Små små detaljer om Radler – om SVT-dokumentären Spionen som hamnade i kylan

Nu har äntligen många svenskar sett dokumentären om Stasiagenten Aleksander Radler. Jag är uppriktigt sagt nyfiken på reaktionerna. Vad tänker den så kallade allmänheten? Vad tycker de? Själv är jag ju sedan flera år nördigt intresserad, följer mer än detta fall. Mina referensramar är ju inte riktigt som gemene mans.

En av mina favoritscener i Spionen som hamnade i kylan är den där professor Helmut Müller Enbergs berättar om Stasiofficerarnas skicklighet. En del som följer mig vet att jag sågat Stasichefen Markus Wolf som spionchef i Svenska Dagbladet nyligen. Jag vidhåller min version, men Müller Enbergs ger en annan dimension av samma verksamhet. Stasi och de andra östtjänsterna arbetade med helt andra tidsperspektiv än vad vi gjorde i Väst. De värvade agenter uppemot tio-femton år innan de satte in agenten på sitt verkligen uppdrag. De hade enorma resurser. De hade inte mycket pengar, men de hade tiden på sin sida. De vann en person med psykologisk skicklighet, byggde upp en profil och riktade den mot sitt mål.

Det här är en beskrivning av Stasis framgångsberättelser. Men alla var naturligtvis inte det. Den klassiska historien är människan under tvång, som av flera onda val valde det minst onda. De rapporterade mest blahaj och lösryckte grejer tills Stasi släppte dem. Men Radler var flitig och ”duktig”.

En annan stark scen är slutscenen, den jag beskrev i Skånskan i söndags. Hur offret Anders Törnvall blir fullständigt mosad verbalt sett, han själv som offer görs om till förövare. Det är brutalt och hänsynslöst.

För mig är scenen med Christina Renker också stark, konstnären som var Aleksander Radlers före detta flickvän från ungdomen. Hon som levde samboliv i Östberlin och en dag fick påhälsning av en lärarinna från Västberlin som också levde ihop med Aleksander Radler. Denne mans dubbelliv går också igen i olika versioner av sin barndom. Han uppges av Stasi vara född i Posen, själv anger han Wien ibland. Den före detta flickvännen vittnar om hur förklaringarna om fadern varierar. Modern ska ha varit psykiskt sjuk och sonen vill inte ha med henne att göra. Versionerna är flera om när han fick österrikiskt pass. Var det 1964?

Det finns dock några saker som bör påpekas. Aleksander Radlers fru uppges vara kyrkoherde efter sin man i Burträsk i filmen. Hon var nog vikarie ett tag 2012, men innehar i dag en icke arbetsledande befattning som kallas komminister. Det går själv att kontrollera på församlingens hemsida för den som önskar.

Det sägs att Radlers akt är på 1000 sidor i filmen. Det var den nog när filmensekvenser i Frankfurt spelats in. I dag är akten uppe i hela 2800 sidor.

Det där med Radlers engagemang i Moderaterna är svårt att kontrollera, för hans kort är tydligen borta på rådhuset, men någon tjänst i polisstyrelsen har jag inte ens hört talas om. Radler satt en mycket kort period (två år) i fullmäktige i Lund, men bara som ersättare. Han uppger själv i sin CV att han varit sk ”medborgarvittne”, vilket är en helt annan sak än att sitta i en polisstyrelse som sägs i filmen. Medborgarvittnen följer med polisen, t ex på fredags- och lördagskvällar och ser till att överförfriskade människor behandlas på ett korrekt sätt. Knappast något av intresse för Stasi. Detta som en förklaring till frågan vad Aleksander Radler gjorde i Lund, för svaret har vi ej riktigt ännu. Samarbeta verkar han inte vilja göra.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Små små detaljer om Radler – om SVT-dokumentären Spionen som hamnade i kylan

  1. cuben skriver:

    Tack för kommentarerna och ytterligare fakta. Mats Johanssons inlägg är ju också viktigt framför allt angående aspekter på psykförsvaret.

Kommentarsfältet är stängt.