Nytt spionmuseum har öppnat i Berlin

Vilken är världens spionhuvudstad? Enligt det nyöppnade The Spy Museum är det Berlin. De lärde må tvista om korrektheten i påståendet. Oavsett har världen fått ännu ett historiskt spionmuseum, för övrigt Tysklands första. Ambitionen är hög och biljetten dyr, så se till att ha flera timmar till ditt besök.

Den 19 september i år öppnade The Spy Museum i Berlin. Timingen var nog väl vald. Just nu råder det ju någon form av Bond-eufori i samband med senaste filmlanseringen.

The Spy Museum är inte sen med att haka på PR-vågen. Den som följer museet på twitter har en dag fått veta att Roger Moore fyller år. En annan dag att just i dag för många år sedan hade den första Bondfilmen premiär. Den som bokar ett särskilt event på museet kan få en martini a la Bond.

Jag förstår hur de tänker när de försöker haka på Bond-trenden, men för den kräsne kan det också vara avskräckande. Hur seriöst är detta museum? Hur mycket försöker man flirta med publiken via filmens värld och hur nära vill man vara en så kallad historisk verklighet? Via sociala medier tar jag del av en bild från presskonferensen och konstaterar att skaparna av museet överlag ser så unga ut att bara en verkar ha erfarenhet av vad kalla kriget var.

The Spy museum uppger på sin hemsida att Berlin är världens spionhuvudstad. Jag frågar min forskarkollega Svante Winqvist vilken stad han anser vara en spionhuvudstad i världen. Det första han namnger är Wien. Min man Gunnar Ekberg instämmer. Berlin och London kommer på delad tredje plats.

Nu är inte val av spionhuvudstad hugget i sten, däremot kan man ge Berlin elogen att redan före The Spy Museum ha exploaterat spionage, kalla kriget och andra världskriget som en turistattraktion. Det är dit världen åker för att lära av historien och för att uppleva spionernas värld via ett stort antal museer. I Berlin skyggar man inte för den nära och ibland obehagliga historien.

Wien å sin sida tycks ju hopplöst ointresserad av att berätta om något som hänt efter kejsardömets fall. Undertecknad och Gunnar Ekberg var i Wien i våras och blev guidad till ett sovjetiskt minnesmonument. Den enorma kolossen med tillhörande damm och megafontän var inte ens utsatt på turistkartan. När vi var på en slottsguidning i utkanten av Wien fick vi specifikt ställa frågor för att få kommentarer om den sovjetiska ockupationen av just nämnda slott.

Österrikarna, som är nästan lika omedvetna om sin nära historia som svenskarna, borde inse att det finns en turistpotential i den hemliga och nära historien!

Åter till det nya museet i Berlin, som jag personligen ej besök ännu. Men genom att titta på deras hemsida samt läsa presskommenterar och bloggar framgår att det är ett privatfinansierat museum. Det kanske förklarar att priset inte är nådigt – hela 18 Euro. Se därmed till att ha flera timmar till godo för att få ut det mesta av besök.

Pedagogiken tycks det inte vara något fel på. Besökaren möts av ett dussintal kameror, varav en del registrerar din ankomst. Du får träda in i det hemliga, som uppges börja med militärspionage i Egypten för 3 500 år sedan och sluta med Edward Snowden. Det utlovas över 200 monitorer samt olika avdelningar, varav en naturligtvis handlar om kalla kriget. Andra världskriget och människor som Dietrich Bonhoffer är en annan avdelning. En av de stora höjdpunkterna tror jag är avdelningen där tidigare agenter och handledare intervjuas. Här bör man lägga en del tid.

Den som känner att blodsockret sjunkit kan gå till restaurangen och få Mata Haris favoriträtt, uppger hemsidan.

Spionmuseet i Berlin stoltserar med Spionkaffe, vad det nu är. Kul grej, men för mig som har suttit på det äkta Café Adler vid Checkpoint Charlie, där många spionhandledare och andra oroligt väntat i låtsad avslappning, så kan artificiell spionkänsla inte bytas ut mot den tid och känsla som en gång var. Men jo, jag kommer att besöka museet vid nästa Berlinbesök.

Under tiden följer jag The Spy Museum på twitter, för de har verkligen koll på stort som smått i agenthistorien. En dag fick vi veta att ”original-Bond” Sidney Reilley avrättades i Ryssland denna dag. En annan dag att verklighetens ”Argo” Ken Taylor har avlidit. De tipsar om filmer och tv-serier. Bland annat Steven Spielbergs nya film Bridge of Spies och en dramadokumentär om Erich Mielke som haft premiär; Meister der Angst.

Bloggaren Jenni Fuchs, som titulerar sig museiolog, som skriver om museum i största allmänhet och som själv älskar spionmuseet i Washington, benämner Berlins nya spionmuseum som ett museum för vuxna.

Kort och gott ser jag fram emot att göra min egen bedömning inom en snar framtid!

The Spy Museum
Leipziger Plats 5
www.spymuseumberlin.com

P.S. För er som undrar varför Wien av Svante Winqvist anses vara världens spionhuvudstad så motiverar han det med att landet haft anmärkningsvärt låga straff för spionage och att många länder, troligen av detta skäl, medvetet placerat sina tredjelandsaktiviteter här. Det bör också påpekas att Wien, precis som Berlin, varit delat av segrarmakterna efter andra världskriget. På så sätt blev det precis som Berlin en naturlig spelplats. D.S.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, BRD, DDR, Erich Mielke, Kalla kriget, spionage allmänt, Stasi, Tyskland. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Nytt spionmuseum har öppnat i Berlin

  1. dolf skriver:

    Har expressen-artikeln någon koppling till Schellenberg, eller rent allmänt om spionmuseet? (Intressant i vilket fall som helst, men extra så om det involverar Schellenberg).
    ”hittat Bernadottes memoarer”, jag skulle snarare säga att jag tappat bort dem. Blir inte klok på vart mitt ex tagit vägen. Måste införskaffa ett nytt.
    Utveckla gärna vad du menar med att han ”positionerar sig”. (Jag gissar att du menar att han ställer in sig för att snålblåsten börjar bli besvärande när krigsslutet närmar sig och att han inte gärna vill hamna i galgen.)
    Jag är inte särskilt insatt, bortsett från att jag som ung kille på 70-talet (född 1960) som så många andra i min ålder var naturligt intresserad WW II, och alltid har känt en dragning till Cloak and Dagger. Jag vet inte hur mycket som finns bekräftat av andra källor vad gäller Schellenberg, men jag har fått intryck av att historiker som sysslar med sånt här professionellt ser Schellenbergs memoarer som ett mycket viktigt dokument just för att han inte ägnar sig åt en massa rättfärdigande, bortförklarande och fingerpekande utan ganska rättframt och ärligt återger skeendena och intrigerna i den nazistiska makthierarkin.

    • Lena Breitner skriver:

      Du får vänta tills artikeln kommer, vilket är rätt snart. Mer kan jag ej säga i nuläget.
      //Lena

  2. dolf skriver:

    Ser fram emot att läsa redogörelsen från besöket.
    Personligen föreställer jag mig Lissabon som världens spionhuvudstad. Men det har väl sin förklaring, jag är personligen oerhört fascinerad av Walter Schellenberg, den tyske ”James Bond” som chefade för det tyska kontraspionaget under andra världskriget. Han beskriver i sina memoarer bland annat affären med hur de skulle kidnappa Hertigen av Windsor, och där var Lissabon rätt centralt.
    Och bara det gör att jag skulle vilja gå på museet, för det måste väl finnas en del om Schellenberg där. (Jag skrev själv ett inlägg om honom för några månader sedan: Den ”gode” nazisten: Funderingar i vårsolen på mullvadar, snålblåst, politiska vindar och en kylig framtid.)
    Stöter du på honom i dina efterforskningar ber jag dig på mina bara knän att du delar med dig av vad du hittar.🙂

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Dolf!
      Jag har lämnat en artikel till Expressen, som jag gått och väntat på ett tag. Återkommer om publiceringsdatum.
      //Lena

    • Lena Breitner skriver:

      Ser dock att du har hittat Bernadottes memoarer. Min uppfattning är att han positionerar sig och inte verkar vara så rättrogen
      Hälsar
      Lena

Kommentarsfältet är stängt.