Det är inte okey Stefan och Åsa! En kärleksförklaring till Öresundsbron och Citytunneln

När jag flyttade till Skåne 1992 fanns det ingen bro mellan Danmark och Sverige. Då var det färja som gällde och jag klagade inte. Jag kände ju inte till något annat, och dessutom var det så mycket bättre kommunikationer i Skåne jämfört med landsortshålan i Småland som jag kom från.

De som eventuellt klagade var pendlarna eller en och annan flygresenärer som strandat i Nyhavn natten till måndagen då sista färjan gått. Enligt en kollega kunde man rädda sig genom att ta en flera timmar lång barrunda tills första morgonfärjan gick.

Var pendlarna kinkiga som klagade ibland? Inte alls. Som jag minns det gick det en färja i timmen och 45-50 minuters resa slet på många, inklusive på deras plånböcker.

I november i år infördes id-kontroller (inre gränskontroll) inne i Malmö. Oavsett om folk kom från Danmark eller bara hade varit på Malmö Arena eller ville gå ner på Hyllies perrong fick de visa legitimation. Det fick mig att börja fundera på om jag någonsin tidigare i livet hade visat pass eller id-kort när jag passerat svensk-danska gränsen. Jag kunde inte påminna mig om att jag någonsin gjort det. Jag frågade vänner och kollegor. Till slut hittade jag en som sa sig ha visat ett pass en gång i sitt liv.

Att jag inte visat pass tidigare är helt naturligt. Det har nämligen varit passfrihet i Norden i hela mitt liv. Det infördes 1952-67. Hur många oräkneliga gånger före Bron har jag passerat in i Sverige? Ibland stod någon tullare och stoppade en eller annan förbipasserande. Många gånger var det tomt och alla bara gick förbi.

Det här är det som har varit min vardag. Det som jag ser som naturligt. Att våra gränser varit öppna i hela mitt liv.

I början på 1990-talet beslutades att vi skulle bygga en bro. Den stod klar år 2000 och stoltheten var stor. Bron var en världsnyhet redan innan den stod klar. Idén om en region, där studenter och folk som jobbade skulle kunna röra sig ännu friare än vad de gjort tidigare.

1998 blev jag Citytunnelns förste informationschef. De enorma infrastruktursatsningarna som genomfördes och skulle genomföras blev min vardag. Kostnader, avtal, finansieringslösningar, resandeströmmar, trafikprognoser – ja allt det här djupdök jag ner i. Därför att det här var mitt jobb och därför att jag älskade själva idén.

Jag ska berätta något för er: Allt det här genomfördes för att vi skulle få bättre turtäthet, snabbare förbindelser, fler avgångar och fler människor som skulle välja att ställa bilen till förmån för mer miljövänligt sätt att resa.

Vi skulle bygga en region där människor skulle kunna bo kvar även om de blivit av med jobbet just för att Öresundsbron, Citytunneln och andra nya tåglinjer skulle göra arbetsmarknadsregionen så mycket större. Det skulle finnas fler jobb att välja mellan.

Jag ska berätta något för er: Järnväg hänger ihop. Öresundsbron kan inte stå där för sig själv. Man visste redan från början att resandet skulle öka. Därför byggdes landanläggningar. Där ingick ett par hundra miljoner för att göra Kontinentalbanan till ”nästan dubbelspår” som en tillfällig lösning i väntan på det som var tvunget att byggas: Citytunneln. I Citytunnelprojektet ingick anslutningsspår för Ystadstågen och Trelleborgsbanan. Den senare invigdes den 13 december 2015. Vi på Citytunneln var en förutsättning för att Trelleborgarna skulle få pågatåg, eftersom deras stora resandeströmmar gick till sjukhuset, det vill säga till vår station Triangeln. Först när station Triangeln fanns skulle Trelleborgarna få pågatågstrafik. Allt hänger ihop.

Hur mycket har allt det här kostat? Ingen vet egentligen. Ibland nämns siffran 19,6 miljarder för Öresundsbron. Men många glömmer bort att det för det första var i danska kronor. För det andra i 2000 års penningvärde. För det tredje att landanslutningarna om 10,5 miljarder i danska pengar och 2000 års penningvärde också ingår.

Med en snabb omräkning till nutida pengar får jag ihop det att hela Öresundsförbindelsen har kostat drygt 44 miljarder svenska kronor i 2015 års penningvärde. Vem betalar detta? Jo, den som använder sig av bron. Ungefär hälften av biljettpriset på tåget eller med bilen eller lastbilen eller bussen är din avbetalning. Varje gång.

Vi kan räkna statistik. Tågtrafiken måste erlägga 300 miljoner danska årligen för att använda bron (gods och persontrafik). Tre fjärdedelar av tågresenärerna bor i Sverige. Lika stor andel av tågresandet är regional trafik. Att säga att skåningarna och Malmöborna betalar stora delar av kakan är ett understatement. Likadant har vi vad gäller resandet med bil. Det är först och främst skåningarna som reser, eftersom vi bor närmast. Så det är vi som betalar genom våra biljetter.

Men vi betalar också via vår skattsedel. Citytunneln är ett jättebra exempel på detta. Egentligen var det ju inte tänkt att Malmö och regionen skulle betala särskilt mycket, eftersom man enligt riksdagens beslut skulle ha ett fantastiskt amorteringsfritt lån på drygt 1,7 miljarder som skulle försvinna upp i tomma intet 30 år efter Öresundsbrons öppnande. Men det fantastiska amorteringsfria lånet via Svedab som skulle gå upp i rök år 2030 enligt tidigare regerings och riksdags beslut gick om intet, eftersom Svedab numera har i uppdrag att ha avbetalat bron till år 2040. Hela Citytunnelprojektfinansieringen fick omförhandlas.

Malmö kommuns slutnota för Citytunneln har aldrig offentliggjorts, men jag har läst avtalen, kliat mig i huvudet och får ihop det att kommunen ålagts att betala drygt 1,2 miljarder svenska kronor i 2015 års penningvärde till själva ”Citytunnelprojektet”. På samma gång har Region Skåne haft en direktkostnad på cirka 950 miljoner svenska kronor i 2015 års penningvärde.

Vet ni vad? När jag jobbade på Citytunneln började vi utreda vad riksdagen egentligen hade beslutat om, vad som egentligen ingick i ”Citytunnelprojektet”. Vi var osäkra om bänkarna på perrongen ingick i vårt projekt. Detta som en liten vink till att förstå att det finns en mängd kostnadsposter som Malmö kommuns invånare och andra skåningar varit med om att betala utan att det ingår i ”Citytunnelprojektet”. Jag tänker på cykelparkeringar, breddning av broar, bilgarage, hissar, gatubeläggningar etc etc. Kanske inte ens rulltrapporna är med i ”Citytunnelprojektet”.

Genom åren har jag också följt arbetet med att få till stånd forskningsanläggningarna ESS och Max IV. 24 miljarder investeras. Allt såldes in med samma insäljningskoncept som allt annat: De snabba förbindelserna, det enkla resandet från Kastrup. Tillgängligheten, tillgängligheten, tillgängligheten.

Det var med dessa argument som fd finansminister Allan Larsson sålde in varför just vi skulle ha ESS-anläggningen. Han lyckades ju bra. Vi fick den forskningsanläggningen också. Men nu hotas tillgängligheten. 

Vad har allt det här kostat? Ingen aning, men bara Öresundsförbindelsen och Citytunneln är ju uppe i över 50 miljarder. ESS och Max IV 24 miljarder. Lägg till övriga infrastruktursatsningar, inklusive Västkustbanan. 100 miljarder är ju bara förnamnet för att stärka en region.

Jag har gått igenom propositioner och motpropositioner om Öresundsförbindelsen från början av 1990-talet. Inte ett pip från någon som tycker att man bör projektera anläggningen för att klara id-kontroller.

Anläggningen byggdes för rådande situation. För passfrihet. Ingen föreslog gränskontroll uppe på högbron, eller ens vid betalstationen där tullen dimensionerades för stickprover.

Nej, våra politiker oroade sig för genomströmningen, fiskarna som kunde dö, att segelbåtar skulle segla på bropelarna. Vänstern oroade sig för grustillgången i Skåne (skulle den sina?). Vänstern och Centern oroade sig unisont för utvecklingen i forna Östeuropa. Genom de så kallade omvälvningarna skulle ju östeuropéerna komma att få en enorm efterfrågan på varor. Därmed fanns det risk för ökat antal trafikolyckor i norra Europa!

Jag har inte hittat ett pip från någon politiker som var rädd för ökad smuggling av vapen, knark, cigaretter eller för all del flyktingar. Frågan om att eventuellt kunna skapa möjligheten att sätta upp pass/id-kontroller fanns helt enkelt inte på agendan. Under min tid på Citytunneln såg jag inte heller röken av någon sådan frågeställning.

Kort och gott: Vi har aldrig fått någon beställning om att projektera och skapa anläggningar som är gjorda för massiva id-kontroller. Anläggningarna är väldigt nya och har varit enormt kostsamma. De är inte dimensionerade för de krav som regering och riksdag nu lagt fram.

År 2000 åkte jag till London. Det var strax före broöppningen och det blev en pedagogisk resa. Det tog omkring 1,5 timme från Flygbåtarna med ett byte till buss till Kastrup. Jag lade naturligtvis till marginaler för att klara resan. Detta var för mig helt okey, eftersom det var så vi hade haft det under långt tid i Skåne.

När jag kom hem var det något annat. Känslan av att komma ut i ankomsthallen och fråga när tåget gick. Jag fick svaret att det var om typ två minuter. Och nästa tåg? Om 22 minuter. Wow. Det var fantastiskt! Jag var hemma i Malmö på en halvtimme.

På måndag den 4 januari ska id-kontroller införas på Kastrup. Det ska bli slut på direkttåg mellan Malmö och Köpenhamn. Resenärer från Köpenhamn ska stiga av på Kastrup och gå genom säkerhetskontroller, för att sedan gå på ett nytt tåg som tar oss till en ny säkerhetskontroll i Hyllie. Den som vill vidare till Lund ska tydligen byta på Malmö C också.

Nu är det en del människor som tycker att ”man ska förstå” och att ”det är en speciell situation” och att vi visst klarar att öka restiden från en halvtimme till 1,5. Skåningarna får sluta gnälla!

Men vad de inte tänker på är att vi i ett enda slag dras tillbaka till en tids- och bytesmässigt situationen som rådde före brons öppnande. 1999 tyckte jag att det var okey med 1,5 timme och ett byte till Kastrup. Men nu har jag under 15 år vant mig vid att det ska vara tusen gånger enklare och smidigare att resa. Dessutom har jag en mycket stor medvetenhet om att det är jag som Malmöbo och skåning som i högsta grad ska vara med och betala de väldigt många miljarderna som investerats!

Jag förstår att jag måste vara med och betala för bra kollektivtrafik och bra kommunikationer. Men jag kan faktiskt inte acceptera att jag måste ge upp den passfrihet som jag har haft i hela mitt liv. Jag förstår faktiskt inte heller varför jag dessutom måste vara den som i högsta grad är med om att betala för anläggningar som inte kan utnyttjas så som det är tänkt.

För det är precis exakt så det är just nu med tåglinjer som läggs om på polisens anmodan, och värre kommer det att bli med inställda linjer och kortare tåg. Det är helt enkelt inte okey Stefan, Åsa, Anders och allt vad ni heter där borta i Stockholm. Varför är du så tyst Morgan, du som är från Lund?

p.s. Du vet väl vad ett pendlarkort över Öresund kostar? 2000 kronor mellan Malmö och Köpenhamn för allt mellan 13 till 35 minuters resa. Om den beräknade kostnaden för id-kontrollen läggs på pendlarna höjs priset per månad med 777 SEK.

Du vet väl om att ungefär 1100 kronor av de 2000 kronorna är en direkt konsekvens av ett riksdagsbeslut om att bron ska självfinansieras?

Tillägg: För den som vill veta mer om statistik kring pendling, Öresundsbron, avbetalningar etc rekommenderas varmt denna sammanfattning ”Öresundsbron och regionen 15 år” utgiven av Öresundskonsortiet. Här framgår att ”bara” 21 procent av skulden för brodelen är betald, vilket alltså betyder att omräkning till dagens penningvärde är relevant.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i ej und/säk men intressant ändå, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det är inte okey Stefan och Åsa! En kärleksförklaring till Öresundsbron och Citytunneln

  1. USAaber skriver:

    Hmmm… men VAR skulle du kunna tänka dig införa gränskontroller, om vi nu ska tänka oss att fortsätta hålla på med det? Eller vill du släppa allt fritt igen – visst gränskontrollen är undermålig i sitt nuvarande tillstånd, men trots allt bättre än ingen alls… Vad svider mest, Lena? Passkontroll eller att det kostar pengar..?
    MVH,
    Lasse W.

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Lasse!
      Du har nog missuppfattat. Det som införs nu är ingen gränskontroll utan ett transportöransvar för vissa trafikslag (buss, passagerarfartyg och tåg). Gränskontroll är något som staten står för (ekonomiskt och i form av personal). Vi har haft ”inre gränskontroll” i Stockholm (minns Reva). Det blev ett himla liv. Just nu har vi ”inre gränskontroll” på Hyllie station i Malmö. Den utförs av poliser och innebär att t o m folk som går ner på perrongen ska id-kontrolleras, fastän de ej varit i närheten av någon gräns.

      Syftet med kontrollerna i Hyllie är inte att minska antalet asylsökande, utan för att förbättra Migrationsverkets logistik. Alla som vill får söka asyl. Dessa inre gränskontroller ska vara kvar. Det är alltså detta du tycker är ”bättre än ingenting alls”?

    • Lena Breitner skriver:

      Hej igen!
      Pernilla Ström har en rätt bra krönika i dag i SvD. Den handlar om att vi i dag har många chefer, men väldigt lite ledarskap. Beslutet om id-kontroller är ett väldigt bra exempel på avsaknad av ledarskap, eftersom hastiga beslut av den här omfattningen rimligen borde förenas med ansvarsfulla konsekvensanalyser samt ett tydligt ekonomiskt ansvarstagande från den som fattat beslutet. Men det var ju just precis det man smet från. Ansvar, moraliskt såväl som ekonomiskt.
      Trevlig läsning.
      http://www.svd.se/mycket-chefskap-men-lite-ledarskap/av/pernilla-strom

    • Lena Breitner skriver:

      Hej igen!
      Även här ett bra inlägg. Sverige har en trögrörlig förvaltningsstruktur som är mer svårstyrd än vad många tror. Just på grund av detta och den svenska modellen (konsensusbeslut) gör att det blir svårt att snabbt fatta och implementera beslut. Utöver detta tycks man ha övergett idén med den svenska utredningstraditionen, utan man tar ett beslut som man kan få igenom politiskt. Vad det ska leda till? Det har politikerna ingen aning om. Det kan du faktiskt läsa dig till i propositionerna.
      http://www.svd.se/darfor-fungerar-inte-krishantering-i-sverige

Kommentarsfältet är stängt.