F d Säpochef tycker att kontroll av rekryternas röstning var ansvarsfullt

Jag läste ett kapitel i dag på lunchen av den f d kontraspionagechefen Olof Frånstedts memoarer ”Spionjägaren – Säpo, IB och Palme”. Jag blev fullständigt förstummad.

Jag talar om kapitel 5, som heter ”Palme och Säpo”. Och nej, jag blev inte mållös av uppgifterna om Palmes nyfikenhet att få veta vilka som var CIA-agenter i Sverige (påståendet har framkommit tidigare och är för mig gammal skåpmat). Nej, det jag reagerade på var Frånstedts skildring av hur han personligen såg på Säpomedarbetares politiska ställningstaganden.

På sidan 88 får vi veta att han över huvud taget inte gillade att politiska diskussioner fördes på jobbet. På fikaraster kunde det säkert förekomma, men det var förbjudet på möten. ”Vi var ingen politisk diskussionsklubb”, läser jag.

Det lät ju bra. Fast på nästa sida blir det helt annat ljud i skällan. Säpo hade ibland påståtts vara ”högervriden”, vilket Frånstedt och andra han talat med inte känner igen. En tidigare medarbetare som jobbade på Säpo på 70- och 80-talet och snabbt avancerade till chef inom yttre spaning har intervjuats och berättar att han hade både socialdemokrater och några som antagligen röstade på vänsterpartiet i sin grupp.

”När jag rekryterade medarbetare frågade jag dem faktiskt vad de röstade på i valet”, säger den f d chefen inom Säpo. ”Min utgångspunkt var nämligen att vi skulle försvara de grundläggande värdena och värderingarna i samhället, demokratin. Och min åsikt var alltså att om man sympatiserade med de partier som fanns i riksdagen, alltså inklusive Vänsterpartiet, så var man för det demokratiska systemet.” 

Den f d chefen säger vidare att de som stödde eller röstade på ”ytterlighetspartier” kunde man inte sätta i känslig verksamhet.

”Jag tycker att den här, vid tiden för anställningen vid Säpo ganska unge chefen, resonerade klokt och ansvarsfullt”, skriver Frånstedt.

Det var här jag blev stum. Nej fel. Jag blev dubbelstum. Först försöker jag ursäkta Frånstedt. Kan han ha skrivit så fel så att han skriver det han faktiskt egentligen inte menar? För menar han verkligen… det jag tror han menar?

I Sverige har vi något som heter valhemligheten. Det betyder att det är din och min ensak vad vi röstar på. Om någon frågar vad du röstar på så är det bara att säga ”Det ska du skita i.” Men hur gör man då om man sitter på en anställningsintervju och får frågan vad man röstat på i senaste valet? Det är ju precis som för de elever som av en lärare fick frågan om vad föräldrarna röstat på. Relationen elev-lärare är precis som jobbsökande-chef på Säpo, dvs i beroendeställning. Det är lite svårare att säga ”Det ska du skita i”, eftersom det finns risk för dåligt betyg alternativt får inte jobbet på Säpo.

Jag är mållös över att Frånstedt anser att det är klokt och ansvarsfullt att på en anställningsintervju fråga ut någon om vad de röstat på vid senaste valet. Ursäkta, men är karln från vettet? Säkerhetspolisen såväl som den vanliga polisen möter lögnen i sin vardag. Människor som har begått brott ljuger och säger att de är oskyldiga. Människor erkänner brott som de inte har begått. Lägg till att inom spionagets värld är lögn och desinformation ett verktyg. Att tro att en sådan fråga alltid får ett korrekt svar är minst sagt naivt.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Säpo, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.