Frigyes bok dras in – och vilka är de andra 98 felen i boken om Guillou? Om Jans mediestrategi och drömvärld

Bokförlaget Nordstedts har meddelat att de drar tillbaka journalisten Paul Frigyes bok om Jan Guillou, den som heter ”Höjd över varje misstanke”. Detta efter att Jan Guillou gått till hårt angrepp mot innehållet i boken, främst i Expressen.

Att de ger ut en sådan här fientlig bok med hundratals fel och direkta lögner är obegripligt”, citerar Expressen honom för.

Följande står på Norstedts hemsida:

”Norstedts undersöker nu påpekade felaktigheter i Paul Frigyes bok Höjd över varje misstanke: En bok om Jan Guillou, som skulle ha utkommit i dag, den 7 januari 2014.”

I SVT:s morgonsoffa inriktade sig Jan Guillou på två felaktigheter, dels den om faderns och farfaderns deltagande i franska motståndsrörelsen (jag har redan kommenterat här), dels huruvida han haft A i betyg i biologi.

Jag som studerat Guillou under lång tid finner hela upplägget intressant. Guillou är skicklig mediestrategiskt. Hur var det nu han uttryckte det i Tidningen Fokus den 29 augusti 2008?

”Jag brukar vinna debatter, för där är det brutalitet, snabbhet och hänsynslöshet som gäller, snarare än ett förhållande till sakfrågan”, citerades Guillou.

Jan Guillou skildrar sig själv väldigt väl. Han har t ex utvecklat en teknik att mitt i en debatt skjuta in ett påstående, som ingen annan kan ett jota om, och sedan bulldozeraktigt köra på i detta spår medan de andra tappat tråden och inte har något att komma med eftersom de inte hade en aning om det perifera påstående som Jan Guillou riktar all sin kraft mot.

Till synes vinner Guillou debatten eftersom de andra kommit av sig, men då det inskjutna påståendet ligger utanför själva sakfrågan och egentligen inte är särdeles intressant så är det enda som egentligen hänt att Jan Guillou lyckats eliminera sina debattmotståndare och fört bort frågan från det han inte vill tala om.

Att rikta attacken mot frågan om faderns och farfaderns bakgrund i fransk motståndsrörelse är ett mediestrategiskt bra val för en försvarsdebatt, som ju Jan ägnar sig åt nu. Hur många i Sverige tycker att denna fråga är viktig – egentligen? 

Dessutom är det inte ovanligt att barn har fått lite felaktig uppfattning om sina föräldrar. Jag var på Krigsarkivet för några år sedan och ville kolla ett värnpliktspåstående i släkten, varpå jag genom arkivet snabbt kunde avfärda det hela. Jag fann en helt annan och mindre spännande förklaring till vad som hänt: min släkting hade inte alls sluppit värnplikten då han varit barnsoldat, utan för att han helt enkelt var för gammal för att göra lumpen när han blev svensk medborgare. Så var det med den släktpåståendet🙂

Vad jag mer fick veta var att det inte alls var ovanligt att folk dök upp på Krigsarkivet och hade en klart ädlare bakgrund om sin nära släktings militära meriter och bedrifter än vad som var med sanning överensstämmande. 

Genom Guillous attackinriktning om sin fars och farfars motståndshistoria har han egentligen garanterat sig att det kommer att sluta ungefär som i TV4:s Silviagate, där allmänheten på nolltid tappade tråden i pingpongmatchen om vad det hela handlade om (egentligen) och där slutresultatet snabbt blev en allmän uppfattning om att drottningen väl inte skulle ställas till svars för vad hennes pappa gjort eller inte gjort, fastän det inte riktigt var det som saken handlade om.

Därför är jag inte så intresserad av de två frågor som Jan Guillou har valt att fokusera på, utan på de minst 98 andra frågor som strålkastarljuset inte är på. För det är ju Jan som påstått att det är hundratals fel i Frigyes bok. Vilka är de 98 andra?

I övrigt finns det ingen anledning att tycka synd om Jan Guillou för att han fick åka hem från Sydafrika och nu insinuerar att Nordstedts vill förstöra hans kommande 70-årsdag. Jag tycker nämligen det ser ut som om Jan Guillou stormtrivs. Upplevelsen av att vara under attack. Journalister som surrar kring honom, och där han mästerligt kan bemästra.  Hur många journalister kommer välvilligt att dansa efter Guillous pipa? Han är nämligen mitt inne i rollen av sagan som han själv ständigt upprepar. Drömmen om den ensamme och ädle riddaren som tar striden mot de onda krafterna.

Hur var det nu han uttryckte i Sommar 1984? Han berättade om Riddarna kring runda bordet och utnämnde sig själv till Sir Lancelot, på grund av att han var ”för ädel för att ljuga”.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Frigyes bok dras in – och vilka är de andra 98 felen i boken om Guillou? Om Jans mediestrategi och drömvärld

  1. fredrikhjelm skriver:

    men var det inte påståendet om att han skulle ha blivit relegerad från Solbacka som J.G reagerade starkast på ?

Kommentarsfältet är stängt.