Svenska kyrkans omvandling i S-riktning signerades Harald Hallén och Arthur Enberg

”… socialismen i Sverige hämtar sina argument, icke från en marxistisk samhällsteori, utan från ett allmänt rättfärdighets- och rättvisepatos, som kan härledas direkt från den evangeliska folkförkunnelse, vars främsta instrument är svenska kyrkan.”

Orden är politikern och prästen Harald Halléns. Den infördes i Vår Kyrka nr 23, den 8 juni 1944. Mitt under brinnande världskrig alltså. Läs och begrunda vad Harald Hallén skriver, för det är viktigt.

För någon vecka sedan publicerade jag ett väl läst inlägg som handlar om infiltrationen av Svenska kyrkan. Många är förvirrade över vad Svenska kyrkan är i dag. Folk undrar varför den inte vågar stå för kristenheten. Svenska kyrkan har blivit ytlig. Konturlös. Det är som om den glömt bort Gud.

Jag gav en annan nyans – den om den medvetna politiska strategin att göra Svenska kyrkan sekulärt konturlös där jag fann de första spåren på 1940-talet. 

En som läste mitt inlägg var prästen och redaktören för Svensk Pastoralskrift Anders Brogren, som kommenterade och höll med. Han skrev:

Fäderna till Sv kyrkans omvandling i s-riktning har varit Harald Hallén och Arthur Engberg. Detta har klarlagts i några avhandlingar, bl.a. av Urban Claesson.

Den fria och obundna tidskrift, som jag är med om att redigera, Svensk Pastoraltidskrift, tar upp dessa frågor i praktiskt taget varje nummer: http://www.pastoraltidskrift.nu/

Urban Claessons avhandling från 2004 heter Folkhemmets kyrka – Harald Hallén och folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemokrati, kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905-1933 (2004) och det är härifrån Halléns citat är hämtat. Jag har inte läst avhandlingen i sin helhet, men finner den historiskt mycket intressant, inte minst då den beskriver Halléns roll som politisk aktör. Hallén ville som politiker behålla statskyrkan som en Folkhemmets kyrka. Redan under hans tid fanns ambitioner inom socialdemokratin om att avskaffa statskyrkan.

På Wikipedia skummande igenom vad Hallén var för en filur. Det ska visa sig vara mer intressant än vad jag trodde. Hallén var präst och socialdemokratisk politiker. Han blev invald i riksdagen 1911 och satt med ett kort avbrott ända till 1960. Han var ledamot av andra kammaren 1912-1921, samt 1925-1960.

”Enligt Wikipedia ska Harald Hallén vid åtminstone ett tillfälle, mer eller mindre direkt från ett sammanträde med utrikesnämnden 1954, ha travat upp på den sovjetiska ambassaden och avlämnade rapport om vad som fördragits under utrikesnämndens sammanträde”, står det på Wiki utan källhänvisning.

I Claessons avhandling fann jag dock var uppgiften kommer ifrån. Uppgiften härrör från statsvetaren Bo Peterssons bok från 1994, sid 69-70, 126-127, 148, 150. Det kan inte vara någon annan bok än Med Moskvas ögon : bedömningar av svensk utrikespolitik under Stalin och Chrusjtjov

Petersson hade tagit del av nyligen släppt arkivmaterial. ”Hallén skulle också ha givit självsvåldiga råd om hur Sovjet borde ha agerat gentemot Sverige”, summerar Claesson i fotnoten, som ni hittar på sid 257 i hans avhandling.

Enligt Claesson ska Harald Halléns dotter, arkivarie Birgitta Törnell, gått i polemik i Nya Wermlands Tidningen 5/5 1995 och fått stöd av de tre arkivforskarna Seppo Isotalo, Helene Carlbäck-Isotalo och Stefan Lindgren (min anm: den senare är fd Gnistanredaktör).

Med stöd av dessa tre säkert helt oberoende arkivforskare anklagades Petersson för bland annat bristande källkritik och hade ej heller ”i tillräckligt hög grad utsatt sina arkivuppgifter för den historiemetodiska tendenskritik som borde kopplats samman med Sovjets auktoritära system”. Det fanns alltså en tendens, menade dottern & co, bland sovjetiska tjänstemän att lägga åsikter i utländska uppgiftslämnares munnar i syfte att få gehör högre upp i beslutshierarkin. Genom att hänvisa till någon annan behövde man själv inte ta ansvar.

Men så vitt jag förstår av fotnötter e dyl verkar ingen motsäga att Harald Hallén genast efter utrikesnämndens möte knallat upp på Sovjetambassaden. Han kanske var törstig?

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Socialdemokraterna, Svenska kyrkan, Sverige. Bokmärk permalänken.