Guillou säger sig vara för den ryska statskuppen – och jag ser den historiska linjen till KGB

I går tog Jan Guillou emot Leninpriset. Här alt här kan du se videointervju av Hallands Nyheter.

Av intervjun framgår att Guillou anser att Leninpriset är ett väldigt fint pris. ”Finare pris än vad jag någonsin räknat med att få”, säger han. De författare som betytt mest för honom är nämligen Elsa Beskow, August Strindberg och Jan Myrdal (i den tidsmässiga ordningen). Lika lite som han räknat med att få något August-pris har han räknat med något Myrdal-pris, men nu har ju det senare hänt och det anser Guillou vara hedrande.

Reportern ställer en fråga om att ta emot priset i Lenins namn. Vissa har ju vägrat ta emot det på grund av Lenin, men för Guillou är det inget problem. Namnet är ju ”delvis ett skämt, delvis en provokation”, säger Jan Guillou och pekar på att namnet var skickligt valt, eftersom det hela gjort priset så uppmärksammat. Det är ju t ex därför som reportern är där och intervjuar honom, säger han.

Vad gäller Lenin som person har Guillou inte några problem med honom .

”Lenin är inte okomplicerand. Det huvudsakliga med Lenin är att han anförde den ryska revolutionen och den är jag för, så det är inte så konstigt. Och Lenin ska inte förväxlas med Stalintidens gulagsamhälle.”

Jaså inte det. Mig veterligen var han riktigt blodig och  gjorde grundjobbet, som Stalin tog vid.

Det är förresten väldigt många år sedan jag lärde mig att den ryska revolutionen faktiskt inte alls var en revolution utan en statskupp. Det står t ex att läsa om i Nationalencyklopedien, där man konstaterar att RR egentligen var en relativt ”oblodig statskupp” genomförd att ett välorganiserat men numerärt obetydligt parti, som helt enkelt kunde ta över i ett land i krig och under sönderfall.

Jag noterar att Vladimir Lenin vid den här tiden faktiskt är att betrakta som en tysk agent. 

Att Lenin med sällskap fick transittillstånd från Schweiz genom Tyskland våren 1917 var bara ett led i det avtal som han personligen träffat med tysk underrättelsetjänst i september 1915. Tyskland skulle hjälpa bolsjevikerna, bland annat genom finansiering, och Lenin skulle avsluta ett av Tysklands tvåfrontskrig om han lyckades med sin ”revolution”. 

Den brittiske militärhistorikern Terry Crowdy redogör t ex för händelseförloppet i sin bok The Enemy Within: A History of Spies, Spymasters and Espionage (2011). Av denna framgår att Tyskland bekymrade sig över att ha ett tvåfrontskrig. Flera tyska aktörer leker med tanken att en ytterligare destabilisering av Ryssland skulle gynna Tyskland. Det gör t ex tyska utrikesförvaltningen, med statssekreteraren Zimmermann i spetsen. I Stockholm sprider den estländske nationalisten Aleksander Kesküla i egenskap av tysk agent politiska pamfletter till ryska sjömän så att de skulle göra uppror eller desertera. Kesküla och chefen Hans Steinwachs vill använda bolsjevikerna. Således pumpar tyska underrättelsetjänsten in pengar i partiorganisationen. Det är Kesküla som i september 1915 träffar Lenin i Bern och kommer överens om att Lenin ska avsluta kriget med Tyskland, om hans ”revolution” lyckas.

Det är ur detta perspektiv man ska se att Tyskland släpper igenom Vladimir Lenin med sällskap våren 1917. Transittillståndet genom Tyskland gavs ju under förutsättning att avtalet skulle hållas! Lenin anlände till Petrograd den 16 april 1917 lagom till att slutföra den planerade statskuppen. Den 6 mars 1918 undertecknas freden i Brest-Litovsk. Lenin hade fullföljt sitt avtal som tysk agent. 

Lenin hann med en del innan han dog 1924. Han var i högsta grad involverad i att två månader efter den så kallade oktoberrevolutionen skapa en organisation för underrättelse- och säkerhetstjänst, Tjekan, eller Allryska Extraordinära kommissionen mot kontrarevolution och sabotage, som man också översätter den till.

Inrättandet av Tjekan skedde den 20 december 1917 och genom omorganisationer och nya namn fick organisationen namnet KGB 1954. Så här gick det till: 

Tjekan blev 1922 GPU/NKVD, som 1923 blev OGPU, som 1934 blev GUGB/NKVD, som 1941 blev NKGB och sen GUGB/NKVD, som 1943 blev NKGB, som 1946 bytte namn till MGB, som 1954 bytte namn till MVD. 

Samma år, 1954, bytte Tjekans efterföljare MVD namn till KGB! Ja, just precis den organisation som Jan Guillou utfört uppdrag åt, enligt egen utsago i Expressen 2009. 

Lenins tid vid makten blev visserligen kort, men Tjekan, GPU/NKVD och OGPU hann faktiskt med både mord och tortyr under hans tid i livet, på ledningens uppdrag. Skillnaden mellan Lenin och Stalin handlar kanske inte främst om  kvalitet på mord och tortyr, utan om kvantitet.

Jan Guillou, dömd för spionage mot Sverige 1974 och som 2009 erkände samarbete med KGB har alltså inga problem med att ta emot ett pris i Lenins namn. Nä, varför skulle han ha det?

Fotnot: Richard Pipes har också behandlat Kesküla och Lenin, se här. 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, KGB, Sverige. Bokmärk permalänken.