Regeringen, id-kontrollerna och avsaknaden av omvärldsanalys och konsekvensbeskrivning

”Vi gör det för att vi måste” och ”Jag tror att id-kontrollerna kommer att få effekt” sa justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

”Helheten är oerhört tuff och nödvändig”, sa vice statsminister Åsa Romson.

”Det går inte kombinera fri rörlighet i EU med en flykt från ansvar”, sa statsminister Stefan Löfven.

”De som får betala för det här är flyktingarna”, sa oppositionspolitikern Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet.

Bland annat med dessa ord förklarades införandet av id-kontroller i december. Väldigt många människor accepterat att id-kontroller med transportöransvar för tåg, passagerarfartyg och buss skulle införas, eftersom politikerna uttryckt att det var nödvändigt och viktigt. Många trodde på våra politiker.

Just genom att använda ord som ”måste”, ”nödvändigt” och ”går inte att kombinera fri rörlighet” fick det att låta som om regeringen har tänkt. Jag ska vara helt uppriktig: Det finns faktiskt ingenting som tyder på att regeringen har det. Tänkt alltså.

Läs gärna underlaget till riksdagsbeslutet! Här finns inte tillstymmelse till omvärldsanalys som ens är i närheten av ett acceptabelt underlag för att fatta ett så allvarligt beslut som att införa tillfälligt och omfattande transportöransvar för tåg, passagerarfartyg och buss.

En gång i tiden jobbade jag på Citytunneln. Miljökonsekvensbeskrivningar och samråd var något som vi genomförde på parti och minut, allt efter riksdagens direktiv, dvs lagen.

Vi skulle informera, lyssna samt inte minst motivera varför just denna jätteinvestering behövdes och varför just sträckningen A var så mycket bättre än B, C och D. Såväl Öresundsförbindelsen som Citytunneln och andra trafikinvesteringar har byggts och föregåtts av beräkningar av rådande resandeströmmar samt prognostiserade effekter av nyinvesteringen.

Ofta återkom de bevingade orden om Öresundsbron alternativt Citytunneln skulle vara samhällsekonomiskt lönsamma. Det gjordes beräkningar på längden och tvären för att visa både det ena och det andra – allt för att ha de bästa underlagen för att politikerna och myndigheterna skulle kunna ta de bästa och mest förnuftiga besluten.

Finns det något motsvarande krav på regering eller riksdag när de steg för steg beslutat att införa id-kontroller som i högsta grad påverkar oss som lever och verkar vid Öresund? Hur har de motiverat restriktionerna? Skedde detta i så kallat samråd med berörda aktörer? Har regeringen ens en aning om vilken effekt deras beslut kan tänkas få? Har de vänt och vridit på alternativa lösningar som kanske skulle kunna vara mer lämpade och mer effektiva?

Det finns faktiskt inget som tyder på detta. Omvärldsanalysen och konsekvensbeskrivningen saknas.

Jovisst har regeringen i sin prop 2015 16:67 använt sig av ordet konsekvens. Men då heter det så här:

”Vidare är det förenat med svårigheter att i nuläget förutse eller överblicka alla de konsekvenser som lagen kan komma att få”, står det i propositionen.

Regeringen vet alltså att beslutet får en massa konsekvenser. Vad vill de dock ej gå in på. Antingen för att de vet eller för att de inte vet.

”Vidare kommer polisen att få ökad arbetsbörda om åtgärderna leder till ökad brottslighet i något avseende. Sammantaget kommer tillämpningen av den föreslagna lagen att innebära väsentliga konsekvenser för Polismyndigheten. För Migrationsverket kommer regeringens beslut om åtgärder med stöd av lagen som begränsar tillströmningen av asylsökande att innebära en minskad arbetsbörda”, står det i propositionen.

Migrationsverket förväntas få mindre att göra, medan den redan ansträngda situationen för Polismyndigheten tros öka från ett redan ansträngt läge. Den ökade brottsligheten som befaras handlar säkert bland annat om flyktingsmuggling. Då regeringen backade på att kunna stänga Öresundsbron går troligtvis den stora smuggelvägen här.

Detta i sin tur kan komma att leda till att ökade kontroller av bilar och lastbilar på bron än vad som sker i nuläget, vilket i sin tur leder till mycket köer. Detta i sin tur kommer att påverka Öresundsbrokonsortiets ekonomi. Samt inte minst samhällsekonomin och de privata företagens. Men om detta tiger regeringen.

Låt oss nu analysera första steget:

Steg 1: Införande av gränskontroll vid inre gräns 12 november 2015

Regeringen beslutade att införa gränskontroll vid inre gräns från och med den 12 november. Motiveringen var att ”skapa bättre ordning och reda” samt göra det möjligt att tidigare identifiera de personer som ankommer till Sverige. Antalet asylansökningar har sedan gränskontroll vid inre gräns återinfördes också minskat något, men minskningen är inte statistiskt säkerställd (citat ur regeringens prop 2015:16/67)

Vad menas med ”ordning och reda”? Av nyhetsrapporteringen framgår att:

  1. Migrationsverkets logistik var tvungen att förbättras
  2. Polisen ska ha meddelat att det finns någon form av ”hot mot den allmänna ordningen och inre säkerheten”.
  3. MSB har bekräftat att det finns stora påfrestningar på samhällsfunktioner i Sverige

Ingen tycks ha bett politiker och myndigheter att specificera vad de egentligen menade. Det har gjorts mängder av reportage om punkt 3, men punkt 1 och 2 har inte berörts i så stor omfattning, varför jag inriktar mig på dessa och dess effekter.

Under hösten anlände tusentals flyktingar till Malmö C. Centralstationen blev en enda stor samlingsplats för migranter, volontärer, tält, tolkar, personal från kommun och Migrationsverket, polis och väktare – förutom de vanliga resenärerna alltså. Det var minst sagt trångt med alla människor, all packning samt inte minst alla som stod, satt eller låg på golvet. En del försökte sova.

Risken att råka ut för ficktjuvar och annat är alltid större vid resecentrum, men situationen förvärrades nu markant på Malmö C. Forex på Malmö C hade bråda dagar och enligt en källa hade man vissa morgnar extremt långa köer till växlingskontoret. Själv var jag och växlade pengar en dag och noterade hur mycket pengar som var i omlopp. Det är egentligen ganska logiskt. Många hade rest genom Euroland och behövde nu byta valuta.

Vittnesmål och polisanmälningar om att sovande migranter rånats kom snabbt. Effekterna märktes jag också senare på tingsrätten i form av flera åtal mot rånare. Mitt ibland språkförbistringar och annat framkom även påståenden om att minderåriga följt med okända. Malmö kommun gick ut med varningar.

Kort och gott: Malmö C hade blivit en otrygg miljö.

Det här är bland annat innebörden för mig av ”hotet mot den allmänna ordningen” och behoven av att förbättra logistiken för Migrationsverket. Situationen var nämligen såväl otrygg som rörig. Det var uppenbart att man önskade att migranterna inte skulle bli sittande och liggande inne på Malmö C.

För mig som jobbat på Citytunneln 1998-2000 och som var med och planerade anläggningen fanns det också en helt annan aspekt, som många kanske inte tänkt på. Var det något som beställarna och närboende var rädda för på 90-talet så var det rädslan för att i synnerhet station Triangeln men även Malmö C skulle bli ett nytt ”Stockholms-Plattan”. Att hålla rent, snyggt och inte ha några som låg och sov har sedan dess varit A och O. Ni minns väl snacket om de lutande bänkarna på perrongen som vissa inte kunde sitta på? Även uppe på Malmö C Övre syns tydligt dessa ”sov-hinder” på bänkarna. Det ska helt enkelt inte bli en sovplats. Nu hade det blivit det i alla fall.

Tänk också på att Malmö C har många näringsidkare i form av restauranger, varav en del riktigt fina, butiker och annat. Fastighetsägaren är staten och här har man sina kunder att ta hänsyn till på Malmö C.

Nu skedde försök att förbättra logistiken där polisen hämtade asylsökande till ett tillfälligt litet ankomstcenter i form av baracker vid Posthusplatsen. Det blev lugnare och kändes tryggare på Malmö C igen.

Den 22 oktober berättade jag via Skånskan att Migrationsverket planerade ett nytt och stort ankomstcenter med kapacitet för 1500 asylsökande per dag ett stenkast från Malmö C. Ett kontrakt var på väg att tecknas meddelade Migrationsverket och bygglov var på gång enligt kommunala handlingar.

Det enorma ankomstcentret uppgavs öppna i november. Nu är det slutet av december och ankomstcentret verkar ha gått upp i rök. Vad hände med de storslagna planerna om förbättrad logistik vid Malmö C? Jag har faktiskt inte en susning. Kanske blev det inget kontrakt. Eller så blev det inget bygglov.

Istället kom nya direktiv, och då från regeringen om att införa inre gränskontroll.       Innebörden av ”inre gränskontroll” har få utanför Skåne förstått innebörden av:

  1. Det heter att alla som kommer med tåg från Köpenhamn kontrolleras, men i verkligheten är det i princip alla som befinner sig på station Hyllie. Som exempel kan nämnas väninna som bor i Vellinge kommun och parkerar på Hyllie för att ta två stationer in till Malmö C för att jobba. Hon får dagligen visa legitimation, fastän hon ej varit i närheten av en gräns. Ett #CheckpointStefan har alltså infört. Den inre gränskontrollen är också en ”inre stadskontroll”. Väninna 2 bosatt i Blekinge skulle ta emot släkting som kom från Kastrup. För att få gå ner på perrongen inne i staden Malmö var hon tvungen att visa legitimation. Hon hade inte varit i närheten av någon nationsgräns.
  2. Det är en gåta varför många tycks tro att regeringens första steg med id-kontroller skulle lett till minskat antal asylsökande. Alla som anländer till Sverige och vill får söka asyl, oavsett om man har id-handlingar eller inte.
  3. Tåg försenas på grund av kontrollerna.
  4. Tåglinjer har lagts om på grund av kontrollerna. Exempel 1 är tåg från Ystad till Malmö C som i pendlingstrafik istället för att gå via Citytunneln går via Kontinentalbanan. Resenärer till Hyllie och Triangeln måste byta tåg vid Malmö C pga överbelastningen på Hyllie station. Ännu en tåglinje har lagts om på grund av kontrollerna. Exempel 2 är den nyinvigda Trelleborgsbanan. Den 13 december togs den i drift men Skånetrafiken lät bara vartannat tåg gå via Citytunneln i rusningstid. Det betyder att resenärer till Triangeln fick åka till Malmö C för att sedan byta till annat tåg. För mig som jobbat på Citytunneln var insikten sorglig: Det var alltid klart och tydligt uttalat att pågatågstrafik från Trelleborg till Malmö ej var aktuellt förrän Citytunneln var i drift, eftersom den stora arbetspendlingen går till Södervärn/Triangeln. Att ge avkall på trafiken på Trelleborgsbanan i rusningstid är alltså kort och gott att skjuta skåningarna och Skånetrafiken i foten vad gäller investeringar som gjorts för att fler ska åka kollektivt. De prognoser som tagits fram bygger på vissa förutsättningar. Regeringen har kort och gott förändrat dem utan att ta ansvar för konsekvenserna.
  5. Man har i princip helt stoppat tillflödet av migranter till Malmö C, vilket enligt min uppfattning fått ner kriminaliteten till ”normalnivå”. Väktarna har ”normalt” antal personer att köra ut vid stängningsdags.
  6. Hyllie är ett räligt och svinkallt blåshål där ingen vill vare sig övernatta eller ens vila. Däremot klagar poliserna ”Kylan tär på kroppen, det tär på koncentrationsförmågan. Det är ingen bra arbetsmiljö, det här”, säger en polis till SvD den 19 december. Även migranterna som anländer uppges frysa där de får stå och vänta utanför en container.
  7. Oklart om Migrationsverkets logistik har förbättrats. Troligtvis inte.
  8. Uppsving för hotellnäringen i Malmö. Väldigt många poliser måste ha någonstans att övernatta. Vi som bor i Malmö ser alla polisbussarna utanför vissa hotell.
  9. Regeringen börjar tycka att det kostar mycket pengar. Det förstår jag, med alla poliser som ska ha resor, lön och traktamenten för att komma hit och kontrollera att människor som vill får söka asyl.
  10. En annan negativ konsekvens är naturligtvis att polisen måste prioritera. Prioritera betyder att ta bort något. Vad detta är vet vi inte, men jag har förtröstan om att få detta analyserat i media under 2016.
  11. Sedan id-kontrollerna införts visar det sig att alltfler migranter ratar spårburet till förmån för vägburet över bron, rapporterade Expressen 9 december. Varför man nu ska införa transportöransvar på tåg och bygga om Kastrup blir en gåta eftersom migranter alltså redan börjar välja Öresundsbrons vägbana istället.
  12. Under året kom glädjande besked om att allt fler migranter ratade flyktingsmugglare då man kunde skaffa information gratis via sociala medier och ta sig fram. Skärpta id-krav leder troligen till att migranterna återigen i högre grad måste förlita sig på flyktingsmugglare, vilket ju andas i regeringens proposition. Här berättar SvT om antalet fall av flyktingsmuggling till Sverige som ska ha mångdubblats. Jag har läst en del åtal och domar och kan konstatera att det är mycket pengar i omlopp. Flyktingsmuggling är en lukrativ bransch, helt enkelt.

Färjorna då – tänker kanske någon. Hur var det med dem? Tja, en jag talat med fattar inte ens vad man menar med att ”införa” id-kontroll från Tyskland eftersom bolaget vederbörande jobbar för genomför två id-kontroller på samma resa (en vid incheckning och en vid uthämtning av nyckel till hytten). Att det ett tag uppenbarligen dök upp många id-lösa med färja i Trelleborg är för mig en gåta, eftersom rederiet av säkerhetsskäl måste ha en passagerarlista.

Vari problemet har legat är oklart, men sedan id-kontroller infördes den 12 november har den historiska flyktvägen över Östersjön till Trelleborg i princip mattats av. Men beror det på att poliser kontrollerar avstigande i Trelleborg, eller för att rederiet kontrollerar bättre? Enligt en nyhetsrapportering jag tagit del av skulle förändringen i Sverige av rätt till asyl och familjeåterförening ha lett till att det var attraktivare för syrier att söka asyl i Tyskland istället.

Vi vet alltså inte vilken eller vilka påverkansfaktorer som varit avgörande för att flyktingströmmen över Östersjön i princip tycks ha avstannat. Är det kontrollerna eller ayslreglerna? Eller är det bara en schimär vi ser? Eller har strömmen avstannat till följd av att det är vinter? Vi vet inte.

Med denna summering konstaterar jag att det är oklart vad det första steget med id-kontroller har lett till, förutom att minska stöket och kriminaliteten på Malmö C samt genom att krångla till det för väldigt många resenärer inom och kring Malmö. Vi har också lärt oss att flyktingströmmarna snabbt kan ändra riktning. När en väg försvåras hittar människor nya. Nöden är som sagt var alla uppfinningars moder.

Sverige är inte hermetiskt tillslutet och kommer inte heller att bli så den 4 januari, då transportöransvar införs för tåg, passagerarfartyg och buss. Öresundsbrons vägbana kommer att vara i princip vidöppen. Det kommer inte att vara olagligt för taxichaufförer att mot betalning ta flyktingar över bron.

Varför man ska krångla till det för resenärerna förefaller mest vara en gåta om man betraktar situationen ur ett inrikesperspektiv. Men låt oss därför höja blicken till ett EU-perspektiv, för att förstå vad som händer.

Dublinförordningen och asylrätten nämns ofta av politiker, men jag tror att många behöver få lite siffror och fakta för att förstå vidden av situationen.

Dublinförordningen antogs 1990 och innebär att det förstaland inom EU som en asylsökande kommer till är det land som ska hantera asylansökan. Det här var något som funkade på 1900-talet.

I Studio Ett nyligen beskrev Liberalernas Cecilia Wickström, som varit med och förhandlat om senaste uppgraderingen, Dublinförordningen som en gigantisk schweizerost som rasar samman när hålen blir för många. Den talande rubriken på reportaget var Dublinförordningen – laga eller skrota?

Hur kan jag säga att Dublinförordningen inte funkar? I Sverige får vi veta att vårt land inte klarar av det antal som kommit i år, vilket väl slutar på cirka 160 000.

Notera då att Grekland, som är förstaland för många migranter, i november månad tog emot hela 110 000 flyktingar. Jo, ni läste rätt. Förra året uppges 3/4-delar av alla flyktingar ha anlänt till Italien.

Det stora ankomstlandet i år är Grekland. Om vi uppger oss ha svårt att ta hand om 160 000 på ett år har jag faktiskt full förståelse för att det grekiska mottagningssystemet kollapsat med 110 000 på en enda månad. 

Det inser väl vem som helst att det är orimligt för både Grekland och Italien att ta emot, ta om hand och pröva en sådan enorm mängd flyktingar. Lika orimligt med rådande situation är att 90 procent av de asylsökande istället tas om hand av Tyskland, Österrike och Sverige, vilket också sägs i Studio Ett-reportaget.

I svensk debatt sägs ofta att ”danskarna är dumma” för att inte tala om vissa andra länder som också pekas ut för att vara ”dumma” i flyktingfrågan. Rasistkortet dras gärna fram. Pendlarna vid Öresund rasar.

Men vad är det egentligen vi ser när land efter land intar märkligt agerande och absurda reserestriktioner? Alla tycks skälla på något annat land. Min uppfattning är att alla länder, inklusive Sverige, nu har hamnat i en situation där de agerar politiskt så att Dublinförordningen rasar samman. Det som sker nu är positioneringar och försök att tvinga till förhandlingsbordet.

Reserestriktioner och transportöransvar, övergivandet av passfriheten, förefaller snarare ur detta perspektiv inte vara målet, utan medlet. För detta får främst skåningar och Malmöbor betala ett högt pris. Det är detta pris som regeringen inte analyserat. Konsekvensanalysen av att offra en region i ett förhandlingsspel saknas. Skånska kommuner, Region Skåne och staten har under några få år avtalat om investeringar på utan tvekan över 100 miljarder i dagens penningvärde för bättre infrastruktur och bättre arbetsmarknad i Öresundsregionen.

Den som analyserar avtalen kring Öresundsförbindelsen och dessa landanslutningar, där även Citytunneln ingår, inser snabbt att staten varit skicklig i att ta så lite ansvar som möjligt. Det som borde göra skåningarna riktigt förbannade är att de inte bara ska återgå till reseförhållanden som rådde på 1900-talet. De ska betala för det också. I dubbel bemärkelse.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i ej und/säk men intressant ändå, Uncategorized. Bokmärk permalänken.