Jan Guillou förstår inte skillnaden mellan Top Gun och Das Boot

I förra inlägget utlovade jag fortsättningen på Jan Guillous Vendetta mot fd IB-agenten Gunnar Ekberg år 1996 i Aftonbladet. Det som ledde till att biträdande riksåklagare Solveig Riberdahl drogs in i ett mediespektakel.

Bakgrunden är alltså att TV4 den 18 april 1996 sände dokumentären ”Verklighetens Hamilton” av journalistparet Roger Magnergård och Ebba Lindsö. För första gången berättade den fd IB-agenten Gunnar Ekberg om sin tid som infiltratör av den tidens värsta terroristorganisation, PFLP, och om sin tid i den svenska extremvänstern.

Jan Guillou nämns mycket kort i slutsekvenserna av den timslånga dokumentären. Gunnar Ekberg berättar om köksbordscenen i Göteborg. Därefter redogör speakern (Roger Magnergård) för avslöjandet i FiB/Kulturfront och säger sedan att Jan Guillou därefter har slagit mynt av det hela. Jan Guillous Hamiltonböcker flimrar förbi.

”Delar av romanhjälten Carl Hamiltons drag och även äventyr är hämtade direkt från den svenska agentens liv. Ett liv som kunde blivit annorlunda om Guillou fått sin vilja fram. Han ville att palestinierna skulle gripa honom”, säger Roger Magnergård.

Därefter läser nästa speaker (Ebba Lindsö?) upp delar ur Jan Guillous hemliga kurirbrev till det till KGB knutna DPFLP, där Jan Guillou instruerar den palestinska underrättelsechefen att Gunnar Ekberg ska gripas nästa gång han kommer till Beirut och förhöras under dödshot.

”Men, eftersom Gunnar kommer ned till dig, tydligen på något uppdrag, anser jag det mycket mer effektivt om du där nere kunde ta hand om förhöret.”

”Han kommer att ha mycket mer skäl att vara rädd för konsekvenserna av att icke-samarbete med dig, naturligt nog, då han är långt ifrån den svenska polisen”, läser speakern, vilket du kan höra här.

Just detta fick alltså flera journalister att ringa upp Jan Guillou och be om en kommentar, varpå Jan sammanfattningsvis hävdade att Gunnar Ekberg var en mytoman. Som om det inte var nog gav Aftonbladet Jan Guillou eget spaltutrymme för en krönika den 22 april 1996 där Janne formligen megakräktes över Gunnar Ekberg.

Det är just denna krönika som SvD senare, i en artikel den 2 maj 1996, refererar till och som uppges vara själva orsaken till att biträdande riksåklagare Solveig Riberdahl påstås vara på väg att inleda en polisutredning mot Gunnar Ekberg. Brottsrubriceringen som kan bli aktuell uppgavs vara förberedelse till mord.

Guillous krönika i AB 22 april 1996.

Guillous krönika i AB 22 april 1996.

Vad skriver då Jan Guillou i sin krönika den 22 april 1996? Egentligen är det faktiskt den mest förfärliga krönikan jag sett från Jan Guillou. Den slår faktiskt till och med den om Göran Kropp och Ola Skinnarmo från 2000.

Men så där efter lite funderande över den äreröriga krönikan med uttryck som ”vimsligt TV-reportage”, att Gunnar Ekberg varit den ”statlige tjallaren” och att han hade ”mytomana böjelser”, att det han sysslat med var ”föga heroiskt”, för att inte tala om hans rapporter, som var ”livfulla” och försvarsmakten ”var korkade nog” att använda sig av dem, för att inte tala om riksdagen som fick ett ”satanistiskt infall” och offentliggjorde en rapport.

Det här var alltså den förfärligaste Guillou-krönikan jag någonsin läst, men efter ett tag började jag analysera och fundera. Själva tesen som Jan Guillou lade fram sammanfattades ju rätt väl i rubriken: ”Agentromantiken jönsade bort brottet”. Problemet var att jag inte fick ihop hans argument.

I ingressen framhävde Guillou att TV-inslaget varit vimsigt. Men jag, som har sett dokumentären många gånger, ser bara något finstämt och eftertänksamt. De brott som Jan Guillou hävdar (spionage och insinuationer om mord) är ju också intressanta påståenden, när vi nu vet att Jan Guillou inte bara är dömd för spionage (1974) utan att han 2009 skulle komma att medge att han arbetat för KGB, vilket fick Expressen att ge honom epiteten Sovjet-agent och KGB-agent, uttryck som till och med PON konstaterat är korrekta benämningar för en period av Jan Guillous liv.

”Det spelades filmmusik från ”Top Gun” och mina böcker förevisades i bild, flygplan exploderade och en atombomb fälldes från ett flygplan. En i och för sig intressant fotnot i den moderna svenska historien jönsades bort i agentromantik”, skrev Jan Guillou 1996.

Problemet är att det inte stämmer. Just Jan Guillous agentromantik är ju precis det som Gunnar Ekberg förklarar inte har med verkligheten att göra. Det ska dock bli dråpligare:

Jan Guillou påstår att musiken som spelas i Verklighetens Hamilton är från Top Gun. Detta lurar läsaren att tro på vrålande elgitarrer och PAH PAH PAH DADAM! 

Jag är ju inte bra på musik, så jag lade ut en eftersökning på twitter med introt från dokumentären och bad folk hjälpa mig. Ingen trodde på att den finstämda gitarrmusiken har något med Top Gun att göra. Själv tyckte jag det lät som Stanley Myers. Ni vet. Han som gjorde den berömda Cavatina.

När jag fick reda på varifrån musiken till Verklighetens Hamilton kom började jag faktiskt gapskratta. Superduperresearchern och allvetaren Jan Guillous hela tes gick ju ut på att Verklighetens Hamilton var en jönsig agentromantisk dokumentär, där det agentromantiska förstärktes av Top Gun-musik och bomber.

Dokumentärmakarna hade faktiskt gjort ett mycket medvetet musikval. Filmmusiken kommer nämligen från den tyska krigsfilmen Das Boot, den som IMDB så träffande sammanfattar som ”The claustrophobic world of a WWII German U-boat; boredom, filth, and sheer terror”, alltså ganska skrämmande nära den värld som Gunnar Ekberg beskriver att han jobbade i som hemlig agent. Några u-båtar finns inte med i filmen, däremot en hel del om dykning, undervattensscener och undervattensattentat.

Hela Jan Guillous tes faller platt. Lyssna själv och jämför! Musiksekvensen ur Das Boot hittar ni här på youtube 9 minuter in i inslaget. Klaus Doldingers musik återfinner ni i Verklighetens Hamilton, lyssna här (ursäkta den sumpiga kvaliteten). Jag har också ut sekvensen kring ”köksbordsscenen i Göteborg” där agentromantiken hänvisas till Jan Guillous egna böcker. Gissar att Jan Guillou upplevde dessa kommenterar som, ja typ ”kränkande”.

Fotnot: För er som vill jämföra med det som är mest likt så har ni Memories från Top Gun att lyssna på här. Påminner bitvis om Das Boot-melodin i slingan, men är i övrigt långt från Das Boot. Måhända för att den kom före – det är fem år mellan låtarna.

 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DPFLP, FiB/Kulturfront, Gunnar Ekberg, IB, IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, KGB, PFLP, Sverige. Bokmärk permalänken.