Spiken i kistan på statydebatten – och en gravsten som kan försvinna

I eftermiddags beslutade kulturnämnden i Växjö att det inte skulle bli någon staty över en tant svingandes handväska i Växjö. Det var väntat sedan flera veckor, men beslutet blev enhälligt efter att en anhörig i förra veckan hört av sig och sagt att han såg statyn som olämplig. 

Den här nya motiveringen är intressant, just därför att ingen tycks ha rapporterat om just denna aspekt tidigare, fastän den har funnits där mitt framför näsan nästan ett år. Fast det kräver ju att man beställer de kommunala handlingarna, vilket ytterst få verkar ha gjort i riks-debatten.

Kulturförvaltningen har alltså sedan förra våren haft i uppdrag att hitta släktingar till den avlidna kvinnan på Hans Runessons bild. I höstas konstaterade de att de inte lyckats.

Det kan tyckas konstigt, men det var alltså först i förra veckan, mitt i den häftiga riksdebatten, som mannen hörde av sig. Beskrivningarna jag fått är att han känt avsky och ansett det ”var olämpligt” med statyn.

Det här bör nog betraktas som spiken i kistan även för andra kommuners ambitioner att sätta upp en staty i storformat av kvinnan på Hans Runessons bild. För de bör också rimligen genomföra upphandlingstävling, allt enligt SKL:s rekommendationer, samt söka släktingens samtycke, kanske även få fotografens klartecken, och den senare verkar ju inte heller längre pigg på en tolkning av hans bild.

Det finns förresten redan ett litet monument över Danuta Danielsson i Växjö. Det är en gravsten på Skogslyckans kyrkogård. Men den kanske inte finns kvar så länge. Sedan 2012 har kyrkogårdsförvaltningen i Växjö skyltat och velat få kontakt med anhöriga därför att gravrätten har gått ut. Gravstenen har inte tagits bort ännu. Först måste en utredning göras. Kanske den nära släktingen, som verkar vara så svår att få tag på för kommunala instanser, inte bryr sig längre. Eller så känner han helt enkelt inte till vad som håller på att ske.

Kanske kulturnämnden i Växjö kan göra en insats och förmedla kontakten, eller avsätta lite pengar för en kvinna som på något sätt, möjligen helt ofrivilligt, blivit en del av Växjös historia.

FOTNOT

Här ett bra tv-inslag där det framgår att den nära anhörige personligen vädjat inte bara till kulturförvaltningen utan även till Socialdemokraternas representant, som drivit frågan, samt även till fotografen Hans Runesson.

Konklusionen är att det är viktigt att det ska bli rätt. Och att respekten för den nära anhöriges vilja väger mycket tungt.

Trots detta hävdar alltså Smålandsposten i inslaget att även Malmö och Sigtuna vill sätta upp kvinnan som staty. De har nog inte tänkt efter riktigt. Tänk om den anhörige kanske t o m bor i deras kommun.

Dessutom rodnar jag eftersom jag först kallat kyrkogården vid fel namn. Jag har ju cyklat och gått förbi där hur många gånger som helst. Först som gymnasist och sedan under ett par år då jag bodde strax intill.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.