Operation Gold. Se dokumentären om Berlins underjordiska spioner (t o m 12 april)

I kväll sände Kunskapskanalen en brittisk dokumentär från 2011 som i svensk version fått namnet ”Berlins underjordiska spioner”. Den sändes i höstas på SV2 och kan ses på SVT play t o m 12 april, missa den INTE, länk här. 

”Operation Gold” eller ”Operation Stopwatch” är byggandet av en hemliga tunnel i Berlin för avlyssning. Det hela avslöjades 1956 av ryssarna, som kom ner i tunneln och fotograferade den om de allierades avlyssningsutrustning. Det hela skulle bli en medieskandal där Öst visade på den aggressiva fredsfiendens angrepp på oskyldiga DDR. Men som vanligt i spionaffärer är ej detta hela sanningen. Förutom att Västmedborgare applåderade åt det hela hände annat mellan raderna. Professor em David Stafford gav 2002 ut boken Spies beneath Berlin (ISBN 1-58567-361-7) som är grunden till tv-dokumentären.

Allt handlar alltså om den hemliga operation som MI6 och CIA initierar i början på 1950-talet. Målet var att gräva en tunnel under jord till den sovjetiska zonen för att koppla in sig på telekommunikationslinjen mellan stridsledningscentralen i Zossen-Wünsdorf och Moskva. Amerikanarna gjorde grävarbetet, britterna skulle lyssna. 3 000 ton jord senare fick man ut en halv miljon samtal innan allt avslöjades.

Men britterna hade en mullvad i organisationen, nämligen George Blake, som tjallade för KGB. Problemet var dock klassiskt: KGB kunde inte avslöja att de visste om den hemliga operationen för då skulle de avslöja sin mullvad. Således blev den information som britter och amerikanare fick ej manipulerad, vilket veteranerna från operaitonen som deltar i dokumentären fick veta: Eugene Kovalenko (avlyssning, arméns säkerhetstjänst), översten i amerikanska ingenjörskåren Robert Williamson,  John Quirk från amerikanska signalspaningsstyrkan och Oleg Kalugin, avhoppad KGB-general och tidigare chef för kontraspionagets utrikesavdelning.

Kalugin är intressant. Hans roll förklaras ej så bra i dokumentären, mer än att han ledde Kim Philby, Donald Maclean och George Blake som agenter. Så vi kan väl tänka oss vad han gjorde när de allierade rekryterat honom. Men enligt dokuentären är det en polsk avhoppare som 1961 avslöjar Blake, som döms till 42 års fängelse, men som rymmer efter fem. Gissa vart? Till Moskva!

Men den som inte säger särdeles mycket i dokumentären är den mest intressante, mannen som låg bakom hela idén med tunneln, MI6:s Peter Lunn. Han var en olympisk utförsåkare som i dokumentären vid 96 års ålder (2010) skidar i backarna men som ej kommenterar vare sig operationen eller Blake. Lunn menar att hemlig underrättelsetjänst ska förbli hemlig. Han dog året därpå och tog gissningsvis sina hemligheter med sig i graven. Varför skulle det ha varit något annat? Han tillhör uppenbart den gamla skolan som höll tyst in i graven.

Dokumentären har gjorts möjlig genom att CIA har avhemligat dokument. Jag är lite misstänksam mot detta. Amerikanarna har ett annat sekretess-system än vad vi har och jag har intrycket av att de väljer ut vad de vill offentliggöra.

Med ett sådant system kan man visa det som är ärofyllt och dölja det som är pinsamt. Således resulterar väl denna strategi i en och annan dokumentär och Hollywoodfilm som får amerikanare och andra att tro att amerikanarna är ena hejjare på underrättelse- och säkerhetstjänst.

I Sverige produceras ytterst få dokumentärer och filmer med realism om den här tiden. Sekretesstiderna är längre. Lägg till att vi i vårt land har tydliga personligheter med antipati till Säpo och vår militära underrättelstjänst och genom att deras versioner blir böcker och filmer skapas en bild hos svensken i gemen att vår und/säk inte varit mycket att hänga i julgranen. 

Personligen tror jag att Lunn kunde lagt ett eller annat lager till på hela historien i dokumentären. Men vad det var får vi inte veta eftersom han är död. Surt sa räven även att vi ännu alltför sällan inte kan berätta om vår egen hemliga historia.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Berlin, CIA, DDR, Kalla kriget, MI6, Tyskland. Bokmärk permalänken.