Per Michaelsen – Stasiagent eller bara skicklig journalist?

I veckan kunde dansk media berätta att Politikens tidigare chefredaktör Bo Lidegaard ska betala 100 000 danska kronor i skadestånd till den 73-årige journalisten Per Michaelsen. 

Bakgrunden är att tidningen BT i april 2012 publicerade en intervju med kalla krigsforskaren Thomas Wegener Friis. I artikeln förklarade Wegener Friis att han hittat dokument som visar att en offentligt känd person av allt att döma stått bakom de allvarligaste fallen av omstörtande verksamhet mot Danmark i nutid. Wegener Friis förklarade att han var chockad av det han fått veta.

”Vi kender mange sager med danske fodfolksspioner, der har indsamlet oplysninger, men den her sag er i en helt anden liga, sa han till BT. Det, han har gjort, er grimt og har påvirket det danske samfund i negativ retning. Det gør dybt indtryk på mig. Der er ingen tvivl om, at det er den værste spionsag i Danmark.”

Vem mannen var och vad han i detalj ska ha gjort avslöjade inte Wegener Friis. Men det jag som Stasiforskare kunde utläsa av artikeln i BT var att personen levde och att mannens akt destruerats vid murens fall och att det skulle finnas information om honom hos CIA. Det betyder att personen tillhörde, eller möjligen listats hos, Stasis civila utrikesspionage, HV A, samt att personen fortfarande setts som aktiv hösten 1988.

BT valde rubriken ”Dansk storspion nära att avslöjas”, men något mer än nära har har det ännu inte blivit. Men en dryg månad efter BT-artikeln slog Politiken på stort och pekade ut journalisten Per Michaelsen som varandes den som Thomas Wegener Friis ska ha syftat på. Wegener Friis avböjde att vare sig bekräfta eller dementera Politikens utpekning. Politiken uppgav att deras källor var kollegor till Wegener Friis som med egna öron hört Wegener Friis säga att det var Michaelsen som åsyftades.

Att Bo Lidegaard gjorde ett stort risktagande med utpekandet i sin publicering var uppenbart. Det finns tillräckligt många juridiska och pressetiska utlåtanden internationellt sett som visar att det krävs skriftlig dokumentation alternativt eget erkännande för att klara en publicering där någon utpekas som ”spion”. 

Nu hade inte Politiken påstått att Per Michaelsen varit ”storspion”. De hade ”bara” skrivit att han var den misstänkte storspionen. Inte ens sådana vaga utpekningar håller enligt Köbenhavns byret. Bo Lidegaard blir 100 000 kronor fattigare.

Politikens artikel ligger kvar på nätet, och där kan man läsa något mycket intressant just gällande Per Michaelsen. Per Michaelsen pluggade i Östberlin 1967/68. Mellan åren 1970 och 1974 arbetade han som tysklandskorrespondent för danska tidningen Information, för Danmarks Radio och även för den tyska tv-stationen ZDF. 1979-2003 jobbade han på Extra Bladet. Och så en sak till: Han har gjort sig känd för att skriva om Stasi efter murens fall. 1996 kom hans första bok om Stasi ut, Stasi og Danmark, vilket följdes av ytterligare en bok om Stasis kontakter i Danmark 1999.

Det intressanta med Politikens artikel är att det anges att Thomas Wegener Friis och den tyske Stasiforskaren, tillika världens främsta expert på HV A, Helmut Müller Enbergs, tidigare har framfört intressanta uppgifter om Per Michaelsen. 2009 ska de ha publicerat förvånande kommentarer över att Per Michaelsen kunde offentliggöra namn och täcknamn på danska Stasi-agenter två (2) år före personalen på Stasiarkivet fick »styr på dæknavnene« på agenter i utlandet. Om de då menar 1996 eller 1999 vet jag ej. Men notera att Helmut Müller Enbergs jobbar på Stasi-arkivet, så han bör ha insyn.

”Det er næsten (…) umuligt, at Stasi-arkiverne før 1996 har udleveret informationer om ‘Nelly’ og ‘Gast'”, skrev Wegener Friis och Müller Enbergs i tidskriften Arbejderhistorie där de också ska ha slagit fast att ”Per Michaelsen havde forbindelse til folk fra HV A”. 

Blir man en Stasi-agent av de här påståendena? Knappast. Men jag har mött folk som varit förvånade över Michaelsens kameleontliknande förmåga att inte bara hitta Stasiagenterna utan även ringa upp dess offer, som skyddas av tysk lagstiftning. Dessutom så tidigt efter murens fall att inte ens personalen själv hade koll på de utländska agenterna, gissningsvis då t ex ”Nelly” var kopplade till Rosenholz, som utlämnades till Tyskland 2000-2003.

Fallet Per Michaelsen är underligt, men på vilket sätt det är underligt har jag aldrig riktigt kunnat reda ut. Men jag är övertygad om att svaret är väldigt intressant.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, DDR, Journalistik. Bokmärk permalänken.