Feltänkt av Jan Guillou om Agenda-tweets

bergPå juldagen publicerades en krönika av Jan GuillouAftonbladet. Den handlade om hans framträdande i SVT:s Agenda som sändes den 11 december och fick rubriken ”Högern tar hellre en okunnig liberal än en kunnig vänsterman”. 

Enkelt sammanfattat lanserar Jan Guillou sig själv som en på underrättelse/säkerhetstjänstområdet kunnig icke-politisk person från vänsterhåll (bara det är ju en anomali) som kunde klarlägga och förtydliga vad MUST-chefen Gunnar Karlsson inte kunde säga i klartext i Agenda.

guillou3

Tweet som uppenbarligen fick Guillou att se rött.

Utöver detta går han till angrepp mot tre kvinnor, Expressens ledarskribent Anna Dahlberg och två kvinnliga politiker, liberalernas Maria Weimer och kristdemokraternas Caroline Szyber, som han menar ifrågasätter hans yttrande­frihet (vilket jag ej kan utläsa ur deras tweets) samt att de som de ”borgerliga” politiker de är ”av rent politiska skäl” anser att han inte bör ha fått svara på frågor i Agenda (vilket jag heller ej kan utläsa ur deras tweets).

”Hellre en okunnig ­liberal än en gediget kunnig vänsterman i public service?” basunerar Jan Guillou ut via AB.

Ska jag skratta eller gråta?

För det första räcker det med att lyssna igenom Agenda blott en gång för att konstatera att Jan Guillou faktiskt inte tillför ett jota till Agenda. Den upplysning han i AB påstår sig ha spritt till Agendas tittare om rysk och sovjetisk spionageverksamhet kan jag faktiskt inte ens med välvilja skönja.

Notera för er som lyssnar om på programmet hur extremt tydlig Gunnar Karlsson är. Det är han som får ett starkt genomslag nyhetsmässigt om sina uttalanden om Ryssland.

På twitter är det han som får störst genomslag i form av tunga personers beröm för tydlighet, klarspråk och fakta. Jag hittar beröm-tweets från socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), ett från den fd miljöpartistiske riksdagsledamoten och personalförsörjningsutredaren Annika N Christensson samt Lena Asplund, som sitter för M i riksdagen. Det finns politisk bredd i beröm om klarhet och tydlighet, från vänster till höger, även om ytterkanterna inte är representerade. Ungdomsförbundare, en Timbroit mm räknas in i mängden berömmare.

Jag hittar också Jonas Ekström, överläkare och klinikchef i Sala, samt generalsekreteraren för Advokatsamfundet Ann Ramberg i gruppen av de som tycker Gunnar Karlsson är öppen, talar klarspråk och ägnar sig åt fakta. DN:s politiske kommentator Ewa Stenberg konstaterade att hon aldrig hört MUST så tydligt peka ut Ryssland som utförare av allvarliga påverkansoperationer som riskerar att påverka det demokratiska beslutsfattandet.

Efter mycket letande hittade jag en (1) person, som tweetat ogillande över det Gunnar Karlsson sa.

För det andra räcker det med en enkel genomläsning av Maria Weimers och Caroline Szybers tweets för att konstatera att det inte går att utläsa på vilka grunder Maria Weimer och Caroline Szyber dissar Guillou i Agenda.

Jan Guillous påstående om att de ifrågasatt hans yttrandefrihet samt att de som borgarpolitiker inte vill ha en vänsterman i studion har inget belägg i deras tweets.

Nej. Det intressanta är att titta på vad folk kommenterar på twitter om Agendas program och närvaron av intervjuoffren Gunnar Karlsson och Jan Guillou. Guillous driver tesen i sin krönika på AB är att han ifrågasätts på grund av sina vänstersympatier och att det är (kvinnliga) högerspöken och liberaler som jagar honom. Men stämmer det? Inte det jag fick fram under en tågresa hem till Skåne.

ho%cc%88na

Jag gick igenom drygt 80 tweets om programmet och klassificerade dem. Här är rangordningen (observera att en tweet kan ingå i mer än en klassificering):

  1. Tweets som frågasatte Jan Guillous närvaro i SVT Agenda om rysk underrättelseverksamhet på grund av hans historiska kopplingar till KGB, Irak, att han blev spioneridömd 1974. När jag kom över 26 stycken tweets konstaterade jag att här fanns en vinnare.
  2. Tweets där Gunnar Karlsson tydligt pekades ut som tydlig och klargörande i inslaget. 20 stycken.
  3. Tweets som uttryckte att det var höjden av humor att Jan Guillou var med i Agenda och kommenterade spionage/agentverksamhet. 14 stycken. En av mina favoriter är ”Jan Guillou om ryskt spionage? Vad näst? Leif GW Persson om träning? av Mathias Berg.
  4. Tweets som ifrågasatte Jan Guillous närvaro i Agenda om rysk underrättelseverksamhet men oklart varför (8 stycken, här ingår Szyber och Weimers inlägg då de ej specificerat varför de tycker det var underligt att Guillou var med i Agenda)
    Platsen delas med Tweets att Jan Guillou inte har kompetensen att uttala sig i ämnet. 8 stycken.
  5. Kritiska tweets mot Agenda generellt. 4 stycken.
  6. Kritiska tweets mot Gunnar Karlssons framträdande. (1 tweet)
  7. Tweets om att Jan Guillou bidrar med något till programmet (1 tweet).
knypegard

Moderat och polis begriper inte SVT Agendas val av kommentator.

Uppräkningen är ingen exakt vetenskap. Graderna kan diskuteras. Men ni ser de tydliga tendenserna.  Jan Guillous tes om kritiken av honom som ”en gediget kunnig vänsterman” har inte alls stöd på twitter. Tvärtom dånar kritiken mot Jan Guillou för bristande kompetens, men allra främst för hans historiska kopplingar till främmande underrättelse- och säkerhetstjänster.

Indirekt blir den massiva kritiken mot Jan Guillou egentligen en massiv kritik mot SVT Agenda, som avhöll sig från att nämna Guillous egen underrättelse- och spionbakgrund. Att han dömts för spionage mot Sverige 1974, erkänt arbete för KGB i fem år där han signerat kvitton eller för all del hans kontakter med irakiska underrättelsetjänsten och DPFLP-chefen Abu Leila där Guillou instruerar Abu Leila att han ska gripa och förhöra en svensk underrättelseagent under dödshot.

Om det här fick folk inte höra. Istället sa Agendaspeakern bara att”spionförfattaren och debattören Jan Guillou, som följt frågan i många år” skulle säga sitt.  

Den som faktakollar Jan Guillou inser hur pinsam hans krönika i AB är. Guillou hävdar ju där att Agenda haft ett problem att intervjua MUST-chefen Gunnar Karlsson. Tesen är att det finns ­”uppenbara problem med att intervjua någon vars jobb är hemligt och kringskuret av en omfattande tystnadsplikt” varpå ett exempel ges:

”’Bedriver Sverige illegal under­rättelseverksamhet i Ryssland? Har också vi, med andra ord, agenter ute på fältet?’ På sådana frågor kan chefen för Must bara svara nej. Varje annat och sannare svar vore lika otänkbart som skandalöst”, skriver Guillou.

Det är nu han förklarar bakgrunden till sin medverkan i Agenda ty redaktionen ”försökte lösa problemet genom att i samma program ställa några sådana frågor till en lämplig civilist, i det här fallet den journalist och författare som skrivit mest i ämnet. Just som civilist och ickepolitiker kan jag nämligen formulera mig mycket friare.”

Kort och gott förklarar Jan Guillou att det är Han som kommer in som en räddande ängel, eftersom han skrivit mest i ämnet, så att Gunnar Karlsson slipper ljuga och slingra sig när han får frågan om vi bedriver underrättelseinhämtning mot Ryssland, och om vi har agenter där.

Säger då Gunnar Karlsson nej, som Jan Guillou trosvisst påstår? Nej. Jan Guillou har fel. Svaret blev:

”Att vi bedriver underrättelseverksamhet utanför Sveriges gränser mot yttre hot , ja det är ju en av Musts kärnuppgifter, men vilka metoder vi använder det hör också till underrättelsetjänstens klassiska svar att det kommenterar vi inte. Inte heller kommenterar vi vilken kapacitet vi har.”

”Det låter ändå som en bekräftelse?” säger Mats Knutsson i studion.

”Det var i alla fall inte menat som vare sig en bekräftelse eller en dementi. I den frågan kommer jag att fortsätta vara så envist oklar jag bara kan”, säger Gunnar Karlsson.

maandiGunnar Karlsson har nyss pekat ut Ryssland som den främsta part som utför påverkansoperationer och IT-attacker mot Sverige. Man behöver inte vara Einstein, eller ha en Jan Guillou, för att förstå Gunnar Karlssons svar. Vi jobbar på frågan, men ryssen ska inte veta hur.

Varför är detta inlägg viktigt? Därför att Guillou använt Aftonbladet som en megafon där han försöker påverka folks uppfattning om vad som hände i Agenda. Han kallar sig ”lämplig civilist”, ”ickepolitiker”, han lanserar att han som ”journalist och författare” kan ”svara på frågor om vilka ämnesområden som är särskilt viktiga för svensk underrättelseinhämtning” därför att han skrivit ”mest i ämnet”.

lundgren

Jan Guillou påstår att ”Twitter är ju ett ­medium där lögn och oklarhet rörs ihop”. Men är det så? Min statistiska analys visar att Twittrarna har ganska klart för sig att det var allt underligt att dra in Jan Guillou i studion, i synnerhet när SVT Agenda blott presenterade Jan Guillou så här:

”Spionförfattaren och debattören Jan Guillou, som följt frågan i många år, menar att den ökande rapporteringen i media och från militären i kombination med det höjda tonläget i Ryssland får oss att se överdrivet mycket spioneri i sådant som sedan visar sig vara nåt helt annat.

Det är hälsosamma reaktioner som kommer som ett brev på posten. Statistiken är tydlig. Folk på Twitter hade uppenbarligen inte glömt Guillous relationerna till diktaturens Irak, hans erkännande om att han jobbat fem år för KGB eller för all del att han dömdes för spionage 1974 där han senare kom att prisa sig själv för att ha skadat Sverige. Denna solkiga ”varudeklaration” saknades i SVT Agenda och det är allvarligt.

Radio- och tv-lagen anger att SVT Agenda ska vara saklig. Eller som det står på Granskningsnämndens hemsida:   

”Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.”

Den som läser Aftonbladets krönika får en helt annan bild. Guillous krönikor har uppenbarligen inga krav på att vara sakliga – och därför behövs sociala medier som en hälsosam faktakontrollerare av hans påståenden. Jan Helin, fd chefredaktör på AB, konstaterade ju nyligen att man i dag inte kommer så långt med faktafel då sociala medier finns.

guillou1

Känns som en garanti för att slippa bli omnämnd i en krönika av Guillou. Både skämta om honom och påminna om KGB-fakta.

En annan sensmoral av detta inlägg är att det lönar sig att påpeka Jan Guillous dubiösa underrättelse- och spionagebakgrund i en tweet. Då slipper man hamna i hans AB-krönikor. Magnus Ranstorp, som Guillou brukar ondgöra sig över, var ju en av de skarpaste kritikerna, men han kom inte med i krönikan över huvud taget. Kanske var det för att Ranstorp använde humor, publicerade Expressens KGB-löpsedel med sin tweet och då han i Expressen var så tydlig om varför han ansåg Guillou olämplig som kommentator.

Fotnot: Detta inlägg kommer under dagen att kompletteras med bilder och länkar till tweets.

Håll ut! Se gärna SVT Agenda under tiden och bilda dig själv en egen uppfattning.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik, MUST, Ryssland, SVT, underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.