Förintelsens minnesdag, komikern som tjänar pengar på antisemitiska skämt och homovigseln med Dieudonné och terroristen Carlos som vittnen

I går var det Förintelsens minnesdag, 70 år sedan Auschwitz och Birkenaus befrielse. Det uppmärksammades på många platser i världen, även i Sverige. DN hade en mycket lång och intressant artikel av journalisten Niklas Orrenius om judehatet i Frankrike. Det är en historisk exposé över Vichyregimens ställningstaganden och bristande uppgörelse med denna mörka del av fransk historia, men Orrenius tar avstamp och fokuserar på dagens verklighet och den minst sagt kontroversielle komikern Dieudonné M’Bala M’Balas framträdanden på scen, på Facebook och i rättssalen. Artikeln har fått den träffande rubriken ”Judehatet drar storpublik”.

Och det verkar det göra. Den tidigare antirasisten bytte nisch och drar nu judeskämt på en teater. Salongen fylls och det blir uppenbarligen klirr i kassan. Jag läste med stort intresse Orrenius beskrivning av Dieudonné M’Bala M’Bala. Men jag reagerade över en sak:

”Alla skämt handlar inte om judar. Dieudonné – motståndare till samkönade äktenskap – har även en tydlig udd mot gayrörelsen”, står det.  

Är det så? Är Dieudonné verkligen emot homovigslar? Eller vad ska man tro?

2013 rapporterade fransk och engelskspråkig press om att Dieudonné och den fängslade terroristen Carlos Schakalen, alias Ilich Ramirez Sanchez, varit vittne vid en av de första homovigslarna i Frankrike, den första vigseln bakom lås och bom. De lyckliga tu var två mördare, varav en var styckmördare. Trots att Dieudonné bara var vittne klädde han sig i brudvit klänning och lade ut bilden på Twitter med kommentaren ”äktenskap mellan två sköldpaddor”. Innan vigselceremonin ska han ha uttalat sig om att homolagstiftningen var ett sionistprojekt. 

Dieudonné & Carlos Schakalen? Går detta ens ihop i tankevärlden, tänker du kanske. De verkar känna varandra rätt väl. 2011 skrev jag om Dieudonné och Carlos, fast den här gången i ett terroristsammanhang.

2011 satt terroristen Illich Ramirez Sanchez, alias Carlos Schakalen, sedan en tid tillbaka i fängelse. Men nu var det alltså dags för ännu en terroristrättegång mot honom. 

I svensk media, t ex i DN, fanns bara något ynkligt och tanigt från TT om rättegången. Carlos kallades pinsamt nog för terroristledare, fastän det är tveksamt om han någonsin haft någon ledarfunktion någonstans. Jag uppfattar honom mest som en sprätt som PFLP kunde utnyttja massmedialt. Visserligen ska Carlos 1976 ha grundat organisationen Internationella revolutionärer, vars uppgift är är att ”mobilisera revolutionärer i världen för befrielsen av Palestina och mot imperialister och sionistiska krafter var de än är”. Telegraph rapporterade från rättegången att Carlos fått en fråga om varför denna organisation aldrig tycktes ha utfört någon militär operation och fick svaret att medlemmarna bara ”träffades på Sorbonnes café för att prata och röka hash”. Man må kalla Carlos Schakalen för terrorist, men terroristledare? Upp till bevis varför i så fall!

Carlos Schakalen beskrevs 2011 av TT som en kulmagad man som knöt näven i rätten och vinkade till sina anhängare som slutit upp till rättegången. Det var en hel del som svenskarna inte fick veta.

TT upplyste inte om att den knutna näven är en marxistisk symbol. TT citerade Carlos för att för rätten ha presenterat sig som ”professionell revolutionär”, men glömde bort bisatsen ”enligt den leninistiska traditionen”. TT berättade om vinkningar till ”anhängare” men glömde bort att särskilt en man också fick slängkyssar tillbaka. Den som fick slängkyssarna av terroristen var… Ja, just det: ”the controversial French comedian, actor and political activist Dieudonné, who has been condemned by the courts more than once for his antisemitic outbursts”, som Guardian skrev. 

Tänk om svenska läsare hade kunnat få sådana upplysningar 2011! Det hade satt lite annan färg på rapporteringen om Carlos Schakalens rättegång.

Vem är Dieudonné? Vem är Carlos Schakalen? Låt oss börja med den senare.

Carlos är döpt efter Lenin och pappan var marxist. Carlos skickades till sovjetiska Lumumbauniversitetet, men blev utslängd eftersom han bara söp och jagade brudar. Han anslöt sig till PFLP, men det visade sig vara mycket snack och lite hockey. Terrorledaren Wadie Haddad ville slänga ut honom eftersom han inte skötte sitt terrorisjobb särskilt bra. Men då började media skriva om honom som en jättefarlig man och då insåg Haddad att han fick bli kvar, som en del av terror-skräcks-PR-maskineriet. Carlos konverterade till islam 1975. Hans exfru Magdalena Kopp beskrev i sina memoarer som gavs ut för ett par år sedan (Die Terrorjahre. Mein Leben an der Seite der Carlos) vilka Carlos ”nya” idoler var, nämligen Saddam Hussein, Usama bin Laden, PFLP:s grundare George Habash samt diktatorn Hugo Chávez. Jag noterar att de alla gått hädan.

Carlos har gift sig med sin advokat Isabelle Coutant-Peyre, men bara symboliskt eftersom han fortfarande är gift med fru nummer två, Lana Jarrar, som tydligen är försvunnen. Coutant-Peyre var tydligen inte ens skild när de gifte sig i fängelset, men nu är hon skild och uppges vänta på att få gifta sig med sin Carlos i en civil vigsel när (eller om) han blir utsläppt. Under tiden ger hon intervjuer om sin kärlek till Carlos, bland annat i SVT Kobra, där jag konstaterade att hon föreföll ha drabbats av ett försenat tonårsuppror. Hon har gett ut en bok om deras kärlek och publicerar Carlos dikter (typ  ”Jag är svartsjuk på solen som bränner din hud”).

I Kobra beskriver Isabelle Coutant-Peyre sin make som intelligent, exceptionell, belevad, oerhört bildad och elegant. Här får också filmregissören till Carlos the Jackal berätta om Carlos. Enligt Olivier Assayas är Carlos politiska åsikter varken intressanta eller välformulerade. Han är ingen teoretiker, ingen ledartyp och har aldrig varit självständig.

Med Isabelle Coutant-Peyre ska han inte ha haft sex. Det har han däremot haft med fru nummer ett, Magdalena Kopp, som beskriver deras första sexuella umgänge så här:

‘Carlos simply took me. He laid his pistol next to me on the bedside table and slept with me. It was a sexual act without any emotion, practically a rape. It was always like that.’ citerar Daily Mail.

Vidare beskriver Magdalena Kopp att den man hon varit gift med i 13 år hade en förmåga att övertyga kvinnor att just de var den andra halvan av den kommande revolutionen. Är det detta som Isabelle Coutant-Peyre drabbats av? Eller är det bara spänningen som kittlar, att vara omskriven, fotograferad och att vara i konflikt med staten på grund av giftermålet? Kittlar den platoniska relationen med en man under sträng vaktövervakning och som nog bäst kan beskrivas i psykologiska termer?

Jag kan inte så mycket om Dieudonné M’bala M’bala. Däremot börjar jag förstå Carlos Schakalen. Är han muslim och marxist i själ och hjärta? Jag tror mest att han har tråkigt i sin cell. Jag tror Isabelle Coutant-Peyre har tråkigt hon också. Jag tror Dieudonné M’bala M’bala behöver Carlos för att bli mer spännande, och att Carlos Schakalen behöver Dieudonné M’bala M’bala för att få lite mindre tråkigt. Jag tror Dieudonné M’bala M’bala boostar Carlos Schakalens ego.

Vad de tror på? Mest på sig själva, tror jag. Deras ideologi är väl det som för dagen ger bäst utdelning.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i PFLP, terrorism. Bokmärk permalänken.