Det är inte alls betydelselöst när man gick med i franska motståndsrörelsen, som Jan Guillou påstår

Journalisten Paul Frigyes, som snart kommer ut med boken ”Höjd över varje misstanke” satt i morse i SVT:s morgonsoffa för att tala om sin bok. Jag vet inte om det var tänkt från början att föremålet för boken, Jan Guillou, skulle vara med, men de senaste dagarnas skriverier, främst i Expressen här här här här, vilket handlar om huruvida hans far och farfar varit inblandade i den franska frihetsrörelsen, har alltså lett till att Jan Guillou flugit hem från sin semesterresa i Sydafrika. 

Frågan har tidigare inte intresserat mig ett dyft, men nu fladdrar jag faktiskt lite med öronen. Om jag fattat det rätt var det tidigare en fråga om far och farfar Guillou varit med i franska frihetsrörelsen. Nu är diskussionen när detta skedde.

Enligt Frigyes skrev fadern in sig två månader innan kriget tog slut, något som Guillou själv tycker är ”helt betydelselöst”, står det i SVT:s sammanfattning. 

Nej, Jan. Det är det faktiskt inte alls betydelselöst. Datum för inträde är i högsta grad intressant om man vill värdera graden av ställningstaganden och hjältemod. Låt oss jämföra med den danska motståndsrörelsen! 

Våren 2011 arrangerade jag ett studiebesök på Frihedsmuseet i Köpenhamn. Vi guidades av museichefen och jag hade särskilt bett om att få en redogörelse för den så kallade Modstandsdatabasen, databasen där alla danska motståndsmän och -kvinnor fanns listade.

I dag finns 87 480 kvinnor och män listade i databasen som danska motståndsmän under andra världskriget.

Man skulle kunna tro, baserat på denna siffra, att det danska motståndet var väl förankrat i folklagren. 2-3 procent av befolkningen ingick ju i motståndsrörelsen! Eller… hur var det nu?!?

När jag pratade med museichefen om siffran, den var ju rätt hög, så log han lite och sa att det fanns en grundkärna av motståndsmän och att väääldigt många gick med i motståndsrörelsen de sista månaderna.

Ungefär som att byta fotbollslaget man hejjar på när det närmar sig slutspel. 

När man vet vem som kommer att förlora är det många som plötsligt visar färg eller byter sida. Detta gäller i högsta grad vid krigsslut. Därav att det inom andra världskrigets motståndsrörelser finns en upplevd bild av vilka som var de riktiga motståndsmännen och vilka som bara ville vara med på finalen. 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, Danmark, Jan Guillou. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det är inte alls betydelselöst när man gick med i franska motståndsrörelsen, som Jan Guillou påstår

  1. Jo det är verkligen helt betydelselöst i det här fallet där det bara handlar om att Paul Frigyes påstår att Guillou ljuger om detta, men det visar sig vara precis tvärtom. Mycket enkelt, antingen var han inte med i de fria fransmännen, då har Jan ljugit, eller så var han det och då ljuger Frigyes. ”Hur långe” var inte en parameter i Frigyes påstående. Ska man beskylla någon för lögn får det inte slinta över huvud taget. Nu var ju detta ändå en mindre betydelsefull lögn från Frigyes än den om slutbetyget och relegeringen. Det är ju så häpnadsväckande att frågan är om han någonsin kan hämta upp något förtroendekapital igen. Boken indragen så Norstedts höll alltså med Jan om detta och därmed slut på den debatten och därmed får vi inte heller veta vad de övriga felaktigheterna bestod i. Om nu inte boken ges ut igen men endast dessa två lögner bortplockade, då lär vi få se Jan i morgonsoffan igen…

    • Lena Breitner skriver:

      Hej!
      Familjens bevis består alltså av att Charles Guillou fick ett militärpass när han anslöt sig till de fria franska styrkorna i London. Detta pass utställdes den 27 mars 1945. Det andra beviset är foton från Frankrike i augusti 1945.

      En vänlig själ upplyste mig på twitter om att nästan hela Frankrike, hela Belgien, Grekland etc var befriat redan i februari 1945. Att den 27 mars 1945 ha fått ett pass utskrivet på sig i London och sedan stå i basker i Frankrike fem månader senare upplever jag inte precis som ett imponerande bevis på motståndskamp.
      Hälsar
      Lena

    • Lena Breitner skriver:

      Hej igen!
      Mig veterligen har Frigyes aldrig uttryckt orden att Guillou ljuger om detta. Det är ju DU som påstår att Frigyes påstår att Guillou ljugit. Vad Frigyes har uttryckt är att han sökt i aktuella arkiv och inte funnit:

      1. något som bevisar organiserad representantation för franska motståndsrörelsen i Sverige under andra världskriget
      2. något som bevisar att Lucien och Charles Guillou var medlemmar i motståndskampen (Francais libres)

      Att säga att man sökt i arkiv, redogöra för vilka arkiv man sökt i och sedan konstatera att man inte funnit belägg för vissa påståenden är att vara mycket strikt och korrekt, och det är definitivt inte något karaktärsmord.

      Att Charles Guillou i bild står i basker i augusti -45 i Frankrike betyder ju troligen att han varit med i den organiserade verksamhet som fanns innan ett helt civilt styre kunde ta över innan demokrati helt kunde återinföras.
      Hälsar
      Lena

  2. Ping: Frigyes bok dras in – och vilka är de andra 98 felen i boken om Guillou? Om Jans mediestrategi och drömvärld | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.