I väntan på ett nytt Frihetsmuseum kan man underrättelsesurfa på nätet

Jag har inte varit i närheten av Frihedsmuseet i Köpenhamn sedan branden 2013. Nu läser jag på nätet att de sista delarna av den totalförstörda byggnaden håller på att tas bort. Vissa stenar sparas dock för eftervärlden. Donationsstenar med olika motståndsorganisationers namn finns ingraverade. De fick betala per organisation, men också per bokstav.

Ett nytt museum ska uppföras, men hur det ska se ut och vilken inriktning det ska ha är inte klart. Själv har jag ju föreslagit ett större museum som delvis ligger under jord. Ska man berätta om underjordisk verksamhet är det väl pedagogiskt att placera stora delar av museet så dolt som möjligt.

I väntan på ett nytt museum kan kan surfa runt i de digitala samlingarna. Som den underrättelsenörd jag är surfade jag in på avdelningen av bilder på tema ”Efterretningstjensten”, och vad hittar jag väl där? Exempel på dansk-svenska samarbeten.

Här t ex hittade jag en bild på ett hus i Charlottenlund. Bildtexten är

”Efterretningstjensten oprettede en direkte telefonledning til Barsebäck fra Charlottenlund i juli 1944. Forbindelsen kaldtes Pilken og var i funktion til befrielsen. Her ses huset i Strandparken ved Charlottenlund Fort, hvor telefonen var opstillet.” 

Det finns en hel del om relationerna med Sverige, t ex flyktrutterna till Sverige, se här där man bland annat kan se Dansk-svenska flyktingtjänstens båt ”Ellen” här på bild.

Man har en hel avdelning med omkring 200 bilder om ”Sverige och danskar i Sverige”, där jag bl a hittar bilder från flyktingläger i skånska Löderup och en bild på en judisk flykting som ledsagas av en polis till Borgarskolan (vilket måste vara i Malmö). 

Viss försiktig hållning hölls gentemot flyktingarna, som alla förhördes vid ankomsten till Sverige av dansk (yes) polis, se här.

”Formålet var at finde frem til stikkere og nazister, som blev anbragt i særlige lejre uden kontakt med de øvrige flygtninge”, står det att läsa.

Vaksamheten gällande flyktingar kanske får en del att reagera, men det här var verkligheten man hade att arbeta med under kriget. Underrättelse- och säkerhetstjänster har alltid jobbat med infiltration i fiendens läger. En viss hälsosam misstänksamheten kvarstod även efter kriget, då t ex krigsförbrytare försökte komma undan med nya identiteter som flyktingar.

 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, Danmark, Ej kalla kriget men intressant ändå. Bokmärk permalänken.