonym, vilket man ej får vara. Den andre var en privatperson som ifrågasatte att Must-chefen pekat ut Ryssland då han menade att hotet kom från Nato och västmakterna. Gunnar Karlsson fick stå oemotsagd i sina påståenden, menade mannen.

”Med hänsyn till den vidsträckta yttrandefriheten ställs kraven på saklighet och opartiskhet lägre ifråga om intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälliga medverkande än på programledare, reportrar och andra som företräder programföretaget. Vad du i övrigt tar upp i anmälan ger inte anledning att anta att det har förekommit någon överträdelse av de bestämmelser som gäller för sändningarna”, svarar GRN.

Det betyder alltså att Gunnar Karlsson, i egenskap av Must-chef, får peka ut ett främmande land som hot utan att man blixtinkallar det utpekade landets ambassadör till studion. Tack för det. Vi skulle faktiskt inte kunna sända tv över huvud taget om alla som känner sig manade skulle blixtinkalla sig själva till sändningen i parti och minut.

Nu kvarstår en anmälan som ännu ej är behandlad. Resultatet av den väntar jag med spänning på eftersom det är man, Gunnar Ekberg, och jag, Lena Breitner Ekberg, som lämnat in den.

Vill ni följa fallet med Dnr 16-03446 som inkom 20 december har ni det här.

För att förstå hur vi tänkt skulle jag vilja sätta vår anmälan i relation till den krönika i Aftonbladet av Jan Guillou som publicerades ungefär samtidigt (25/12). Där hängde Jan Guillou ut 1 kvinnlig ledarskribent (Anna Dahlberg) och 2 borgerliga riksdagsledamöter (Caroline Szyber och Maria Weimer) för att, som Guillou påstod, de hade ifrågasatt hans yttrandefrihet och att dessa liberaler/borgerliga politiker ”av rent politiska skäl” ansåg att Guillou inte borde ha fått svara på frågor i Agenda.

Jag konstaterar: inget av dessa påståenden fanns belägg för i Dahlbergs, Szybers och Weimers texter. Det här vara bara klassiska dimridåer a la Jan Guillou för att så att säga omforma den så kallade sanningen till något som passade hans Agenda.

”Hellre en okunnig ­liberal än en gediget kunnig vänsterman i public service?” dundrade Guillou och fick det av outgrundlig anledning att framstå som att han ansåg sig kunnig på spionage trots att det entydigt dånat ifrågasättande av just denna kompetens på sociala medier.

Jag vill poängtera att vår anmälan inte alls handlar om Jan Guillous rätt att yttra sig, och inte heller vilken politisk hållning han har.

Nej det är SVT Agendas presentation av honom som vi ifrågasätter. Eller snarare den uteblivna varudeklarationen av Jan Guillous KGB- och spionbakgrund. 

Efter att Ryssland i SVT Agenda 11/12 utpekats som en part som utför påverkansoperationer och IT-attacker mot oss övergick nämligen inslaget till att behandla sk traditionell spionage, dvs manuell inhämtning.

Svensk militär och underrättelsetjänst uppgavs via speakern mena att det ryska intresset för Sverige har ökat. I en tid då Krim ockuperas och då den ryska militära närvaron i Östersjön ökat så ökar vaksamheten från militär- och civilsamhället.

Det var nu vi i Agenda fick höra skrivmaskinsknatter. Jan Guillou zoomades in i bild samtidigt som en speaker sa:

Spionförfattaren och debattören Jan Guillou, som följt frågan i många år, menar att den ökande rapporteringen i media och från militären i kombination med det höjda tonläget i Ryssland får oss att se överdrivet mycket spioneri i sådant som sedan visar sig vara nåt helt annat.

Därefter skedde utlåtanden av Jan Guillou som handlar om att media bidrar till ett upphetsat klimat. Jag noterade att Guillou berörde medias agerande kring spionmisstankar både under kalla kriget och under s k post-sovjetisk tid då han nämnde både Ryssland och Sovjet i sitt uttalande.

Hans utlåtanden berörde alltså många årtionden och två epoker. Det är alltså denna ”fråga” som Guillou enligt SVT Agenda ska ha ”följt” under många år.

I vår anmälan till Granskningsnämnden konstaterade vi att SVT har att tillse kravet på saklighet. Av Granskningsnämndens hemsida framgår:

”Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.”

”Vi menar att betydande uppgifter om Jan Guillous bakgrund har utelämnats, vilket har inneburit att tittarna gravt vilseletts”, skrev vi och fortsatte: 

”Vi vill att granskningsnämnden prövar det faktum att Agenda utelämnade uppgifter om:

  1. att Jan Guillou själv är dömd för spionage mot Sverige.
  2. att Jan Guillou 2009 medgett att han under fem år varit betald agent för den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB (som det noteras att Rysslands president Putin varit officer inom).

Vi tycker att det är anmärkningsvärt att Agenda utelämnar Jan Guillous spion- och agentbakgrund, hans konspirativa beteende och hans nära relationer till KGB och KGB-styrda organisationer när han ska kommentera ryskt och sovjetiskt spionage.

Gunnar Ekberg är ju själv ytterst medveten om vad dessa kontakter och samarbeten kunde leda till. Brevet till underrättelsechefen Abu Iad om att Gunnar Ekberg på Jan Guillous uppmaning skulle gripas och förhöras under dödshot av en terroristorganisations underrättelsetjänst (DPFLP) kan knappast definieras som att ”följa frågan”. Att Guillou dessutom bad om en kopia på det bandade dödshotsförhöret för att använda det inför publiceringen i Fib/Kulturfront förstärker knappast bilden av att ”följa frågan”.

I inslaget ges tittarna en bild av att Jan Guillou enbart är en betraktare som analyserar, debatterar och hittar på nya romaner. Detta förstärks av speakertexten. Att Guillou i högsta grad varit en praktiserande aktör med stort engagemang i en främmande underrättelsetjänst (KGB) och en därtill knuten terrororganisation (DPFLP) framgår alltså inte i inslaget.

Låt oss titta på alternativa händelser i SVT Agenda!

Skulle det betraktas som sakligt i enlighet med radio- och tv-lagen om SVT Agenda bjöd in Malmöskytten Peter Mangs för att kommentera Breiviks skjutteknik och presenterar Mangs med orden ”pistolskytten Peter Mangs som följt frågan i många år”? Eller har ”betydelsefulla uppgifter utelämnats”, typ att Mangs är dömd för att ha skjutit mot människor och han av domstol gjorts till ansvarig för två mord?

Skulle det betraktas som sakligt i enlighet med radio- och tv-lagen om SVT Agenda bjöd in Nisse Pistol i Gubbligan att kommentera ett värdetransportrån i Åkersberga med presentationen av Nisse Pistol med orden ”följt frågan i många år”? Skulle Nisse Pistol kunna kommentera utlämnandet av Clark Olofsson till Belgien med orden att han ”följt frågan i många år” eller har  ”betydelsefulla uppgifter utelämnats”, typ att Nisse Pistol är en kåkfarare som själv begått många rån och som dessutom inledde rånarkarriären med Clark Olofsson?

Tänk er om Adolf Hitler hade överlevt andra världskriget. Hade han kunnat presenteras i SVT Agenda som kommentator till judeförföljelser i Europa med orden ”författaren, debattören och politikern som följt frågan i många år”?

Är det då betydelsefullt med Jan Guillous KGB- och spionkopplingar? Absolut. Jan Guillou blev dömd till fängelse för spionage 1974 mot Sverige. År 2009 berättade han för Expressen att han utfört uppdrag för KGB före IB-avslöjandet. PON har konstaterat att det var okey att Expressen satte rubriken ”hemlig Sovjet-agent – tog emot pengar av KGB”. 

Pengarna Jan Guillou tog emot ska, enligt egen utsago, handlat om 600 kronor (ungefär 6 000 kronor i dagens penningvärde, ett rackarns bra svart-arvode) för att skriva en artikel om socialdemokraternas förhållande till Vietnam. Därefter ska det hela ha övergått till politiska samtal, menade Guillou. Enligt Jan Guillou hade han fått skriva på ett kvitto för de 600 kronorna.

Intressant nog har det i dagarna avslöjats att rysk underrättelsetjänst samlat på sig komprometterande material om USA:s blivande president Donald Trump. Sant eller falskt? Vi vet inte.

Själva taktiken, att samla på komprometterande material, till exempel signerade kvitton, fotografier som visar otrohet eller andra dokument som visar på smutsiga affärer uppger Lars Nicander, forskare vid Försvarshögskolan, är en gammal taktik från kalla kriget och KGB:s dagar. Taktiken kallas för ”kompromat”, står det att läsa i SvD. 

Just det faktum att Jan Guillou är ”kompromatad” gör det direkt olämpligt att intervjua Jan Guillou om vad Ryssland gör i dag eller vad Sovjet gjorde förr i tiden. För alla som är någorlunda insatta i hur den här världen fungerar vet att det finns ett antal tjocka arkivmappar om Jan Guillou hos olika underrättelse- och säkerhetstjänster. Jag vet att en finns avställd till Riksarkivet Arninge som Säpo upprättat. Den är tjock och 100-procentigt hemligstämplad. Must bör ha en akt de också på Jan Guillou. Gissar att USA och Israel också har dokument på honom. Att Ryssland har minst en akt vet vi på grund av ovan nämnda.

Den mest intressanta personfilen över Jan Guillou bör finnas i sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s gamla arkiv. Jag har svårt att tro att det finns gallringsregler som tunnat ut akten genom åren. Nej, Jan Guillous KGB-historia och vad som hände kring IB-avslöjandet kommer att ligga och skava för Jan Guillou för tid och evighet. Han vet ju faktiskt rimligen inte själv vad som står i den.

Yttrandefrihet gäller för Jan Guillou precis som alla andra. Men förutom att han är olämplig att välja som kommentator för vad Ryssland gör i dag och vad Sovjetunionen gjorde i går så gäller faktiskt radio- och tv-lagen. Betydelsefulla uppgifter får inte utelämnas. Det är den frågan som Granskningsnämnden ska ta ställning till efter vår anmälan.

——————————————————

Vill du skicka efter ärendet? Det går alldeles utmärkt då anmälan är offentligt handling. Vi har till Granskningsnämnden bifogat 80 sidor i bilagor med ett och annat matnyttigt från arkiven, bland annat:

  1. spiondomen från 1974 (17 sidor)
  2. Försvarsmaktens menbedömning från 1973 gällande skadorna mot Sverige som trion Brillou-Isacson åsamkat
  3. PON-fallet gällande Expressens beteckning av Guillou som ”sovjetagent”
  4. brevet till Nordal Åkerman från Långholmen där Guillou 1974 ger sig högsta betyg för att ha skadat Sverige
  5. Beviset för att Jan Guillou visste att man inte får avslöja saker om Sveriges försvar.
  6. diverse dokument som kopplar Guillou och Bratt till ”Folkets Informations-byrå”, den danska organisationen DEMOS, som samlade in information om dansk underrättelsepersonal
  7. Dokument som visar på kopplingarna mellan DEMOS och avlyssningen av en svensk underrättelsechefs sovrum. Vem var den hemlige tvåmetersmannen som skulle hjälpa Brillou med avlyssningen – och varför skickades han till Stockholm?
  8. Jan Guillous hemliga underrättelseuppdrag till en KGB-anknuten organisation.
  9. Ett förhör med Gunnar Ekberg från 1973 där han berättar om vad som hände i Beirut efter Jan Guillous hemliga underrättelseuppdrag till den KGB-knutna organisationen.

Allt detta finns hos Granskningsnämnden. Handlingarna är offentliga. Läs gärna och svara sedan på frågan: Kan Jan Guillou anses som en person som blott ”följt” frågan eller har han varit en personer som enligt arkiv och egen utsago ”under lång tid verkat inom underrättelsevärldens gråzon mellan lagligt och olagligt”? 


Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Ryssland, Sovjetunionen, spionage, spionage allmänt, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.