Akademibokhandeln tar ej in Frigyes bok om Guillou – en konspiration eller en sjuk bokbransch?

I går läste jag på twitter en kommentar från det förlag som nu ska ge ut journalisten Paul Frigyes bok om Jan Guillou. Så här skriver Lindelöws bokförlag:

@lindelows ”Akademibokhandeln med 126 butiker runt om i landet har bestämt att inte ta in den den stoppade Boken om Jan Guillou. Man kan undra varför?”

Är det en stor konspiration på gång? Nja, knappast. Det är nog den svenska bokbranschen i sitt nötskal som talar sitt tydliga språk. Det populära ordet ”mångfald” är nämligen inte i högsätet i dagens boksverige, och jag ska förklara varför.

En gång för länge sedan fanns det fasta bokpriser i Sverige. Jag har bestämt för mig att det fanns något som hette A-bokhandel, som skulle ha ett fullsortiment. Det var på den tiden då boklådorna kunde ha böcker i lager. Det har man inte längre. Böcker som gavs ut för ett halvår sedan finns inte längre. Det ges ut väldigt mycket böcker, men de försvinner också snabbt.

De fasta bokpriserna släpptes 1970 och mycket har hänt sedan dess. Något fullsortiment existerar inte längre. 2003 när jag gav ut min bok OmTango köpte de flesta bokhandlare min bok. Bara i ett fall ville en handlare ha boken på kommission, vilket innebar att jag stod med risken. Blev böckerna inte sålda var det jag som riskerade att få tillbaka tummade exemplar. Jag fick regelbundet kontakta handlaren för att höra med dem hur många av mina böcker som var sålda. Omständligt? Ja. Bra för mig? Nej.

I dag har jag intrycket att de flesta bokhandlare har utbredda returrätter och jag har fått förklarat att vissa böcker kan stå på hyllan i ett par veckor innan handlaren returnerar böcker som sedan kommer böckerna tillbaka i mars lagom till bokrean. Böcker tycks ha blivit nomader och där bokberget är något som förflyttas fram och tillbaka på våra svenska vägar. 

På min tid när jag gick på Författarskolan i Lund (2005/07) fick jag lära mig att femtio procent av boklådorna visade röda siffror i bokföringen. Att det blev allt svårare för nya författare att bli utgivna och att marknaden dominerades av några få författare och några få aktörer. 

2007 fick jag lära mig att tre aktörer stod för 83 procent av den svenska förlagsmarknaden. Det var:

  1. Bonnierkoncernen
  2. KF (Nordstedts)
  3. Stiftelsen Natur & Kultur.

Vad den siffran är i dag vet jag inte, men maktkoncentrationen har definitivt ökat. Och det intressanta är ju hur exemplet Paul Frigyes Guilloubok kan appliceras på just maktkoncentrationerna.

Frigyes hade ju först kontrakt med Bonniers. Sedan fick han kontrakt med Norstedts. Efter Guillous mangling av Frigyes i Public Service, dvs SVT:s morgonprogram, drog Nordstedts in boken och sedan drog de även in öronen också. Kontraktet bröts.

Frigyes stod utan förlag. Då kom bokförlaget Lindelöws in på banan. Ett litet bokförlag i Göteborg. Vad säger då Jan Guillou i (Bonnierägda) Dagens Nyheter? Jo:

”Det klart att om Bonniers och Norstedts sagt nej så får man tänka sig att man går till de oberoende förlagen. Och säger de nej hittar man något förlag längst därnere som ger ut boken för att få den publicitet en sådan här bok ger”, citeras Guillou här.

Guillou delar alltså in bokförlagsbranschen i tre nivåer. Först kommer alltså Bonniers och Norstedts. Sedan kommer ”de oberoende”, där jag antar att han räknar in sitt eget Piratförlag. Därefter kommer alltså något ”längst därnere”, ett uttalande som får mig att tänka på de kastlösa i Indien.

Fy skäms Guillou, vad elak du var mot enskilda och små bokförläggare. Många jobbar hårt och är faktiskt värda all respekt!

Låt oss titta lite närmre på maktkoncentrationerna och varför Guillou är så hånfull! Maktkoncentrationerna har nämligen ökat.

2012 publicerade DN en artikel om att de två bokhandelskedjor som redan dominerade marknaden, nämligen Akademibokhandeln och Bokia, fick gå samman. Men vem äger dem, och vilka koncerner ingår de i?

Akademibokhandeln, som tydligen nu inte vill köpa in Frigyes bok, ingår i KF-Media, som ägs av Kooperativa Förbundet. Du kan i dag handla böcker inom många av dess koncernföretag:

  • Obs! Stormarknad
  • Coop
  • Nätbokhandeln Bokus 
  • Akademibokhandeln, som nu alltså gått ihop med Bokia
  • Bokklubbar 

Förutom detta ingår även förlag i koncernen, nämligen

  • Norstedts, som alltså bröt kontraktet med Frigyes,
  • och Rabén & Sjögren. 

Jag går in på Bokus hemsida och tittar på förstasidan. Här frontas åtta nya böcker, varav två är från Norstedts. Bland vårens fyra nyheter på förstasidan är fyra från Norstedts. Jag klandrar ej. Jag hade också gett koncernböcker bra placering om jag varit ägare av denna koncern.

Bonnierkoncernen kritiseras ofta för just dess maktkoncentration. Har du tänkt på dess omfattning? Jag tror inte det. Är det någon länk du verkligen ska klicka på så är det den här. Koncernen är ju enorm! Här ligger bl a 

  • Bonnierförlagen
  • Forum
  • Semic 
  • Månpocket 
  • SF Film
  • Expressen, DN, SDS, TV4 m fl 
  • samt inte minst nätaktören Adlibris, som jämte KF-ägda Bokus är de dominerande på marknaden. 

Stiftelsen Natur & Kultur, den tredje stora aktören i Sverige, äger 11 procent i det sammanslagna Akademibokhandeln/Bokia, läser jag på deras hemsida. Natur & Kultur äger också 40 procent av Förlagssystem, marknadens största distributionsaktör, där det tycks som om Bonnierförlagen och Norstedts också är delägare. Samdistribution, som ägs av Bonnierförlagen, är en annan stor aktör…

Börjar ni bli snurriga? Det har ej varit min mening, men jag hoppas att du förstår att dessa maktkoncentrationer inom svensk bokbransch av de små förlagen upplevs som begränsande, därav att jag tycker att ni ska läsa förläggaren Kristoffer Linds debattartikel här.  

När jag gick på Författarskolan i Lund fick vi lära oss om en bokmarknad som kämpar för att överleva. Många tror att näthandeln konkurrerat ut de fysiska boklådorna, men det är bara en del av sanningen. Genom att böckerna smugit sig in på Ica och Coop, eller för all del Pressbyrån har det blivit allt färre titlar som har marknadens intresse.

Tänk själv! Varför ska du som bokhandlare ha ett brett sortiment och rött i bokföringen när Ica tjänar pengar på några få säkra kort? Böcker som säljs lite varstans har lett till att en handfull svenska författare drar in kosing medan det stora flertalet står med lång näsa.

(2011 gjorde jag en uppskattning av antalet författare i Sverige och på romansidan är de mellan 2 500 och 5 000 enligt min beräkning, se här)

Jag minns en Harry Potterbok som gavs som exempel i min utbildning. Bokhandlarna satte sitt hopp till att vända röda siffror i bokförsäljningen för ungarna köade ju alltid, men när KF köpte in pallvis och sålde böckerna till en krona under F-pris som lockvara till sina livsmedelsbutiker grusades naturligtvis detta. Vi har helt enkelt fått en smalare bokbransch, och det blir inte bättre när de stora aktörerna gör sina inköp centralt där de kan förhandla sig fram till stora rabatter på inköpspriset när de gör sina storinköp.

Jag har hört talas om dessa inköp där varje förlag får ett visst antal minuter att presentera sina böcker på. Ansvaret för bokinköpen till bokhandelskedjorna ligger alltså på några få personer. Det gäller att inte vara krasslig den dagen presentationen sker. Eller att inköparna inte är trötta efter långa dragningar, eller för all del hungriga. 

Jag har ej koll på Akademibokhandelns inköpssystem i dag, men för ett par år sedan fick jag veta att endast det som centralinköptes från Stockholm kunde köpas in till de svenska butikerna i vårt avlånga land. Lokala variationer var ej möjliga i beställningssystemet eftersom man sköter allt via sitt centrallager! 

En författare jag känner  förklarade att om han slagit igenom några år senare skulle han aldrig ha fått in sina böcker hos Akademibokhandeln eftersom han likt många andra författare börjat som en så kallat lokalt känd författare. Har ej Stockholm köpt in hamnar de ej på hyllorna, och det var ju just precis detta som Paul Frigyes förläggare twittrade om: 

”Akademibokhandeln med 126 butiker runt om i landet har bestämt att inte ta in den den stoppade Boken om Jan Guillou. Man kan undra varför?”

Ej centralinköpt så finns den alltså inte! Så enkelt är det. 

Jag ser alltså ingen stor konspiration. Jag kan bara gå tillbaka till Jan Guillous uttalande i DN och undrar om folk verkligen fattar hur hånfullt det är.

Guillou vet att Frigyes förlorade kontrakt med först Bonniers och därefter med Norstedts inte bara är ett bokkontrakt i all sin enkelhet. Det är även ett enormt säljnätverk som gått förlorat. 

Sedan 1970 råder fri prissättning i Sverige, och flera debattörer har fört fram att man borde återinföra fasta priser igen, likt man t ex har i Danmark och Frankrike. Läs Kristian Gidlund här eller författaren Lars Andersson här. De menar att fasta bokpriser skulle leda till ökad kvalitet och större bredd. 

Som konsument tycker jag att du ska reflektera över vad jag skrivit. Strosa in och titta på bokutbudet på Ica, Pressbyrån, Coop, Akademibokhandeln och jämför det med självständiga bokhandelsgruppen JB-gruppen med bland annat min favoritbutik Hamrelius i Malmö. JB-gruppen präglas av lokala handlare som känner av sin marknad och själva väljer utbud och skyltning.

När du någon gång är i t ex Köpenhamn kan du ju titta på hur utbudet är där. Har de verkligen en större bredd och högre kvalitet och i så fall – vad beror det på? Det har ju onekligen en mindre befolkning i Danmark.

Som avslutning konstaterar jag att Lindelöws har bytt titel på Frigyes bok. Den ska nu heta ”Jan Guillou – Utifrån” och uppges komma att ha ”ett nyskrivet kapitel om händelserna runt den första utgivningsdagen i januari 2014, TV-debatten med Guillous framgångsrika motattack och hur denna dramatik stöder bokens bild av fenomenet Jan Guillou”.

Det sista kapitlet kan bli intressant med rätt analys, men frågan är om den som själv drabbats kan ha den rätta distansen till det som hänt. Jag tycker Frigyes borde lagt ut det kapitlet på någon annan. Oavsett har Guillou onekligen spelat ett skickligt spel. Mest nyfiken är jag varför han blev så arg på Frigyes. Jag har mina teorier och det är därför jag ska läsa boken.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i ej und/säk men intressant ändå, Jan Guillou. Bokmärk permalänken.