En film om DDR:s mordkommission och ett lands dödsryckningar

Tyskarna verkar ha gjort det igen. En film om DDR, som ger oss nya insikter och infallsvinklar. Som värmer och sliter sönder hjärtat på en gång. Som slår oss med häpnad.

Var började det? Gissningsvis med feelgoodfilmen Goodbye Lenin (2003). Därefter har det funnits flera filmer, varav jag som sällan gråter till film grät så det skvalade de första tre gångerna jag såg De andras liv (2006).

Med Weissensee (2010-2015) höjdes nivån till ofantliga höjder. För vanliga människor är den nog endast en spännande tv-serie med en bra intrig och handling, men för en Stasinörd är den så ofantligt mycket mer. Underrättelse- och säkerhetsfolkets personliga brister och hemligheter påverkar händelseförloppet. Jag skulle kunna sitta med en lista av allt det som var ”DDR” och bara pricka av. Där! Om längtan till Väst genom en parfym. Kunden vill köpa alla tre i butiken då den har ett franskt namn men får veta att hon bara får köpa en! När Falcks idrottande son blir sjuk får vi en snabb exposé genom den partistyrda dopingverksamheten. Allt utan att det känns påklistrat eller undervisande.

I dag har alltså nästa film premiär. Das Geständnis (Bikten) handlar om den socialistiska mordkommissionen i DDR. Jag skriver socialistiska, för alla som sitter i kommissionen är med i Partiet. Lösa mord i en diktatur kan man ju naturligtvis inte göra utan att vara med i Partiet. SED alltså. Mellan dagliga partifloskler ska mordkommissionen lösa mord också.

Mord? Fanns det över huvud taget mord i DDR?

Jag visste ju att våldtäkt, prostitution och porr officiellt bara fanns i det ”fascistiska Väst”. I filmen De andras liv fick vi ju veta att landet slutade redovisa självmordsstatistiken. Så officiellt fanns det inte självmord heller. Men mord? Jag har aldrig funderat på mord i DDR tidigare. Men det är ju självklart. Det fanns ju inte heller. Officiellt sett alltså. I Das Geständnis har mordkommissionärerna fullt upp med att förklara blodiga lik som inte borde finnas. Seriemördare? Vilka partifloskler kan användas för att förklara detta?

Se där! En Väst-cigarett funnen på mordplatsen! Mordkommissionen har funnit sitt bevis. En rest av kapitalismen som ännu inte städats ut. Infiltration från det ”fascistiska Väst” är bevisad. 

I Das Geständnis får vi följa mordkommissionen genom den sista skälvande tiden av DDR-eran in i en ny tid. Då personalen får whiskey istället för vodka. Och då de får utreda mord fast på ett annat sätt.

Die Welt satte rubriken ”Der erste wahre Film über den Untergang der DDR” (Den första sanna filmen om DDR:s undergång). Det lovar mycket. Trailern har ni här.

Filmen Das Geständnis har premiär i Tyskland i dag den 15 september. Jag hoppas få se den här på våra biografer snart. Recension i Berliner Zeitung har ni här. Här kommentar i MDR.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, film. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En film om DDR:s mordkommission och ett lands dödsryckningar

  1. dolf skriver:

    Redan i första stycket tänkte jag på De andras liv. Borde förstått att du sett den. Helt klart ett mästerverk och en tiopoängare.
    Jag har aldrig sett Weissensee, hade ingen aning om att det var något intressant. Så tack för tipset.
    Jag antar att du såg Deutschland 83 när den gick förra året på SVT. Skulle vara intressant att få dina synpunkter på den.

Kommentarsfältet är stängt.