Hur var det nu med Guillous värnplikt – smet han från den eller kämpade han för att göra den?

I går uppstod en diskussion på twitter om huruvida Jan Guillou hade kämpat för att göra värnplikten eller inte. Professorn och överläkaren Agnes Wold hade fått uppfattningen att han hade kämpat för att göra lumpen. NEO-Mattias Svensson  hänvisade till ett av mina blogginlägg från 2011, som handlade om Jan Guillous medborgarskapsansökan, som enligt mig är bevis på smitning från värnplikten.

Men just det där med frågan om Jan Guillou kämpat för att göra lumpen är faktiskt en annan sak. Notera att jag i mitt inlägg från 2011 sätter rubriken ”Den första värnplikten”, vilket rimligen ger en vink på att det finnas ”flera” guillouska värnplikter.

Låt oss ta det kortfattat från början.

  • 1964 blev den franske medborgaren Jan Guillou inkallad av misstag. Enligt egen utsago blir han befriad från lumpen efter tre månader. Han säger sig själv ha agerat för att slippa göra lumpen och använt argumentet att han inte är svensk medborgare. Det här är alltså den första värnplikten, som ni bör notera ej var avslutad.
  • I mars 1973 lämnar Jan Guillou in en medborgarskapsansökan. Den börjar ej handläggas förrän på sommaren då Guillou såsat sig och inte inkommit med erforderligt personbevis. Handläggningen gör av naturliga skäl halt i samband med att Guillou på hösten 1973 grips misstänkt för spioneri. Någon gång i mitten på 70-talet, jag minns ej vilket år, får han sedan svenskt medborgarskap.
  • Hösten 1973 hörs Jan Guillous sambo Marina Stagh i samband med IB-åtalets personutredning. ”Att G har dröjt med att ansöka om svenskt medborgarskap har bl.a. berott på att han efter att ha prövat tre månaders värnpliktstjänstgöring inte var särskilt trakterad av att behöva göra militärtjänstgöring i Sverige”, står det att läsa i handlingen.

Värt att notera är att man tio år tidigare infört en ny förordning om att nyblivna svenska medborgare som var 29 år eller äldre i princip automatiskt befriades från värnpliktstjänstgöringen. Önskemålet om att man skulle göra så kom från Arbetsmarknadsstyrelsen och handlade gissningsvis om att arbetsgivare var lagom glada för att deras fast anställda personal plötsligt skulle ha ett drygt års tjänstledigt för att putsa skor och marschera. Dagpenningen var troligen heller inte i paritet med 30-40-åriga mäns löner, vilket säkerligen ledde till gnissel. Även försvarsmakten torde ha dragit en suck av lättnad över de nya rutinerna, då flerbarnsfäder, arkitekter och glasbruksarbetare nog inte var så formbara som de finniga ynglingar de var vana vid att hantera.

Vi kan konstatera att Jan Guillou, som är född och alltid har levt i Sverige, smiter från värnpliktstjänstgöringen på ett ganska smart sätt. Genom att behålla sitt franska medborgarskap. Notera att ansökan om svenskt medborgarskap lämnas in när han precis har fyllt 29 år, alltså en garanti för att han ska slippa göra klart värnplikten. 

  • 1974 döms Jan Guillou för spioneri, en dom som fastställs av Hovrätten.
  • Guillous medborgarskapsärende avslutas. Han får medborgarskap. Jag har ej datum, men det är omkring 1975. Då är han alltså 31 år och för gammal att göra lumpen.

Men det är nu det händer. Plötsligt ska Jan Guillou ha ändrat sig. Han vill göra lumpen. Så säger i alla fall de som har insikt i fallet. 

Något pappersbevis på just den här delen av storyn har jag inte. Krigsarkivet saknar av outgrundlig handledning just precis de Guillouska papperna som beskriver såväl den första som den andra värnplikten. Jag lever dock i visshet om att de finns någonstans, i något hemligt arkiv. Under tiden får vi nöja oss med vad andra kan berätta.

Kustjägarna i Vaxholm fick i slutet på 70-talet eller början på 80-talet reda på att Jan Guillou var på väg att göra lumpen hos dem. Han ska enligt storyn ha klarat testerna. Gissningsvis var folk på försvarsmakten inte superduperglada av en person dömd för spioneri nu skulle göra lumpen hos dem, men det var annat man fokuserade på.

Kustjägare ska enligt mina källor ha varit krigsplacerade ganska kort tid. En del blev avförda tidigare, men som senast åkte man ut ur systemet vid omkring 35 års ålder.

Exakt vilket år Jan Guillou ville göra lumpen har jag inte, men enligt mina beräkningar ska han ha varit mellan 34 och 38 år gammal.

Det var helt enkelt inte samhällsekonomiskt försvarbart att låta Jan Guillou bli kustjägare, eftersom hans krigsplacering skulle bli ytterst kort, om han ens hann få någon. Bättre att låta en ung man få hans plats!

Enligt ett rykte jag fått från mer än ett håll ska den överårige Jan Guillou istället ha blivit erbjuden en enklare form av värnplikt, närmre bestämt att vara motorman på färjan mellan Rindö och Värmdölandet, en väldigt kort sträcka som enligt källor tar tre minuter att köra. Hur Jan Guillou ställde sig till erbjudandet vet jag inte.

Om mina läsare kan tillfoga mer kunskap i ämnet får ni gärna höra av er!

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hur var det nu med Guillous värnplikt – smet han från den eller kämpade han för att göra den?

  1. cuben skriver:

    Lena, du kommer ihåg rätt om hans utbildning!

    (Jan var väl elitsimmare också, enligt honom själv)…

    Med vänliga hälsningar
    M3

  2. cuben skriver:

    Han gjorde lumpen i Karlskrona på Bataljon Sparre. Finns beskrivet i Newsmill, som inte längre finns access till, tyvärr. En av hans befäl beskriver i inlägget hans värnplikt. Detta befäl var för några år sedan Hemvärnsbefäl.

    • Lena Breitner skriver:

      Jo, jag läste det när det kom. Synd när alla inläggen försvann. Befälet beskrev utbildningen som ordinär och bra, men inte någon superduperelitutbildning som Jan ibland verkar vilja ge sken om att det var.
      Hälsar
      Lena

Kommentarsfältet är stängt.