Vad SOE-agenter som ”Fifi” gjorde var känt redan på 90-talet via BBC

I höst har det släppts tusentals dokument från National Archives som bland annat gett oss en fördjupad bild av arbetet inom SOE, Special Operation Excecutive. En av agenterna som det skrivits mycket om de senaste dagarna är ”Fifi”, vars identitet nu är offentliggjord. Ni kan läsa mer på National Archives blogg om Marie Chilver alias ”Fifi”. länk också här. 

Här har ni flera länkar till BBC, till Telegraph och ännu en artikel med bilder i Telegraph.

Tydligen har det gått mycket rykten om ”Fifi”. Hennes främsta uppdrag var alltså att testa rekryter som SOE skulle skicka in i fiendeland. Frågan var om de kunde hålla tyst? Rykten har gått om att hon testade dem i sänghalmen, men något sådant ska ej finnas bevis för i de brittiska arkiven. Det var enklare än så. ”Fifi” var vacker och charmerande. Hennes cover var att vara den franske journalisten ”Christine Collard”, som behövde lite hjälp.

”She was tasked with charming young trainees and engaging them in conversation over drinks or dinner, gaining their confidence and extracting information from them. The reports she wrote decided whether the trainees could be trusted on foreign assignments, and for some she was their downfall”, står det i artikeln i Telegraph.

Är det här då något nytt? Absolut inte. Redan på 1990-talet ställde SOE-sekreteraren Noreen Riols upp i en BBC-dokumentär och berättade just precis om exakt samma tester.

Riols var drygt fyrtio år senare fortfarande en strålande skönhet, som berättade om ett av sina fall med en dansk blivande motståndsman som låg i slutfasen på sin träning. Plötsligt en dag blev han utbjuden på middag av sin instruktör. Där på ett hotell i Bournemouth dök Riols upp och hon blev genast bjuden att sitta med sällskapet. Då fick befälet ett samtal och återvände en kort stund senare med det beklagande beskedet att han var tvungen att lämna dem en stund, men att han strax skulle komma tillbaka (vilket han naturligtvis inte gjorde).

Riols uppdrag var alltså detsamma som ”Fifis”, att testa agentens försiktighet i vardagliga situationer och få dem att prata. Efter maten gick Riols och den danske blivande motståndsmannen ut på altanen för att titta på havet.

”Jag lät honom hålla min hand och bli sentimental”, berättar Riols.

Hon frågade honom hur länge han skulle stanna i Storbritannien. Den danske blivande motståndsmannen svarade genast att han skulle lämna öarna nästa vecka.

”Åh vart ska du?” frågade hon enligt egen utsago ”storögt”.

”Well, I’ll be parachuted back into Denmark”, svarade han.  

Den fortsatta konversationen är ganska pinsam för dansken. Riols behöver tydligen bara säga lite ”Oh” och ”What do you mean?” för att han skulle berätta precis allt och mer därtill. Att det just nu var jättemånga som fälldes över Europa och att de skulle vara spioner i fiendeland och att han ska organisera motståndsrörelser i Danmark som skulle stå beredda vid en allierad invasion. Riols konstaterade att hon inte behövde pressa honom mer eftersom det var meningslöst.

Han hade gått igenom all träning och där i månskenet, en varm sommarkväll, förstörde han alltihop”, berättade Riols.

You didn’t have to go to the pillow. De kvinnliga SOE-agenternas tester var mycket enklare än så.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, SOE. Bokmärk permalänken.