Guillous Vendetta mot Gunnar Ekberg – drar in riksåklagaren i tv-bråk

Den 18 april 1996 sände TV4 dokumentären ”Verklighetens Hamilton” av journalistparet Roger Magnergård och Ebba Lindsö. För första gången berättade IB-agenten Gunnar Ekberg om sin tid som infiltratör av den tidens värsta terroristorganisation, PFLP, och om sin tid i den svenska extremvänstern.

I ett tidigare inlägg berättade jag om reaktionerna och skriverierna före och efter dokumentären. Det är uppenbart att Jan Guillou var störd av att dokumentären sändes. Orsakerna menar jag är flera.

Jag har sett dokumentären flera gånger. Den är väldigt lågmäld och finstämd där en människa bakom många år av rubriker och löpsedlar, och ett ibland ganska obehagligt liv, med egna ord får berätta om agentens vardag.

Jan Guillous reaktion på programmet var aggressiv och en skarp kontrast till dokumentärens innehåll. Synd av TV4 Play inte fanns på den tiden så att de som missat dokumentären kunnat göra en liten jämförelse och bilda sig en egen uppfattning bortom Guillous mytomananklagelser!

Varför blev Jan Guillou då så arg?

För det första för att Gunnar Ekberg hade fått 50 minuter egentid i den tv-kanal dit Jan Guillou hade vissa kopplingar. Ungefär vid den här tiden ska han bl a ha jobbat för Kalla Fakta. 

För det andra måste Verklighetens Hamilton ha stört Jan Guillous ego eftersom han själv blev beskriven som en nervös typ som ville ha ihjäl Gunnar Ekberg.

För det tredje hade Jan Guillou och TV4 vissa kommersiella intressen som ibland var gemensamma och ibland gick stick i stäv med varandra. 

I SvD-arkivet hittar jag flera intressanta artiklar om filmen Vendetta. Den 14 december 1994, innan biopremiären, har SvD en artikel om hur produktplaceringen står som spön i backen i filmen. Detta nya fenomen skulle vi få se mer av i svenska filmer. Filmen Vendetta sågas rejält i SVD, men hamnar ändå etta på biotoppen. Den 27 april 1996 rapporterar SvD att biofilmen Vendetta inbringat 15 miljoner kronor till TV4.

Den 3 mars sände Tv4 första delen av sex i tv-versionen av Vendetta. Detta kryddades t ex den 9 mars av dokumentären ”Bakom kulisserna: Vendetta” där TV4 varit i Italien och följt filminspelningen. Skådespelarna intervjuas.

Kort och gott: När TV4 sände dokumentären Verklighetens Hamilton om Gunnar Ekberg den 18 april 1996 befann sig Jan Guillou mitt uppe i en massmedialt mysig surfvåg där hans varumärke som framgångsrik författare och tron på honom som kunnig på underrättelse- och säkerhetstjänster ständigt stärktes.

Även om den vanlige tittaren kanske inte tänkte på det fanns här flera saker som måste ha fått Jan Guillou att sätta sitt dagliga intag av franska fina viner i vrångstrupen.

Jan Guillou som själv skrutit vitt och brett om hur nära vän han varit med IB-chefen Birger Elmér fick alltså se Birger Elmér visa sitt stöd för Gunnar Ekberg i dokumentären. Från försvarsmakten ställde högkvarterets Owe Wagenmark upp och bekräftade Ekbergs goda insatser. Dessutom visades Gunnar Ekbergs betyg från försvarsmakten upp.

”Delar av romanhjälten Carl Hamiltons drag och äventyr är hämtade direkt från den svenska agentens liv”, säger speakern. ”Ett liv som skulle kunna blivit annorlunda om Guillou fått sin vilja fram. Han ville att palestinierna skulle gripa honom.”

Guillou påstås inte bara ha plankat ur Gunnar Ekbergs liv! Tittarna får höra Ebba Lindsö läsa ur Jan Guillous hemliga kurirbrev till DPFLP:s underrättelsechef där Guillou instruerar underrättelsechefen att Gunnar Ekberg ska gripas och förhöras under dödshot när han kommer till Beirut nästa gång, läs brevet här.

Ekberg berättar också om vad som hände när Jan Guillou sökte upp honom i Göteborg inför IB-avslöjandet 1973. Ekberg berättar hur han lurar i Guillou en förklaring om att han inte alls jobbar för IB, men att IB sökt upp honom för länge sedan. Guillou beskrivs vid konfrontationen som nervös och att han bad om att få låna telefonen var femte minut för att säkra någon utanför att han levde.

(Han) ”gjorde upp en dramatisk bild av sån verksamhet som vida översteg verkligheten, säger Gunnar Ekberg i dokumentären och förklarar att man inte springer omkring och skjuter varandra hela tiden.

Den 19 april ger SvD en resumé av dokumentären Verklighetens Hamilton, som är en ganska bra sammanfattning att läsa. Guillou definieras av Ekberg som en person som förstärker försvarsviljan genom sitt författarskap. Jag noterar dock att SvD satt underrubriken att Guillou ”anklagas för angiveri”.

Den 20 april får Guillou ordet. TT rapporterar att Guillou säger att Gunnar Ekberg är en ”mytoman”.

”Gunnar Ekberg är så långt från Carl Hamilton man över huvud taget kan tänka sig. Gunnar Ekberg är ju en liten angivare”, citerar Kvällsposten honom.

Det är uppenbart att Jan Guillou inte gillar kopplingarna mellan Gunnar Ekberg och hans Carl Hamilton. Det är ju inte så ärofullt att ha plankat ur någons liv. Det är uppenbart att Guillou inte heller gillar att Gunnar Ekberg fått egentid i tv. Jag ler när jag läser uttrycket ”liten angivare”. Ska Guillou säga som både är kort i växten och av många har noterats ha korta armar.

Hur slutar då hela denna historia? Den 2 maj 1996 rapporterar SvD att Dagens Eko på Valborgsmässoafton rapporterat att biträdande riksåklagare Solveig Riberdahl kommer att inleda en polisutredning mot Gunnar Ekberg. Orsaken uppges vara den tv-dokumentär som sänts den 18 april 1996 och att Jan Guillou några dagar senare i Aftonbladet, dels betecknat Gunnar Ekberg som mytoman, dels påpekat att ”Ekberg i programmet faktiskt erkänt delaktighet i brott, spioneri och/eller mord, som ännu inte preskriberats.”

”Det skrev jag som en utmaning till landets åklagare”, citeras Jan Guillou av SvD.

Min tolkning är att han mediestrategiskt skickligt som vanligt vill leda bort uppmärksamheten från sin egen person. SvD uppger i alla fall att Jan Guillou är ”mycket nöjd” med biträdande riksåklagarens beslut.

”Det blir kul att se hur det går”, citeras Jan Guillou som åter låtsas vara professor i juridik och förklarar att IB ”fäste i sin verksamhet inget som helst avseende vid svenska lagar, och saknade all juridisk kunskap. Därför kan en sådan som Ekberg än i dag sitta och prata i TV utan att fatta vad han faktiskt säger.

Den brottsrubricering som kan bli aktuell för den polisutredning som biträdande riksåklagaren ska inleda uppges vara ”förberedelse till mord”.

Jag frågar min man om han någonsin blev hörd av polis eller åklagare, och det har han inget som helst minne av. Något åtal har han inte sett röken av heller.

Enligt ett rykte jag har hört ska biträdande riksåklagaren Solveig Riberstad ha tagit sig för pannan och utbrustit ”Åh, nej. Inte den där Jan Guillou nu igen”.

Tillägg: Vad sägs om mord i dokumentären? Gunnar Ekberg får frågan om han dödat någon och säger att han inte har det.

”Däremot är det inte omöjligt att mina samlade uppgifter har lett till människors död. Det är ett rimligt antagande”, säger han i dokumentären.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Gunnar Ekberg, IB-affären allmänt, Jan Guillou, Journalistik, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Guillous Vendetta mot Gunnar Ekberg – drar in riksåklagaren i tv-bråk

Kommentarsfältet är stängt.