Från lyxliv till narkotikahandel och terror – Fidel Castro, Jorge Masetti, Europabrigaden i Skandinavien och min förvåning över Frånstedts luckor

I dagens Politiken kan man läsa att Fidel Castros mångårige livvakt Juan Reinaldo Sánchez har gett ut boken ”Fiedel Castros hemliga liv” tillsammans med en fransk journalist.  Tyvärr finns boken bara tillgänglig på franska, så jag får nöja mig med Politikens resumé.

Likt många diktatorer har alltså Castro skapat en image av att leva ett spartanskt liv, men enligt den f d livvakten är verkligheten en annan. Förutom ett liv i lyx med ett tjugotal sommarpalats och villor, där det på en av dem ingår lagun med delfiner och en sköldpaddsfarm, i det senare fallet eftersom Castro gillar sköldpaddskött, så har han alltså såväl skyddsrum som ramper för att avfyra missiler. Mysig semestermiljö!

Castro har tydligen också haft många älskarinnor, varav en var tolk vid namn Juanita Vera. Som av en händelse arbetade fröken Vera även för säkerhetstjänsten. Jag är inte förvånad. Kombinationen tolk+säkerhetstjänstanställd är ju klassisk i de kommunistiska diktaturerna, för att inte tala om prostituerad+säkerhetstjänstanställd.

Få ska ha fått hälsa på i Castros lyx, men Gabriel García Márquez ska ha varit en som sett detta. Han kan vi inte fråga om hur det var eftersom han dog tidigare i år. Jag noterar dock att Nobelpristagaren García Márquez i Nathan Sachars dödsruna över honom i DN skildras som ”obrottsligt lojal med Castro och hans styre” men att han samtidigt gett ett farsartat porträtt av den grymme diktatorn i ”Patriarkens höst”. Så den kanske jag ska se till att läsa i sommar.

I Sverige är vi nog lite oskuldsfullt omedvetna om Castros underrättelse- och säkerhetstjänst, liksom hans kopplingar till terrorism. På träningslägret Punto Cero de Guanabo 25 kilometer väster om Havanna ska latinamerikanska rörelser som Farc, ELN,  M-19, FMLN, Túpac Amaru och något som kallas ”Lysande Stigen” ha tränats. Han ska även ha bjudit in den till terrororganisationen PFLP löst tillhörande Illich Ramírez Sánchez alias Schakalen samt folk från PLO, IRA, ETA och Svarta Pantrarna.

Livvakten vittnar om att Castro ska ha varit inblandad i colombiansk narkotikahandel och inslussning av kokain till USA. Avrättningen av general Arnoldo Ochoa uppges vara en cover up för att dölja Castro-brödernas inblandning i internationell handel med narkotika, diamanter och vapen.

Den kritiske bör naturligtvis undra om den f d livvakten kanske bara vill tjäna pengar och hittar på eller överdriver Castros inblandning i internationell terrorism och kriminalitet. Men det finns onekligen andra källor som talar för att livvaktens historia bär sanningens prägel.  

2002 gjorde den svensk-chilenske journalisten Juan Diego Spoerer ett intressant program för SR P1 Dokumentär. Programmet heter ”Masetti – agenten som föredrog att förlora” och handlar om den avhoppade underrättelseagenten Jorge Masetti. Han var son till en argentinsk journalist som 1959 reste till Kuba och var med om att starta den så kallade kommunistiska revolutionen. När pappan, som blev spion och agent för Castro, senare stupar i Argentina blir han revolutionshjälte. Jorge Masetti värvas till den kubanska underrättelse- och säkerhetstjänsten vid 19 års ålder.

Till hans första uppdrag hör att omorganisera den argentinska statsgerillan som tagit sin tillflykt till Europa. 

Masetti kom att arbeta för Fidel Castro i fjorton år. Han utförde specialuppdrag i Europa, Latinamerika och Afrika. Hans karriär fick ett abrupt slut när Fidel Castro 1989 avrättade bland annat Masettis svärfar – generalen och underrättelseagenten Tony de la Guardia – i den så kallade Ochoa-affären. 

Ni bara måste lyssna på programmet om Jorge Masetti (ni har det här). Juan Diego Spoerer berättar om en galen värld, där den kubanska världsrevolutionen ska spridas runt om i världen. Den kubanska underrättelse- och säkerhetstjänsten var i högsta grad verksam även i Europa. Masetti berättar om hur man blandar spionage och infiltration med ren kriminalitet som vapensmuggling, valutaförfalskning och bankrån.

Således finns det andra vittnesmål som talar för livvaktens historia. Det finns ytterligare material som kompletterar dessa berättelser.

1981 kom den avhoppade kubanske agenten Juan Vivès ut med sin bok Les maîtres de Cuba (Kubas herrar). Vivès tillhörde den kubanska underrättelsetjänsten G-2 och i sin bok beskriver han de kubanska underrättelseorganen, samt inte minst Fidel Castros nära relationer till Sovjetunionen och KGB och i hur hög grad KGB styrde de kubanska underrättelseorganen. Jag har för mig att han t o m pekar ut Castro som KGB-agent.

Här beskrivs gruppen ”Krokodil” , kodnamnet för träningslägren som speciellt riktade sig till gerillarörelser.

Det är inte någon hemlighet för någon att terroristorganisationer som IRA i Nordirland, ETA i Spanien, Röda Brigaderna i Italien, liksom åtskilliga andra grupper som spred terrorismen i Europa, i Amerika, i Asien eller i Afrika är resultatet av gruppen Krokodils arbete, summerar Vivès enligt en översättning som jag har fått.

Vivès menar att huvuddelen av den tidens terrorister har fått utbildning på Kuba, men att även utbildning getts i Sovjetunionen eller mer sällan DDR eller Bulgarien.

Och som om detta ej är nog kommer en e-bok ut på måndag av den danske journalisten Bent Blüdnikow som berättar historien om hur svenska Säpo och danska PET övervakade och kunde konstatera att Castros Europa-brigad slussade in och placerade agenter bland annat i och via våra länder.

Det är ur detta perspektiv jag blickar tillbaka på vad som getts ut i Sverige. I höstas och nu i vår har den f d kontraspionagechefen vid Säpo, Olof Frånstedt, gett ut sina memoarer i två delar. Jag är inte den enda som med förvåning konstaterat att han ej med ett enda ord ens vidrör denna spännande och samtidigt obehagliga historia som går rätt in i Kröcheraffären. Vågar Frånstedt inte p g a det sekretessavtal han gissningsvis fick skriva på när han jobbade på Säpo – eller är det så att han faktiskt inte minns?

Det enda vi får oss till dels är två redan utförligt beskrivna händelser – ockupationen av Västtyska ambassaden och Kröcheraffären. Hela beskrivningen avslutas med ett:

”Därmed sattes äntligen punkt för den tyska terrorismens aktiviteter i Sverige”, skriver Frånstedt, del I, s 54.

Det är en förenkling på gränsen till falsk beskrivning. Visserligen var Norbert Kröcher tysk, men några sidor tidigare har ju Frånstedt själv beskrivit att en i ligan var brittisk medborgare (Alan Hunter) och en annan mexikansk (Armando Gonzalez-Carillo) samt att sexton åtalade var svenska medborgare. 

Redan här bör den kritiske dra åt sig öronen och undra om detta verkligen kan beskrivas som ”tysk terrorism”. För mig låter det som i princip all annan modern terrorism – den är internationell och gränserna mellan olika rörelser är inte alltid så skarpa.

I Kröcheraffären ska även ha funnits en chilenare samt i kretsen utvisade i sammanhanget ytterligare mexikanska medborgare, varav åtminstone en av de senare alltså nu ska visa sig ha varit Castro-agent.

Det är sett ur detta perspektiv vi kan konstatera att Frånstedt ger läsaren en falsk bild av svensk trygghet efter 1977. Han utlovar något han inte kan utlova. Han slutade ju jobba på Säpo 1978. Vad vet han om tyska terrorhot 1979-2014? Var han verkligen allvetande om alla terrorhot på 70-talet?

Att bara beskriva ”tysk terrorism” ger tyvärr läsaren intrycket av att ”all terrorism” var ”tysk terrorism” och att denna försvann från svensk jord 1977. PFLP:s etablering i Sverige, som Frånstedt och hans spökskrivare var för sig mycket väl bör känna till, nämns inte med ett enda ord. Och inte heller KGB som fanns i bakgrunden till mig veterligen alla terrorrörelser under hela kalla kriget. Dessa initierade perspektiv hade jag förväntat mig få till dels av en f d byråchef på Säpo. Det får jag alltså inte och jag undrar varför. Varför spela safe genom att bara redogöra för sådant som redan är väl omskrivet på svenska?

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i KGB, kommunism, Kröcher, Kuba, Rote Armeefraktion (RAF), Sovjet, Sverige, terrorism, Tyskland, underrättelsetjänst, Västtyskland. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Från lyxliv till narkotikahandel och terror – Fidel Castro, Jorge Masetti, Europabrigaden i Skandinavien och min förvåning över Frånstedts luckor

  1. Ping: Fidel Castros man i Köpenhamn, Jan Guillou samt vad Olof Frånstedt inte berättade om | Tankar om IB

  2. ”Lysande stigen” brukar/brukade i svensk nyhetsrapportering kallas Sendero Luminoso.

  3. ericr45 skriver:

    För oss som var studieaaktiva under mitten.slutet 60-talet och som inte omfattade vänstertramset så är detta bara en bekräftelse på vad vi, redan då, anade..
    Hur många av mina studiekamrater, iaf de som gick på iuniversitetet, hade inte t o m betalat för förmånen, att bokstavligen, få slicka Fidels eller Ches r-v…
    Undrar än idag vad som försiggick i deras hjärnor. Har ju antytt tidigare att jag hade släkt i kommunistländer och var väl bekant med livet där. Övervakningen, osäkerheten, snokandet ner på lägsta nivå.
    Vissas drömmar om den världsomfattande kommunismen var nog faktiskt för en del rätt verkliga!
    Tror jag.

Kommentarsfältet är stängt.