Ideell insamling för att Jan Guillous morfar ej ska bli fattig bonde ej trovärdig

I helgen är det gratis att söka i vissa nordiska databaser på Ancestry. Slog i morse på skoj på Jan Guillous morfar. Det var inte helt lätt, för sökmotorn var inte optimal, för att inte säga undermålig. Trots att jag hade exakta födelseuppgifter och använde mig av korrekta namn krävdes det många kreativa och varierande sökningar innan jag fick mina träffar.

Uppgifterna jag har är att Jan Guillous morfar Oscar Eilert Botolfsen enligt den svenska folkbokföringen föddes i Norge den 12 oktober 1877. Han avled den 27 februari 1953. Sista folkbokföringsadressen var Källvägen 19 i Saltsjöbaden. Han hade gift sig den 26 februari 1925. Notera att detta är det andra äktenskapet, tidigare äktenskap med juridiska tvister har jag beskrivit här.

Efter flera kreativa sökningar fick jag alltså träff. Oscar Eilert föddes som ”Oscar Eilert Bottolfsen” den 12 oktober 1877 i stadsdelen Grönland i Oslo, Norge. Fader angavs vara Hans Christian Bottolfsen och moder Mariane Eilertsen.

Några kreativa knapptryckningar senare hittar jag att Hans Christian och Mariane gifte sig den 29 dec 1868 på ”Gronland Menighet, Oslo, Akershus, Norway” Hon uppgavs då vara 18 år och han 32 (obs han född CIRKA 1836). Hennes fader var Lauritz Sonderby och hans fader Botolf Christophersen.

Grönlands menighet och Akershus kan inte annat än betyda stadsdelen Grönland och Grönlands församling. Jag börjar småle. Det är centrala Oslo. Till Akershus hör Gamle Aker kirke. Det är nog här paret har gift sig. Kyrkan ligger på Akersbakken 26 – i centrala Oslo.

Hur kan det komma sig att jag ler? Därför att jag fått intrycket av Jan Guillou att hans släkt är från de stora norska vidderna. I hans memoarer På jakt efter historien beskriver Jan att morfadern och hans bröder ”kom från enkla jordbruksförhållanden i östra Norge” Bröderna skulle ”normalt ha blivit jordbrukare som alla andra. Gården finns kvar och heter Vestre Braathe. Prästen och läraren i byn upptäckte emellertid att de tre bröderna var sällsynt begåvade och övertalade bönderna i trakten att samla ihop till högre utbildning”.

Som släktforskare och lantbrukardotter får jag inte ihop det naturliga i att barn ska bli lantbrukare om deras föräldrar gifter sig och föder barn i centrala huvudstaden. Jans morfar Oscar Botolfsen tycks inte ges anlag för att bli lantbrukare då han enligt mina gratissökningar på Ancestry både föds och döps i Grönlands församling i Oslo nio år efter att hans föräldrar gift sig i Grönlands församling i Oslo. 

I mitt tidigare inlägg har jag skrivit om en arvstvist och stora skulder mellan å ena sidan Jan Guillous morfar, å andra sidan bland annat en Lauritz Botolfsen och en Sverre Botolfsen. Tvister börjar uppkomma i arkiven strax före morfaderns död 1953 och avgörs genom upprättad bouppteckning. Vad jag inte har kunnat belägga är om Lauritz och Sverre varit bröder till Jan Guillous morfar, även om indikationerna varit väldigt starka. Läs mer här.

Kan vi hitta dessa bevis nu i helgen när Ancestry ger gratis åtgång till vissa nordiska arkiv? Vi kommer närmre i alla fall!

I svenska dödboken har jag identifierat den trolige brodern till Lauritz Sönderbye Botolfsen, född 1881-07-01 i Norge, Orla. Han avlider 31 januari 1966 och bor då på Norr Mälarstrand 78 i Stockholm. Det är han som lämnar in en stämningsansökan mot Jan Guillous morfar i december 1952. Det rör sig om en arvstvist från 1881 (obs! året då Lauritz föddes) mer info här.

I utvalda dopböcker i Norge hittar jag en annan stavning för Lauritz Botolfsen, nämligen Laurits Sonderby Betelfsen, som döps i Oslo den 3 oktober 1881. Fader uppges vara Hans Kristian Betelfsen och modern Mariane Eilertsen. Att Lauritz Sönderbye Botolfsen och Laurits Sonderby Betelfsen är samma personer är inte 100-procentigt fastslaget, men så gott som i min värld.

Några sökningar senare och jag hittar Einar Sverre Bettelsen, som döps 10 augusti 1879 i Oslo. Fader är Hans Christian Bettelsen och moder är Mariane Eilertsen.

Inte heller här har vi 100-procentigt bevis om broderskap, men på gratisnivån nöjer jag mig här. Jag har ganska starka indikationer på att jag hittat bröderna. Dessutom har jag funnit att familjen Hans Christian Botolfsen inte alls verkar vara av den lantliga karaktär, så som jag getts intryck i Jan Guillous memoarer.  

Förutom träffar för giftermål i Oslo 1868 och barn födda eller döpta i staden Oslo 1877, 1879 och 1881 så får jag träffar på ytterligare två storstadsdöpta barn till Hans Kristian Botolfsen och Mariane Eilertsen Sónderby: Borghild Elfi Botolfsen döps 27 okt 1889 i Oslo. En Hans Lauritz Christiansen får uppenbarligen ett nöddop i Gronland församling i Oslo den 8 mars 1869. Han uppges nämligen dö samma dag.

Vidare finner jag med mina gratissökningar flera begravda Hans Christian Botolfsen. Den enda som platsar som den döde anfadern till Jan Guillou är en Hans Christian Botolfsen vars pappa hette Botolf Christophersen (BINGO!) och född 1 januari 1837 (att jämföra med född ca 1836). Jag tror därmed att jag hittat Jan Guillous morfars farfar, som uppges ha begravts sommaren 1899 på ”Oslo Hospital Oslo”, vilket ej bör uttalas på engelska utan på ren skandinaviska. Oslo hospital är nämligen detsamma som Gamlebyen, dvs en församling/stadsdel i centrala Oslo.

Så nu kanske ni förstår varför jag småler. Jag har hittat två starka indikationer med nio års mellanrum och ytterligare fem indikationer med 31 års mellanrum, 1868-1899, som tyder på att familjen Hans Christian Botolfsen är stadsbor, till och med bosatta huvudstaden. Att sönerna ”normalt” skulle ha blivit jordbrukare, som Jan Guillou beskriver i sina memoarer, förefaller inte trovärdigt.

Den som tycks komma från landet är alltså inte Jan Guillous morfar. Det verkar som om Jan Guillou, som sägs vara så duktig på reseach, har tagit fel på generationerna i släkten. Stämmer det med de enkla Ancestry-sökningarna gifter sig Botolf Christopherson och Helene Hansdr (sic!) den 4 april 1835 i Hobol Ostfold, Norge. Den 1 januari 1837 eller därikring föds alltså sonen Hans Christian Botolfsen i Hobol Ostfold. Hans Christian, Jan Guillous morfars far, tycks ej vara åt det lantliga hållet. Han gifter sig i stan vid 32 års ålder och tycks där förbli till sin död.

Jag har fått ganska bra träff på dessa gratissökningar. Hobol Ostfold stämmer alldeles utmärkt med det ”östra Norge (Østfold, närmsta stad Moss…) … Gården finns kvar och heter Vestre Braathe”, som Jan Guillou anger i sina memoarer (se sid 6 här) eller för all del här.

Förutom att Jan Guillou verkat ha tagit fel på generationerna så får jag inte längre ihop beskrivningen i memoarerna. Enligt Jan Guillou ska läraren och prästen i byn (Østfold antar jag) ha övertalat bönderna i byn att samla in pengar till de begåvade bröderna (Oscar, Sverre och Lauritz).

”Det skulle ha varit synd och skam, menade de två boksynta, om dessa pojkar skulle bli fattiga bönder som alla andra”, skriver Jan Guillou i memoarerna och menar att pengarna senare användes till studierna till diplomingenjör i Dresden.

Som släktforskare måste jag säga att beskrivningen inte känns så trovärdig. Det förefaller ej troligt att en barnaskara som verkar ha växt upp i huvudstan har tankar åt lantliga yrkesval. Varför en präst och en lärare ska ha lyckats övertala bönder på barnens faders födelseort att samla in pengar för de begåvade barnen begriper jag inte. På 1800-talet hade de flesta fullt upp med att ta hand om sitt egna och de sina. Jag har aldrig hört talas om svenska bönder som skänkt pengar så att fattiga och obemedlade gossar fick åka till Dresden och läsa till ingenjörer. Kan de norska bönderna ha varit mer givmilda?

Viktigare, som släktforskare, hade nog varit att belägga antalet barn, se om det fanns fler barn samt hitta vad fadern försörjde sig som i Oslo. Det är också viktigt att titta på vad som hände vid det som ser ut som faderns dödsfall 1899. Jan Guillous morfar är då 22 år. Hans två bröder är 17 och 19 år. Den lilla flickan Borghild Elifi, om hon fortfarande lever, är då tio år. Jag hittar ej med sökningarna om mamman är i livet.

Barnafäders dödsfall eller att helt bli föräldralösa var förr i tiden katastrofer på ett djupare plan än vad det är i dag. Det skulle göras arvsskiften och minderåriga skulle försörjas eller kastades ut i arbetslivet. Att Jan Guillous morfar och dennes bröder fick läsa till diplomingenjörer var ju jättebra, men den guillouska förklaringen har för mycket av romantiskt önsketänkande över sig.

Om insamlingen i Østfold har skett är det troligare att det rört sig om ett arvsskifte som måste lösas. Jag noterar att striden mellan Jan Guillous morfar Oskar Eilert Botolfsen och brodern Lauritz Bolofsen år 1952 gäller ett arv som anges i 1881 års penningvärde, dvs Lauritz födelseår. När fadern troligen dör är Lauritz bara 17 år.

Vestre Braathe

Gården i Vestre Braathe i Norge finns med i Jan Guillous morfars bouppteckning. Oscar Botolfsen äger 7/40-delar i den och i en djurbesättning.

När Oskar Botolfsen 1953 dör räknas senare i bouppteckningen upp egendom i form av 7/40-dels fast egendom i Vestre Braathe i Norge och 7/40-dels egendom i djurbesättningen på nämnda gård, och 7/40-dels andel på banken som är kopplad till denna egendom.

Den ideella insamling för att gossarna inte ska bli fattiga bönder, som Jan Guillou ger sken av i sina memoarer, förefaller helt enkelt inte trovärdig.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ideell insamling för att Jan Guillous morfar ej ska bli fattig bonde ej trovärdig

  1. Måhända har den undermålige kioskboksmakaren och våldspornografen fastnat för begreppet ”Ideell andel”, vilket förekommer i den aktuella bouppteckningen, utan att i sin nonchalans och notoriska brist på källkritik förstått att ta reda på dess innebörd. Juridisk anger detta begrepp ägandeandel i en helhet där fördelningen, mellan ägarna, av den specifikt ingående egendomen icke är klarlagd.

    I övrigt samstämmer mina erfarenheter på genealogins område med de anförda. Arvskiften har alltid varit centrala vilket visas av det tidigaste skriftliga källmaterial vi känner. ”Ideella insamlingar” är inget annat än trams och rena fantasier.

    • Lena Breitner skriver:

      Du tror alltså att han sett bouppteckningen! Det tror inte jag. Jag har inget intryck av att han är en ”grävare” i arkiven. Tack för bidraget till min blogg ang juridisk tolkning av ideell andel.
      //Lena

  2. Att den undermålige kioskboksmakaren och våldspornografen (jfr ”Blå Stjärnan”) Guillou är en opålitlig notorisk lögnhals synes mig icke vare någon nyhet. Den intressanta och vederhäftiga genomgången ovan är ännu en bekräftelse på nämnda förhållande.

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Thomas!
      Nu är ju en snabbkoll på Ancestry enbart ett sätt att skanna av arkiven. Enligt konstens alla regler måste en släktforskare ”föda, döpa, konfirmera, gifta, döda” och koppla ihop barn och föräldrar till personen för att det ska vara 100-procentigt. Det har jag ej kunnat göra med den söktjänst jag haft, men uppgifterna är så entydiga att jag valt att gå ut med dem.

      Skildringen av de fattiga bondsönerna förefaller inte särskilt trovärdig, då det verkar vara generationen innan som tycks lämna bonnalandet.

      Min erfarenhet som släktforskare säger mig att det är dödsfall och arvsskiften och försörjningsansvar för minderåriga som sätter saken till sin spets. Inte några ideella insamlingar.

      Hälsar
      Lena

Kommentarsfältet är stängt.