Almgrens grundmaterial ska förstöras – men behövs det?

I dag skriver journalisten Christoph AnderssonExpressen Debatt om det horibla att professor Birgitta Almgren måste förstöra sina minnesanteckningar innan klockorna ringt in det nya året. Ämnet är inte nytt. För er som inte har koll på vad det hela handlar om kan läsa Christoph Anderssons debattartikel, som jag redan länkat till, men klicka också här för att läsa vad jag skrev för ett år sedan. För ett år sedan hade nämligen pappersbålet skjutits upp – ännu en gång. Det är fullt möjligt att det händer en gång till. Eller så har Birgitta Almgren kommit till vägs ände och måste genomföra sitt pappersbål.

Principiellt sett är det hela förfärligt, även om jag ser vissa möjligheter, som förhoppningsvis Birgitta Almgren klurat ut själv allaredan. Den som läser Högsta förvaltningsrättens dom från 2010 bör notera vad grunden för pappersbålet är:

  • Eventuella minnesanteckningar ska förvaras på ett sådant sätt att någon annan inte kan ta del av dem.
  • Eventuella minnesanteckningar ska förstöras senast den 30 juni 2011.

Hade jag varit Birgitta Almgren hade jag läst in mina eventuella minnesanteckningar på band, och lagt banden i ett kassaskåp. Sedan kan hon ha sitt pappersbål bäst hon vill. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur svenskt rättsväsende ska kontrollera om hon har förstört alla sina eventuella anteckningar till nyårsafton. Husrannsakan kanske?

Historiskt sett har det hänt att folk från till exempel underrättelse- och säkerhetstjänsten visat sig ha papper i sin ägo som de egentligen inte borde haft. Förre ÖB Stig Synnergren ska ju i november 1997 ha lämnat över en portfölj till Krigsarkivet. Han påstod att portföljen anlänt med bud och att avsändaren varit okänd. Det visade sig att portföljen innehöll hela T-kontorets arkiv, ett arkiv som man tidigare varit övertygad om var förstört, se här.

Det finns ju faktiskt en alternativ story, nämligen att Stig Synnergren på ålderns höst insåg att det kanske inte var så bra att ha allt materialet hemma. Vad skulle hända med materialet när han dog? Vad skulle hända med materialet om hans kognitiva funktioner började svikta, dvs drabbades av demenssjukdom eller liknande?

Jag vet inte om det inleddes någon förundersökning mot den 82-årige Stig Synnergren, som vid tidpunkten för överlämnandet snart skulle fylla 83. Jag undrar stilla om staten skulle våga inleda en massiv förundersökning mot Birgitta Almgren för att kontrollera om hon har förstört alla eventuella anteckningar. Jag tror faktiskt att de inte skulle våga. De skulle nämligen göra sig väldigt löjliga.

Jag är tacksam för övrigt tacksam över att Stig Synnergren lämnade in mikrofilmerna över T-kontorets arkiv till Krigsarkivet. Det var banne mig bra gjort!

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Almgrens grundmaterial ska förstöras – men behövs det?

  1. Hej Lena länken t Synnergrens papper funkar ej.
    Mvh Rolf Klintfors

  2. ericr45 skriver:

    Tänker just nu på den förnuftige och modige datatekniker som sparade ”tsunamibanden” trots att det fanns order på att de skulle förstöras. Måste säga att jag blev inte förvånad. Med min lilla insyn i branschen så kände jag på mig att när diskussionen om deras vara eller inte pågick, att ingen skulle förstöra dem, även om man påstod att så skett…
    Datafolk är liksom såna…
    Det finns nog små privata samlingar av ”väsentligt materiel” både här och där…
    Synnergren är nog knappast ensam…

Kommentarsfältet är stängt.