JO-anmälan mot Ulf Bjereld – for han med osanning i Säkerhetstjänstkommissionen?

Nyheten om att Ulf Bjereld JO-anmälts. SR, skärmdump.

Nyheten om att Ulf Bjereld JO-anmälts. SR, skärmdump.

Den 17 mars 2003 meddelade Sveriges Radio att professor Ulf Bjereld anmälts till Justitieombudsmannen, JO. De tidigare IB-agenterna Gunnar Ekberg och Svante Winqvist anklagade Bjereld för att ha farit med osanning i sin rapport till Säkerhetstjänstkommissionen om den svenska Palestinarörelsen (SOU 2002:95). Därtill kritiserade Ekberg och Winqvist Ulf Bjereld för att han faktiskt inte talat med dem, konsekvent tillmätt personer ur den så kallade palestinarörelsen trovärdighet samtidigt som han i rapporten betecknar Gunnar Ekberg som inte trovärdig. Vad han  baserade dessa slutsatser på var oklart.

Striden mot Ulf Bjereld var inte en nyhet för det svenska folket. I januari 2003 gick Ulf Bjereld ut på DN debatt. Den 9 januari svarade Gunnar Ekberg och Svante Winqvist på DN Debatt och kritiserat hårt Bjereld. Ulf Bjereld läxades minst sagt upp som en ej seriös forskare.

”Ulf Bjereld hävdar att Gunnar Ekberg ”levererade skrönor om Jan Guillou som aktiv terrorist”. Ulf Bjereld skall som professor objektivt utreda förhållanden inom en underrättelsetjänst. Man borde kunna kräva att en statlig utredare fattar rapporteringspolicyn och inte gör rapportören personligt ansvarig för alla de rykten, lösryckta idéer och ”snack” som seglade runt i de organisationer som Jan Guillou med flera stod
i intim kontakt med”,
skriver de bland annat.

”Att vi skulle ha betecknat Jan Guillou som aktiv terrorist är Bjerelds slutsats. Själva trodde vi honom inte kapabel till det, men däremot hade han ett utvecklat kontaktnät med palestinskt underrättelsefolk, vilket faktiskt indirekt kom till nytta.”

Vad för slags vetenskapsman var Ulf Bjereld? Var han trovärdig? Vilka källor hade han använt? Men först och främst: Varför i hela fridens namn pratade Ulf Bjereld  aldrig med Gunnar Ekberg och Svante Winqvist? En seriös vetenskapsman borde väl höra båda sidor?

Bjereld har besparat kommissionen utgifter om 29 öre genom att inte kosta på ens ett lokalsamtal till Svante Winqvist, eller några kronor för ett rikssamtal till Gunnar Ekberg, för att muntligen skaffa sig förstahandskunskap från dem han klankar på i frågor som handlar om brott”, var det isiga konstaterandet på DN Debatt.

Av outgrundlig anledning ligger varken Bjerelds första debattartikel eller Gunnar Ekbergs och Svante Winqvists svar på nätet. Det gör däremot Ulf Bjerelds svar, som kan läsas här. Tesen Ulf Bjereld lade fram var att Ekberg talade i egen sak. Ord som ”suspekt” används om Ekberg, som påstås vara ”hårt trängd” och har fått motta ”kritik”. Bjereld besvarar över huvud taget inte själva kärnfrågan som fanns i debattartikeln: Varför Ulf Bjereld aldrig talade med Gunnar Ekberg och Svante Winqvist.

Ni vet väl att Ulf Bjereld varit KPML(r)-are innan han i mitten på 90-talet gick över till socialdemokratiska partiet? Den så kallade vetenskapsmannen Bjereld gav således för Säkerhetstjänstkommissionen hög trovärdighet till sina (forna) ideologiska själsfränder, men kunde ej höra Ekberg och Winqvist.

”Han var jävig och feg. Han vågade inte gå i kontakt med oss under utredningen”, konstaterar Svante Winqvist när jag talade med honom på telefon i dag.

Varför DN missat att inte ha hela debattsekvensen på nätet vet jag inte, men för att hjälpa till öppenhet publicerar jag härmed Gunnar Ekbergs och Svante Winqvists debattartikeln här. Nu har vi åtminstone 2 av 3 debattinlägg att läsa lätt för alla och envar!

JO-anmälan av Ulf Bjerelds rapport om Palestinarörelsen är ett intressant och fördjupande komplement till SÄKO-rapporten, bland annat då personer nämns vid namn och då de internationella kopplingarna berörs på ett initierat sätt.

JO-anmälan av Ulf Bjerelds rapport om Palestinarörelsen är ett intressant och fördjupande komplement till SÄKO-rapporten, bland annat då personer nämns vid namn och då de internationella kopplingarna berörs på ett initierat sätt.

Ekberg och Winqvist menade i sin 45-sidiga JO-anmälan 2003 (dnr 1132-2003) att Ulf Bjereld såväl förvanskat som förfalskat uppgifter i sin rapport till Säkerhetstjänstkommissionen.

Ärendet drogs i långbänk. I oktober 2005, alltså över 2,5 år senare, skriver JO Nils-Olof Berggren till Ekberg och Winqvist och ber om ursäkt för den långa handläggningen.

Beslutet blev ett bekräftande att Säkerhetstjänstkommissionen, i egenskap av en statlig förvaltningsmyndighet, stod under JO:s tillsyn. Men det fanns ett problem. Kommissionens arbete avslutades år 2002, varför myndigheten ej längre fanns. Kommissionens ledamöter, sakkunniga och sekretariat hade entledigats ”redan vid tidpunkten för Er anmälan” (2003 alltså).

”Jag gjorde den principiella bedömningen att kommissionen i och för sig fortfarande stod under JO:s tillsyn men att möjligheterna att utreda en anmälan var begränsade med hänsyn till att myndigheten hade upphört. Härtill kommer att JO:s granskning är av rättslig art och främst avser tillämpningen av gällande förfaranderegler samt att klagomålen lämpade sig mindre väl för en prövning av JO”, skrev JO Nils-Olof Berggren. :

En kommission av typen Säkerhetstjänstkommissionen kunde ej kritiseras och granskas av JO av den enkla anledningen att när de väl lagt fram sina rapporter så lades myndigheten ner, och då var de ogranskningsbara!

Själva JO-anmälan bör ses som ett komplement till Säkerhetstjänstkommissionens rapport. Här finns historiska referenser, källhänvisningar, men också namn på personer som Bjereld och Säkerhetstjänstkommissionen valt att anonymisera. Allt gissningsvis enligt rådande ”trattinstruktion” från justitieminister Laila Freivalds.

Just på grund av bristerna i Ulf Bjerelds rapport till kommissionen så publicerar jag JO-anmälan på min blogg, så får folk själva läsa och bilda sig sin uppfattning. Varsågod! Trevlig läsning!

JO-anmälan mot Ulf Bjereld

 

 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, Jan Guillou, Säkerhetstjänstkommissionen, Säpo, Sverige, Ulf Bjereld. Bokmärk permalänken.