Tidsfaktorn viktig för att Norge ska agera för att få hem Rosenholz

Norska regeringen tar initiativ till att få norska Rosenholzkort utlämnade från amerikanska CIA. Det är dagens glädjande besked från Stortinget. I en interpellation av Højres Anders B. Werp ställdes frågan om justitieministern ville ta initiativ till att få kännedom om vilka norrmän som arbetat för Stasi. Justitieminister Anders Anundsen (FrP) gav det väldigt enkla svaret: Ja.

Kommentar från Aftenposten här. 

Werp har i många år engagerat sig i Rosenholzfrågan och han har satt sig in i frågan som knappast någon svensk politiker ens kan komma i närheten av. Gissningsvis var det lite mer än det som hände kring talarstolen som banade vägen för ett ja. Envishet är en faktor.

Det fanns flera referenser till Sverige. Werp refererande till en undersökning i år publicerad på DN Debatt genomförd av Föreningen för Upplysning om Kommunismen och som visar att svenska ungdomar har obefintlig kunskap om kommunismen och dess offer. Att mer än var femte ungdom tror att kommunismen är ett demokratiskt styrelseskick och att 90 procent inte känner till Gulag.

Å andra sidan refererade Anundsen till att läget för att Norge skulle kunna få utlevererat norska Roseholzkort såg gott ut eftersom Danmark och Sverige hade fått utlevererat vissa Rosenholzkort tidigare, i det Anundsen uppfattat var straffrättsliga ärenden.

(Här log jag eftersom sannolikheten att Norge, som är ett Natoland, har fått mindre än det endast-i-hemlighet-med-Nato-allierade Sverige är väl ungefär någonstans mellan obefintlig och jätteobefintlig)

Vad är det som har hänt? Tja, en sak som spelar stor roll är faktiskt tiden. Werp konstaterade att murens fall 9 november 1989 har liten relevans. Han pekar på 31 maj 1990, den dag Stasis radioverksamhet tystnar. Sex dagar tidigare hade den militära underrättelsetjänsten (VA) gjort detsamma. I och med dessa datum nästa år passerar vi en 25-årsgräns, preskriptionstiden för spionage. Därmed kan det bara bli intressant för nutidshistoriker att fördjupa sig i.

Den andra saken som hänt är att man faktiskt har bytt regering. Det är inte oviktigt att Socialdemokraterna inte längre sitter vid makten.

Werp refererade till var vad Stasis civila utrikesspionage i hög grad rapporterade om kring Norge. Här finns de i särklass de flesta rapporterna från Norden. 1 920 stycken och många var om politik och försvar.

Norge har likt Sverige haft långa innehav av socialdemokratiskt regeringsstyre. Därmed kan man utgå från att en del agenter kan förväntas bli hittade i dessa vatten. Således krävs det mod eller någon annans initiativ för att ta i något som kan bli obehagligt och kladdigt.

Det är glädjande att norska regeringen redan tagit de första stegen för att höra sig för med amerikanska myndigheter om ett utlämnande av Rosenholz. Det är dags nu. Inte för att jaga enskilda spioner på ålderdomshemmet, utan för att förstå vår nära historia. Werp poängterade att det handlar om att förstå hur radikalisering sker. Vad i hela fridens namn var det som fick norska medborgare att arbeta för en diktatur – samtidigt som de levde och verkade i en demokrati? Samma fråga borde vi ställa oss i Sverige.

Jag har inte följt norsk Stortingsdebatt tidigare, men det var en märklig upplevelse. Interpellatör och minister som höll med varandra likt i en liten välregisserad föreställning. Därtill ingen som lade sig i, förutom en partikollega till Werp mot slutet. Till slut konstaterade justitieministern att ingen debattör gått fram för att protestera mot förslaget. Att ingen satt sig emot. Ridå. 

Nyfiket undrar jag vad som pågått bakom kulisserna. Har vi haft strålande norsk enighet eller sura miner? Och vad kommer sedan? Danmark kanske är näst på tur. De har flera framstående forskare på kalla kriget och har mera tuggmotstånd i debatten.

Försök att få ut svenska Rosenholzkort tror jag inte på. Den svenska regeringen har låst in sig i ett hörn med sitt ställningstagande i Vitboken. Vi ser ut att gå mot regeringsskifte och som jag skrev nyss vill socialdemokratiska partier ogärna veta om i hur hög grad de varit infiltrerade eftersom de med största sannolikhet leder infiltrationsstatistiken i alla länder. Å andra sidan är det faktiskt bara kommunisterna som kan känna sig trygga. Inte ens De Gröna slapp ju undan då det begav sig. Se själva!

Interpellationen  kan ses här, gå in 3:50:00 i programmet som sträcker sig 4:17:00.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Norge, Stasi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tidsfaktorn viktig för att Norge ska agera för att få hem Rosenholz

  1. roynorvega skriver:

    Dette er en meget viktig sak, fordi den igjen setter fokus på alle dem som har arbeidet for Stasi gjennom mange år, men som – godt hjulpet av politisk enøyde medier – praktisk talt har lykkes i å holde hele temafeltet unna offentlig oppmerksomhet og åpen diskusjon. Slik har årene godt, og flere saker har blitt foreldet. Men i noen tilfeller kan enkelte ha fortsatt sin tjeneste for russiske KGB (Forortes nå FSB og SVR), og her kan det faktisk skje at noen blir straffeforfulgt etter gjeldende lovverk som spionasje. Dette gjelder blant annet kodenavn som ”Cello” og ”Martin”, som troner høyt i respektive arkiver der ute.

Kommentarsfältet är stängt.