Frågan om norska Rosenholz-kort väcks till liv igen i Norge

Det har varit tyst ett tag från norska Høyre stortingsledamot Anders B. Werp i Rosenholzfrågan. Senaste gången jag skrev om det var för över ett år sedan, då han sammanfattade att inget hänt i frågan. Men sedan har det ju blivit regeringsskifte i Norge och jag har undrat varför frågan inte kommit upp igen, eftersom Werps parti nu sitter i regeringsställning. 

I förrgår lämnade Werp in en interpellation till justitieminister Anders Anundsen (FrP) gällande Rosenholz. Lydelsen är:

”Den 9. november er det 25 år siden Berlinmuren falt. I perioden 1969-89 ble det sendt 1 920 spionrapporter til Øst-Tyskland om norske forhold. Forskere ved Stasi-arkivet i Berlin mener at rundt 30 av spionene var norske.

Ingen norske borgere er dømt for denne spionasjen. Den kalde krigen er en viktig del av vår nære historie. Kunnskap om nordmennene som spionerte for diktaturene bak jernteppet er relevant for en økt forståelse for radikaliseringsprosessene som fører til at man aktivt motarbeider demokrati til fordel for undertrykkende samfunnssystemer. Strafferettslig er trolig de fleste sakene foreldet.

En viktig nøkkel til å søke målrettet i Stasi-arkivet finnes i Rosenholz-kartoteket, som CIA har hånd om. CIA utleverte den tyske delen av kartoteket til Tyskland i 2003. Vil statsråden ta initiativ til å få utlevert alle registrerte opplysninger om norske borgere i Rosenholz-kartoteket fra amerikanske myndigheter?”

Framställan är saklig och tyder på vissa insikter som jag saknat i svensk debatt. Men det jag saknar i Werps frågeställning är en tydlig hänvisning om vem CIA bör utlämna de norska korten till. Är det Stasidokumentsmyndigheten i Tyskland (BStU)? Eller ska kopiorna till någon norsk myndighet? Norska säkerhetspolisen och norsk militär underrättelsetjänst lär knappast vara intresserade av att bringa historisk klarhet. De har fullt upp med dagens verklighet och är rimligen inga utvärderande historie-myndigheter. Dessutom kommer de naturligtvis att hemligstämpla hela klabbet om de får materialet, så då är ju en utlämning noll och intet värd ur historisk synvinkel.

Att låta någon annan norsk (arkiv)myndighet ta hand om korten har rimligen sina risker. Feltolkningarna av Hauptverwaltung Aufklärungs kartotekskort har lett till skandaler och rättsprocesser i Europa från 1950-talet och framåt. Till och med skadestånd har förekommit. Sånt vill inte politiker veta av.

Jag tror gott om norska åklagarmyndigheter, men är fullständigt övertygad om att de liksom den svenska motsvarigheten inte skulle förstå ett jota om de fick ett Rosenholzkort i handen. 

Nej, amatörer ska rimligen inte ha med kartotekskorten att göra. Det enda rimliga är att låta den tyska arkivmyndigheten ta hand om korten, de norska såväl som de svenska. Då kan professionella forskare och journalister ansöka om att få ta del av materialet, och de står då under tysk lagstiftning om hur de får hantera materialet. Det är bara de som på sikt kan belysa i hur hög grad Stasis civila utrikesspionage penetrerade samhällena i Väst.

Kanske kommer kartotekskorten efter noggrann och seriös forskning att visa någon jätteskandal i Norden (som gissningsvis har förlorat en hel del av sin radioaktivitet på 2000-talet).

På det stora hela har jag dock blivit allt mer övertygad om att kartotekskorten kommer att visa att Stasis civila utrikesspionage Hauptverwaltung Aufklärung inte alls var en sådan super-duper-proffsig organisation så som dess mångårige ledare Markus Wolf så skickligt duperat Västeuropas journalister att tro att den var. Min erfarenhet visar att kvalitén hos HV A-organisationen var i högsta grad varierande: Hit rekryterades allt från motvilliga och okunniga amatörer till riktiga proffs.

Ett kännetecken för diktaturer är ju dessutom att tanken inte får vara fri, och är det något som skickliga underrättelse- och säkerhetstjänster har nytta av så är det fritt, kreativt och analytiskt tänkande. 

Enskilda skadeverkningar har Wolfs organisation säkerligen åsamkat länderna i Norden, gissningsvis främst genom forskningsstölder (för då stjäl man ju bara någon annans kreativa och analytiska tänkande), men till syvende är jag faktiskt övertygad om att våra demokratier faktiskt efter kalla krigets omständigheter stod sig väl rustade. Men eftersom vi inte vet helt säkert så finns det ju naturligtvis krafter som inte alls har lust att vi ska titta efter om min teori stämmer.

Den senaste interpellationen ställd 2011, vilket ni har redogörelse för här.

 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, DDR, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Journalistik, Stasi, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Frågan om norska Rosenholz-kort väcks till liv igen i Norge

  1. Anders B. Werp skriver:

    Takk til bloggforfatteren for at hun holder temaer knyttet til den kalde krigen inne i den offentlige debatten. Det er viktig både for at vi ikke skal glemme viktig lærdom og erfaring fra den ideologiske drakampen mellom demokrati og diktatur under den kalde krigen. Og ikke minst bidrar Lena Beitner til å minne oss om at radikaliseringsprosesser skjer den dag i dag, og at vi ikke må være naive i møtet med disse. Jeg ønsker å reise den samme debatten i Norge. Breitner spør om og savner en klargjøring av hvem det norske materialet i Rosenholz-kartoteket skal utleveres til. Et relevant og viktig spørsmål. Men først må det klargjøres om amerikanske myndigheter overhodet vil utlevere materialet. Dernest er min interpellasjon bygget på vår konstitusjonelle struktur, hvor Stortinget aldri forholder seg til andre enn statsråden. Jeg har en krystallklar mening om hvilken tilnærming vi skal ha til materialets tilgjengelighet. Men det viktgste først: Materialet må overleveres til Norge, i sin helhet! Anders B. Werp

Kommentarsfältet är stängt.