Bjereld från Proletären till Säkerhetstjänstkommissionen

I mitt arkiv har jag en mängd gamla pressklipp. Flera av dem handlar om Ulf Bjereld, statsvetaren ni vet som i många år av journalister kallades ”oberoende” och som nu ingen vågar presentera utan epitetet S-märkt. S-märkt är inte den enda historiska bakgrund han har. Han är även K-märkt. K som i kommunist alltså.

Pressklippet jag tänker på är från Proletären, Kommunistiska Partiets partiorgan, och året är 1981, då partiet gick under namnet KPML(r). I nr 40/1981 presenteras Ulf Bjereld, 23, som ”kommunist och debuterande romanförfattare” på eget förlag. I artikeln kan vi läsa att Ulf Bjereld jobbat på Kallenbäcks sjukhem i 2,5 år på en ”psykogeriatrisk klinik för åldringar”. Nu vill han berätta genom romanen ”Anna, avdelning 13”.

Arbetet är tufft. Det är tungt och ”tvättning av extremt nersölade patienter hör till rutinen”. Allt detta ska Ulf ha fångat på pricken i romanen, skriver Proletären.

”Det nya med min långvårdsroman är ju inte att personalen går ut i kamp, utan att den tillgriper strejkvapnet”, citeras Ulf som ställer frågan om det är rätt att strejka då det kan drabba patienterna.

Proletären uppmanar sjukvårdsanställda att gå till bokhandeln Röda Stjärna (som by the way misstänktes vara finansierad av ryssarna) och köpa boken. Ulf uppges ha slutat på Kallenbäck efter 2,5 år. Han vill prova något nytt och jobbar nu i servicebutik.

Plötsligt inser jag varför jag blir så förbryllad. Ulf uppges ju i artikeln ha gått ut journalistskola (typ vid 20-21 års ålder) för att sedan ta sitt första jobb inom långvården. Nu byter han vid 23 år spår till servicebutik för att han vill prova något nytt. Själv undrar en flundra varför han inte söker jobb som journalist.

Artikeln i Proletären är inte de enda. I nummer 52 och 53, sommaren 1982, får plötsligt Ulf Bjereld bli journalist. Han skriver två signerade artiklar vid namn ”Georgij Gapon – en rysk Lech Walesa”.

Gapon var en rysk ortodox präst, som blev ledare för en protsaristisk arbetarförening i Sankt Petersburg vid förra sekelskiftet. Vid en fredlig demonstration besköts demonstranterna, den så kallade blodiga söndagen 1905.

Enligt Ulf Bjereld var Gapon dubbelagent och socialistrevolutionärerna lockade honom till ett sommartorp där han dömes och hängdes i en rockhängare. Liket fick hänga på väggen en månad innan det återfanns och ingen brydde sig.

”Tiden hade för länge sedan sprungit förbi honom”, skriver Bjereld.

Enligt Bjereld måste de polska arbetarna nu 1982 vända Walesa ryggen. Exemplet Gapon är belysande, menar han.

Både Walesa och Gapon framställde sig som obundna. Båda hade kontakt med myndigheterna. Bägge hade intagit en medlande roll. Bägge hade med förakt talat om politisk teori, enligt Bjereld.

”Historien lär oss att dessa herrar (Gapon och Walesa) endast är hinder på vägen som måste undvikas eller passeras. Kampen mot dem blir slag som måste vinnas om hela striden ska sluta med seger”, avslutar Bjereld.

Om jag förstått Bjereld rätt så hade det varit helt rätt att hänga Gapon där i galgen på väggen (och därmed blir det också en lösning gällande Walensa – att eliminera honom).

En som också läst Proletären från den här tiden är PM Nilsson, som 2006 skrev en ledare i Expressen och ifrågasatte Ulf Bjerelds kompetens som den ”mellanösternexpert” som han ofta lanserades som vid den här tiden. I artikeln användes rubriken ”Vem är Ulf Bjereld?”.

”Under sina år som medlem i Kpml(r) i början av 80-talet skrev han en artikel i tidningen Proletären där han kritiserade den polska frihetsrörelsen och att Solidaritet förrådde den kommunistiska saken”, skrev PM Nilsson.

Vad PM Nilsson inte nämner, men som bör tilläggas, är att Ulf Bjereld i slutet på 90-talet utsågs till ”oberoende expert” till Säkerhetstjänstkommissionen, där hans granskningsämne som ”oberoende forskare” var övervakningen av Palestinarörelsen. PM Nilsson kunde ej finna några publicerade alster som kunde visa på att Ulf Bjereld haft expertkunskap på Mellanöstern. Däremot har Bjereld haft en ganska röd tråd av engagemang för Palestinafrågan.

”Kpml(r) har ofta varit extrem i sin Israelkritik och under långa perioder hävdat att den judiska staten måste utplånas. Att vara engagerad i palestinafrågan och söka sig dit antyder ett förhållningssätt som måhända är intressant men knappast opartiskt”, skrev PM Nilsson.

Själv noterar jag att mellan dessa tre artiklar på 1980-talet så publicerar Proletären en signerad anmälan till Radionämnden i just nämnda Palestinafråga. Namnen på undertecknarna säger mig att mer än en förekom i Sjukhusspionaffären, och att en av dem, Saima Jönsson, skulle komma att granskas av den K-märkta och senare S-märkta ”oberoende” experten Ulf Bjereld tjugo år senare.

KPML(r) var ett extremt litet parti. Kamraterna som kämpade var således ganska få. Hur tänkte de som tillsatte Ulf Bjereld till Säkerhetstjänstkommissionen när han tillhört de som i högsta grad berörts av Säpos granskning?

Som av en händelse visar ju dokument ur arkiven att Ulf Bjereld kom att skydda bland annat just nämnda Saima Jönsson. För den statliga Säkerhetstjänstkommissionen anonymiserade den ”oberoende forskaren” henne till en stackars sjuksköterska som helt ofattbart blivit anklagad för än det ena och än det andra.

Men Saima Jönsson var inte sjuksköterska utan läkare. Terroristledaren Wadie Haddad talade 1972 väl om henne för min man och förklarade att hon var en av PFLP:s hemliga medarbetare, vilket finns redogjort i Gunnar Ekbergs De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst (2009). Sådant rapporterade Gunnar Ekberg om till sin huvudman, den militära underrättelsetjänsten. Informationen gick bevisligen fram till Säpo. Det framgår av Saima Jönssons personakt, som delvis är offentlig handling.

Förutom vad Säpo misstänkte henne för (som finns i Bjerelds PM till Säkerhetstjänstkommissionen) så bör det poängteras att hon 1976-1992 var gift med en terroristledare – Marwan el Fahoum. Det är alltså hustrun till en medlem i terroristorganisationen PFLP:s politbyrå som 1981 skriver i Proletären.

Tjugo år senare ska Bjereld granska henne. Som ”oberoende granskare” fick han underkänt. Som K-märkt kamrat blev det MVG.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i KPML(r), Palestinarörelsen, Saima Jönsson, Säkerhetstjänstkommissionen, Säpo, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Ulf Bjereld. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bjereld från Proletären till Säkerhetstjänstkommissionen

  1. Ping: Infiltrationen av Svenska kyrkan – från WWII till Margareta Winberg och Ulf Berjeld | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.