11 h kvar att se Var är sanningen? förlåt Min sanning med Jan Guillou

I dag är sista dagen SVT Play visar Min sanning med Jan Guillou. Programmet är från 2012 och jag bloggade redan för fyra år sedan om inslaget. Då lade jag upp ett asgarv redan i introt, då Jan Guillou gav en ganska underhållande och ny version som häktningstiden 1973/74 på Långholmen.

Jan Guillou lägger an perspektivet om att han gör motstånd mot makten. Hör här:

”Vissa saker ska man tänka på i en isoleringscell. Sov inte för mycket. För att bygga upp mentalt motstånd så får man inte lukta illa. Man får inte ge upp. Man får inte vara en orakad slusk utan all personlig hygien måste skötas perfekt. Och träning. De dumma jäklarna ska pröva IB-avslöjandet i domstol”, säger Jan Guillou i introt.

”Nu gäller det att göra motstånd till sista blodsdroppen om så behövs”, fortsätter han. ”Förhören under de här månaderna handlar bara om en sak. Att tvinga ur oss uppgifter om var det kunde finnas källor i staten – och det skulle de ju inte ha.”

Jan Guillou greps tidigt på söndagsmorgonen den 21 oktober 1973. På måndagen den 22 oktober kl 16.15-16.20 informeras han om att han på fredagen anhållits i sin frånvaro misstänkt för spioneri. Han begär Hjalmar Petri som offentlig försvarare.

Dagen efter hålls det första förhöret. Det är alltså tisdagen den 23 oktober. Förhöret hålls mellan 13.45 och 15.20. Då det hålls en halvtimmes paus räknar jag ut att Jan Guillou talar i princip oavbrutet i över en timme.

Förhörsledaren får knappt en syl i vädret. Jan Guillou. De första 6-7 sidorna går åt för att Jan ska berätta om Jan (uppväxt, skolor etc etc).

Ungefär vid kvart i tre på eftermiddagen, två och ett halvt dygn efter gripandet i Lund, får Jan Guillou frågan om han känner Sven (jag har tagit bort efternamnet).

Det ska senare visa sig att studenten Sven har en mamma som bor på Drakens gränd. Han har kontaktat paret Brillou efter att ha läst Fib/Kulturfront och erbjuder sig att öppna mammans hem, där Brillou sedan försöker avlyssna ÖEB-chefen Jan Rydströms sovrum, oklart varför. Till detta hämtas en avlyssningsexpert från Danmark, tvåmetersmannen André.

Vad säger då Jan Guillou som uppges hålla hygienen, inte sova för mycket och träna för att vara motståndskraftig under tiden i isoleringscell och månader av förhör när han är inne på sitt allra allra första förhör:

”Jag kan säga så mycket att jag är fullkomligt säker på att Sven (efternamn borttaget) ej har begått något som helst brott. Inte heller någonting som skulle kunna beskrivas som förberedelse till brott. Under hänvisning till, alltså, till tryckfrihetsförordningens allmänna bestämmelser om skydd för källor och uppgiftslämnare till tidningar, så vill jag inte vidare säga något som Sven (efternamn borttaget), citeras Jan Guillou

Kort och gott bekräftar Jan Guillou sin första källa i första förhöret. Bredvilligt. I förhöret onsdagen den 24 oktober mellan kl 12.40 och 15.20 hinner vi bara till sidan 1 i protokollet då Jan Guillou bekräftar vem huvudkällan är.

Ja, jag känner Håkan Isacsson”, säger Jan Guillou. ”Vidare så är det ju av olika omständigheter klart att Håkan Isacsson är en av de uppgiftslämnare som jag och Peter Bratt har haft. Och vad det gäller vidare frågor om Håkan Isacsson, så vill jag härmed hänvisa till det jag sa, när jag fick frågan om (studenten Sven). Jag vill inte vidare diskutera mina förbindelser med Håkan Isacsson, därför att han, i överensstämmelse med de bestämmelser som finns i tryckfrihetsförordningen, är att betrakta som en uppgiftslämnare till tidningen Folket i Bild/Kulturfront, och således äger rätt att ha sin anonymitet skyddad, enligt min uppfattning.” 

Jan Guillou kan knappast ha hunnit lukta så mycket skunk innan han bredvilligt berättar om sina källor.

Det finns mycket mer att säga om programmet. En sak som slog mig förra gången jag såg det och som gör mig som journalist så illa berörd är hur inställsam programledaren Cecilia Bodström hela tiden är. Hon väljer hela tiden att luta sig mot Jan Guillou, skrattet och fnisset känns konstigt. Hon vickar på stolen och verkar nervös. Kort och gott uppfattar jag att hon ”åker med” och där Jan Guillou styr henne.

10 minuter in i programmet får Jan själv presentera vad IB-affären var där Jan gör sin egensnidade tolkning som gå ut på att kalla IB för ”utomlaglig” organisation som man inte ens skulle haft i Sovjetunionen vid den här tiden (?). IB är en socialdemokratisk paramilitär organisation, som driver egen utrikespolitik. osv osv. Motfrågorna uteblir. Cecila Bodström fortsätter åka med och skratta nervöst. Varför byter hon ständigt ställning? Varför sitter hon inte still?

Det är ingen nyhet att Jan Guillou ständigt skjuter in sig på att attackera (S) och Palme m fl. Just detta gör Cecilia Bodström till en fullständigt olämplig programledare i den här situationen. Hennes pappa hette Lennart och var bland annat utrikesminister under Palme. Hennes bror heter Tomas och är fd justitieminister. Hon må rösta på vad fan hon vill, men det är inget annat än direkt olämpligt att sätta en person som uppenbarligen kommer från en (S)-familj på att intervjua en person som ägnat fyrtio-talet år att attackera just ledare från detta parti.

För mig har det i yrkesmässiga sammanhang varit självklart att jag och andra runtikring mig anmäler om jäv föreligger i en situation. Att SVT inte reflekterar över sådana aspekter är sorgligt. Det kunde blivit en proffsigare intervju. Nu blev det mest pinsamt. Min sanning blev Vilken sanning?

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik. Bokmärk permalänken.