Varför hymla? Finländsk ambassadör sjunger ut om nordiska agenter på finsk mark

För ett år sedan bloggade jag om en intressant dokumentär om kalla kriget som skulle sändas på NRK. Den norske journalisten Morten Jerntoft skulle komma med en ny dokumentär som beskrev norskt engagemang i kalla krigs-konflikten.

Jag refererade även till en spännande dokumentär som Jerntoft och Odd Isungset gjorde redan 1991. Den hette ”Finlandsspionasjen” och handlade om finländare som varit norska agenter under kalla kriget. Eller som programledarens påannonsering summerar: hur ett nordiskt land kränker ett annat.

Kränkta anser sig många människor vara nuförtiden, men en vän av ordningen brukar påminna mig om att det bara är territorier som kan bli det. Oavsett har frågan om finländarna som jobbat för norrmännen (och Nato-sfären) varit en ytterst känslig fråga.

I IB-affären 1973 framkom det att svenska IB-agenter varit verksamma på finsk mark. Finland fick klädsamt spela kränkta.

I Jerntofts och Isungsets dokumentär från 1991, länk här, finns det en och annan norrman som vrider sig som en mask för att man tar upp frågan om vad norrmännen hittat på i Finland. Så oerhört befriande är det då att lyssna på den f d finländske ambassadören i Oslo, Lars Lindemann, som har en helt annan syn på det där med främmande makts agenter på finsk mark:

”Helsingfors vimlade ju av efterrettningsfolk från alla väderstreck, den tiden”, säger Lars Lindemann på sjungande finlandssvenska 13 minuter in i programmet här”Man var över huvud taget i Väster och i Norden mycket intresserad av hur nu Finland skulle klara sig. Skulle vi överleva eller inte överleva? Av den anledningen så var det inte så märkvärdigt vad norrmännen sysslade med.”

Ja, hur svårt kan det vara? Att säga hur det var.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Finland, IB, IB-affären allmänt, Norge, Sverige. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Varför hymla? Finländsk ambassadör sjunger ut om nordiska agenter på finsk mark

  1. Anette Hydfeldt skriver:

    Ja, jag förstår inte heller varför det ska vara så svårt att berätta hur det var. Kalla kriget är förbi. Själv berättade jag med glädje för någon nyligen att hans pappa med mycket stor sannolikhet och i all hemlighet hade tjänat Finland, Sverige och ytterst förstås även NATO under kalla kriget. Jag tyckte helt enkelt sonen var värd att få veta det här om sin pappa som dog en alltför tidig död pga alkohol. Vad jag förstår är alkoholskador en inte alltför ovanlig dödsorsak i spion- och agentkretsar tyvärr? Rätta mig gärna om jag har fel. Det kostar väl kanske på att supa ryssar under bordet kan jag tänka. Och vice versa.

    • Lena Breitner skriver:

      Jag vet ej om det finns någon statistik om agenters dödsorsaker, men tystnadsplikt och ensamt liv tror jag tär på en och annan själ. Av vissa kända spioner och spionchefer framgår att de (manliga) byter hustru ofta.

Kommentarsfältet är stängt.